DIY: A memory and a wish jar

Copyright @ Ninni Undén || DIY: A memory and a wish jar

Det här är mina små burkar som jag nämnde tidigare.
Det blev långt ifrån perfekt men jag är nöjd ändå!

Att limma fast stenar före glitter var inte det smartaste valet kanske… Men det var inte fören efteråt som jag kom på att jag kanske faktiskt skulle unna mig lite pyssel. Det är inte ofta som jag pysslar nu för tiden men när det väl händer görs det under snålhet och jag tager det jag haver. Glitter ju förvånansvärt dyrt med tanke på hur lite det räcker till. Det känns bra att kreatören kunde komma fram ur mig för en stund, även fast resultatet inte precis blir det bästa. Varje steg mot rätt riktning gör skillnad och efter mycket funderande har jag listat ut att min kreativitet är något som saknas mycket i mitt liv. Jag har förstått för längesen att jag behöver uttrycka mig kreativt för att må bra men jag har inte förstått hur mycket fören nu på senare tid.

Jag hoppas att jag kan bli lika kreativ som när jag var yngre igen.
Det spelade inte så stor roll om det jag gjorde aldrig blev något mästerverk… Det var kreativiteten i sig som gjorde mig lycklig.

Spara

Spara


Ett nytt år, en ny bok och ett nytt kapitel i våra liv 2

Nu är vi på andra sidan i det här årets bok. Vi har nu trätt in i ett nytt år, en ny bok och ett helt nytt kapitel i våra liv. Den förra boken var inte en bra bok och den slutade med ett dåligt kapitel som inte kändes värd att fira när vi trädde in på det nya året. Jag förstörde nyåret för mig själv och sänkte säkerligen stämningen för mer än en person. Jag lät mina rädslor och orostankar ta över ännu en gång och kände mig totalt nedslagen timmarna innan tolvslaget. När klockan slog och raketerna for upp i skyn kände jag ingen magi, glädje eller ens någon lättnad. Det kändes som att året, som om det var en person med känslor och tankar, spottade mig hånfullt i ansiktet. Som om att jag tvunget behövde bli bevisad att allt alltid kommer att bli fel och att saker och ting aldrig någonsin kommer att bli bra. Det lilla hoppet jag hade dog och jag kände mig mest tom.

Det blev lite bättre senare under natten som varade ända in på morgonen. Men min ledsamhet följde med mig under gårdagen och det tynger mig än idag. Nyår, precis som alla andra högtider, sker bara en gång om året. Därav har man bara en chans på sig varje år och varenda gång får jag höga förväntningar trots att jag kväver det in i det sista. Hur jag än gör eller hur jag än känner dagar innan kommer den där barnsliga förhoppningen på något sätt alltid tillbaks. Att det sedan blir så fel gör det hela så stort för mig. Varför vet jag inte. En del av mig verkar bara behöva den där magin man upplevde som barn. Egentligen behövde jag väl bara bekräftelse den kvällen och att någon skulle agera på ett visst sätt. Tyvärr var jag för feg för att be om det och för rädd för konsekvenserna som skulle kunna ske om jag berättade vad som var fel. Det var väl mest smågrejer  i början men en situation råkade smälla till min akilleshäl och det fick mig att bara stänga av.

Att starta det nya året på ett så negativt sätt får mig inte att känna mig så särskilt motiverad. Jag startade min nya bok med skuld, oro och ångest istället för med glädje och framåtanda. Det känns som att jag har backat bakåt i tiden och fallit tillbaka i gamla mönster. En del av mig vill bara ge upp och sluta försöka men som alltid har jag även den andra sidan av mig som vägrar vara en quitter. Om det är något jag måste göra så är det att bryta bort all negativitet som förpestar mig. Det är lång väg som man måste jobba med under hela sitt liv men vad vore livet utan lite utmaningar? Ganska skönt i min mening men ett liv utan utmaningar kommer aldrig att existera så det är bara att ändra sin syn på det istället. Hur svårt det än må vara.

Min bok började inte så bra men jag hoppas att den slutar bättre. På min första sida i boken tog jag två burkar som jag limmade fast glitter på. En av burkarna är en minnes/tacksamhetsburk där jag ska skriva små lappar om positiva saker som sker under året. Den andra är en önskeburk där jag skriver ner saker som jag önskar mig. Meningen med dem är att jag ska kunna se allt positivt som har hänt och om några av mina önskningar har slagit in detta år. Tanken är även att det ska hjälpa mig att känna tacksamhet och se det positiva i livet, samt att fokusera mer på det som jag vill ha i mitt liv.

Ett nytt år innebär inte att livet börjar om och att allt det gamla raderas. Det innebär bara att du har fått chansen att skriva en ny uppföljare fylld med äventyr, drama, kärlek, glädje och sorg. Du kanske inte alltid kan välja exakt alla händelser som ska ske trots att det är din bok. Men det är bara du som kan skriva den och det är bara du som kan välja vad du upplever när du läser den. Nästa år får du privilegiet att blicka tillbaks över år 2017. Hur vill du fylla ditt år som kommer och vad vill du fylla din bok med? Jag vill fylla min med mer glädje, skratt och kärlek. Utmaningar kommer att komma i min väg men vad är en bok utan lite spänning och vad är livet utan lite krydda? Jag känner att jag har fått nog med utmaningar men jag kan inte styra vad som händer, bara det som skrivs och det som jag själv upplever. Kanske är det dags att se allt från den ljusa sidan?


Julen 2016 1

Copyright @ Ninni Undén || Julen 2016

God jul på er allihopa! Jag hoppas att ni har haft en underbar och mysig jul. ♥ Det har i alla fall jag haft trots sorgliga omständigheter. Men det här inlägget ska inte handla om sorgligheterna. Istället vill jag fokusera på det positiva som har varit och all tacksamhet jag har känt. Jag och Joacim startade julen hemma hos hans pappa i Flaxenvik där även hans bror och farfar var. Det var väldigt trevligt och det blev ännu mer roligt när jag för första gången på typ hundra år vann på triss, på två lotter dessutom! På min första vinst skrapade jag dessutom bara fram just de med vinstnummret på, hur ofta händer det egentligen?! Min morfar brukade alltid vinna och ge vinsten till mig så att vi kunde låtsas att det var jag som vann. Det kändes lite som att han var med oss från andra sidan och hjälpte till med sin tur för att hålla igång traditionen. ♥

Sen åkte vi hem till min familj i Täljö. Där hade vi julklappsutdelning och oj va bortskämd jag kände mig! Jag fick en jättefint silverarmband, Body Shops stora jubileumsbox, produkter från Gratiae, hörlurar, en canvastavla på morfar, pengar, ljusstake, halsband, scarf, tallrikar, sammetsgalgar, Crowley Thoth tarotkortlek, en ny och lite mer avancerad kastrull, vin, champange, handkräm, ljushållare, mugg, choklad och annat godis, en målarbok med katter som säger fula ord på engelska, ljus och lite annat smått och gott… Jag fick så mycket fint att jag kände mig nästan lite förstummad. Jag är så otroligt tacksam för att jag har så fina människor i mitt liv som är så generösa och omtänksamma.

På juldagen åkte jag och Joacim hem till hans mormor och morfar. Där fick vi äta mer god julmat och jag fick ännu en jättefin julklapp. Jag fick ”Marc Jacobs Daisy Eau So Fresh Giftset” av Jockes mamma. Jag brukar vara väldigt kräsen när det kommer till parfymer men hon lyckades pricka in en vars doft jag älskade! Det var som vanligt väldigt trevligt även fast jag fortfarande är lite småblyg kring Jockes släkt. Men de är så himla trevliga och mysiga så det är alltid kul att träffa dem ändå.

Julen 2016 blev riktigt lyckad trots allt. Min negativitet ville tränga sig på och som jag skrev tidigare så var det lite sorgligheter som drog ner stämningen. Men för en gång skull lyckades jag hålla negativiteten ute så att jag kunde uppskatta allt positivt som skedde istället. Jag är så himla nöjd och glad för det jag har fått. Jag är dessutom nöjd med vad jag har givit då jag lyckades ordna lite mer personliga och tänkvärda julklappar i år. Nu är det bara en vecka kvar på året och jag hoppas att vi alla kan lyckas få lite vila från detta otursamma år innan det nya startar. Jag önskar er alla en god fortsättning!

 

Spara


Ännu ett tufft år har snart passerat

Det är bara 13 dagar kvar till julafton nu. Har det infunnit sig någon julkänsla i det här hemmet ännu? Nej det har inte infunnit sig något annat än tomhet. Jag skulle gärna sitta och skriva om hur jag längtar efter magiska julmirakel och sådana där lyckliga slut som alltid finns i filmer. Det skulle ju verkligen vara typiskt mig. Min naivitet och barnsliga sida har alltid levt vidare inom mig trots besvikelser och livets hårda läxor, men just nu känns det som om att lilla barnet inom mig har tagit sina sista andetag. Oro er inte, jag vet hur överdramatisk jag låter just nu. Men det är bara min känsla just i detta nuet. Kanske ändras det vilken dag som helst. En del av mig hoppas på det. Livet blir bara ännu mer tråkigt utan storslagna drömmar och förhoppningar som får hjärtat att rusa. En annan del av mig hoppas inte på det. Det vore skönt att slippa fler besvikelser.

Ännu ett tufft år har snart passerat och just nu känner jag mig totalt nedbruten. Jag är så trött på att allt känns som en ständig kamp utan att jag ens lyckas åstadkomma något. Om och om igen har jag fått upp hoppet bara för att kunna falla ännu hårdare. Jag är van vid den här ”falla och klättra upp igen” leken men jag är urless på den nu. För en gång skull vill jag kunna känna mig trygg och fri från oro. Jag orkar inte med alla dessa tankar som bombarderar mig skoningslöst så fort något blir lite fel. Det känns så fruktansvärt naivt att tro att ett nytt år ska förändra saker och ting, men vad har man förutom hopp? Hopp som ständigt utmanas och försvagas för varje motgång. Det här året har bestått av tjafs, onödigt drama, osäkerhet, för mycket tårar, misslyckanden, smärta, alldeles för mycket tankar på att ge upp och känslan av hopplöshet. Min katt Snuggles gick bort i njursvikt och min älskade morfar dog hastigt och helt oväntat. Jag kan inte beskriva hur hårt det tog på mig och resten av min familj.

År 2015 var inte heller en dans på rosor. Trots det klarade jag av att se allt det positiva som hade hänt under årets gång till skillnad från nu. Det året bestod av fysisk smärta och återkommande förkylningar som tycktes aldrig vilja försvinna precis som det här året har gjort. Även det året fick jag genomgå förluster och påmindes om att döden är verklig. Jag vet inte om det här året verkligen var så mycket sämre som det känns just nu, men jag tror att det helt enkelt blev för mycket. Det känns lite som om att jag fick genomlida all smärta från 2015 ännu en gång fast minst dubbelt så illa. Det har varit otroligt påfrestande och jag känner mig så mentalt slut att jag inte vet var jag ska ta vägen. Nu vill jag bara att året ska ta slut…

Samtidigt oroar jag mig över hur 2017 kommer att bli. Tänk om ingenting förändras? Tänk om jag känner mig lika osäker, oroad, misslyckad, förnedrad och förvirrad som jag har gjort det här året… Vad gör jag då? Hur ska jag göra för att överkomma dessa känslor? Är det något fel på mig eller har jag dessa känslor av en anledning? Vad är rätt och fel? Många frågor och få svar precis som alltid. Ibland undrar jag om det kanske är så att jag helt enkelt inte vill se svaren. Ibland gör sanningen för ont.

Det här året har självklart inte bara varit av ondo! Det har hänt mycket positivt och det har varit många roliga dagar och kvällar. Tyvärr är det inte det positiva som jag lyckas se just nu bara. Jag vet att man alltid ska se saker och ting från den ljusa sidan men det är svårt när man aldrig riktigt hinner läka innan ens sår rivs upp på nytt igen. Ens liv är vad man gör det till och jag kan väl erkänna att jag har gjort min beskärda del till varför jag känner som jag gör. Tro mig, det är något jag jobbar på även om det inte alltid märks så särskilt tydligt. Speciellt inte här på bloggen… Men för mig är det väldigt läkande på något vis att skriva om mina känslor hur föränderliga eller ologiska de än må vara.

Jag hoppas att de veckor som är kvar känns bättre än vad det gör just nu. Jag behöver vila och få komma ifrån mitt egna huvud som gnager sönder varenda tanke och omvandlar den till tusentals nya tankar. Det skulle vara otroligt skönt om det bara för ett litet tag kunde vara tyst där uppe. Jag vill bara vara glad just nu och slippa oroa mig över det förflutna, nutiden och framtiden. Skulle det vara möjligt mån tro? Man kan ju alltid hoppas!


Nu har även jag blivit med glasögon! 4

Copyright @ Ninni Undén || Nu har även jag blivit med glasögon!

Nu har även jag fått gå med i glasögonklubben! Idag är det andra dagen som jag använder glasögon och det känns minst sagt lite konstigt. Allt förstoras lite, det känns som att jag har krympt bara för att marken ligger så nära och det känns som att jag går runt med solbrillor på. Både på grund av bågarna som jag ser hela tiden i ögonvrån men även för att ljuset dämpas en aning. Troligtvis beror det på att mina ögon i vanliga fall tar in ljuset på fel sätt. Jag har alltid trott att jag har en perfekt syn då jag alltid har klockat in allt till punkt och pricka när jag kollade synen i yngre ålder. Nu på senare tid har jag märkt att jag spänner ögonen hela tiden och jag har fått svårare för att orka läsa. Speciellt på kvällarna brukar det bli lite småsuddigt men jag har alltid skyllt det på min trötthet. Nu har det blivit allt mer att jag behöver anstränga mig mer när jag ska läsa på mobilen. Ibland har vissa effekter på mobilspelen till och med blivit helt utsuddade. Så när Synsam hade drop in på att få kolla sig på deras syndator passade jag på. Den visade på Astigmatism och de rekommenderade en riktigt synundersökning.

Som ni ser så bekräftade de att jag har Astigmatism. Ni kan ju gissa hur konstigt det känns när man helt plötsligt måste ha på sig glasögon hela tiden… Det hade inte varit en sån big deal om det bara var läsglasögon men det känns det lite annorlunda att behöva ha det från morgon till kväll. Som tur var hittade jag ett par glasögon som jag trivs inte, men inte var det lätt kan jag säga! Jag drogs ju mest till de bågar som passar till en riktig pantertant på 60 bast liksom. Men jag hittade faktiskt ett par lila som ändå passade mig så jag har beställt ett par till. Jag lyckades få till ett riktigt bra pris och om jag måste ha glasögon på mig dag ut och dag in måste jag ändå kunna få variera lite!

Jag hoppas att mitt synfel är en liten bov när det kommer till min trötthet och huvudvärk. Det vore ju sjukt underbart om det här kunde göra så att det minskar lite åtminstone. Jag undrar om det även är det som gör att jag lättare får migrän också. Det vore ju så himla bra om det försvann! Jag ska såklart inte hoppas för mycket men jag håller tummarna. Jag hoppas bara att jag vänjer mig vid mina glasögon snabbt nu för det känns ju lite muppigt. Smutsiga blir de hela tiden också…


I helgen var det här coola gänget på Model House

Copyright @ Ninni Undén || I helgen var det här coola gänget på Model House

I helgen var det här coola gänget inne i stan och tog lite bilder på Model House. Jag hade ingen lust som helst att åka in till stan utan jag ville egentligen bara gå i ide och tjocka i mig en massa godis. Men ibland är kusinen min riktigt duktig på att övertala och tur var det för vi hade det rätt kul ändå! De var jättetrevliga där och det är en kul grej, men det är alldeles för dyrt för min smak. Vi köpte en gruppbild och en parbild var. Personligen tyckte jag att de flesta bilder på mig var rätt dåliga men jag hade ändå velat ha alla bilder så det känns lite synd. Jag tycker att det är rätt dumt att man inte ens kan gå därifrån med 5 bilder för ett hyfsat pris. Det är ju ändå bilder som tas riktigt snabbt så egentligen skulle man kunna fotografera lika bra själv, bara man hade en whitescreen och en stor blixt… Inte heller redigerar de bilderna eller så. Sminkörerna var absolut inte dåliga men det känns lite tråkigt när man får exakt samma sminkning som man själv har gjort en miljon gånger. Jag vet inte ens vad det var hon skuggade då jag får exakt samma resultat på 5 – 10 minuter med mindre duttande. Dessutom började sminket falla redan under fotograferingen. De får pluspoäng för att de var så trevliga och gav oss ändå en upplevelse men stort minus på att deras sminkningar känns sjukt ohygieniska då de använde samma borstar och sånt till alla. Jag vet att jag låter sjukt negativ nu men jag är trots det glad att vi åkte. Vi hade en riktigt mysig och rolig kväll!

+ Den här fina bilden på oss och och en fin bild på mig och min hubby. ♥

Spara


9 November, en trumpen dag

Copyright @ Ninni Undén || 9 November, en trumpen dag

9 November, en trumpen dag. Ja… Vad ska man säga? Den här dagen har varit allt annat än munter. Den börjar med att de säger på tv att Trump leder och troligtvis kommer och vinna, vilket han även sedan gör. Jag vet inte om Clinton är världens ängel själv men jag kan ju inte säga att Trump står så särskilt högt upp på min lista. Han verkade inte stå så högt i andras ögon heller så det var lite chockerande för mig personligen att han vann. Visst för att amerikaner vill ha något nytt men seriöst… Hur ska man kunna ta en man som Donald Trump på allvar egentligen? Det hela känns som ett skämt för det är precis så som jag ser honom när han talar, ett skämt. ”Just grab them by the pussy” är mitt favoritcitat… eller inte.

Snökaoset hade smugit sig på under natten och när jag vaknade låg det ett tjock täcke över marken. Självfallet så blev det förseningar redan på morgon och vi fick vänta ett tag i Kulla vägskäl innan 670an kom. Bussen var smockfull då tidigare bussar hade uteblivit och inget av det här informerades på SLs app. Som det i princip aldrig någonsin gör när det gäller mina bussar av någon anledning. Tydligen hade en buss i Vaxholm hamnat på tvären så bussen gick bara till Eriksövägen för att sedan vända. Det var inte heller busschauffören så särskilt tydlig med. Jag kom till jobbet sent och allt hamnade på efterkälken. Vi kom ikapp rätt bra men sedan så uteblev två volontärer som inte kunde ta sig någonstans på grund av all snö. Den här dagen tyckte tydligen inte att det var tillräckligt utmanande så vi fick dessutom en översvämning i tvättrummet då röret hade hoppat ut på fel plats. Jag hade ju inget bättre för mig så det var absolut ingen stress att stå och moppa upp flera hinkar med vatten….

Sen blev såklart ALL busstrafik i norrort inställt. Precis som det blev i nästan hela Stockholm. Jag har tur som har en sån underbar mamma som dessutom kan köra på snöhalka till skillnad från andra. Men jag kände mig såklart jäkligt trumpen när jag kom hem mycket senare än vanligt. Hela dagen tycktes gå fel på alla sätt och vis. En katt sket på golvet mitt i städet bara för att dessutom. BARA FÖR ATT. Man blir ju lite less när det verkade som att det skulle hända någonting hela tiden. Jag ska kanske inte klaga då andra har haft det så mycket värre än mig idag men va fan, jag måste få grina lite.

Och jag kommer nog att haka fast på ordet ”trumpen” nu… Min humor är ju så otroligt bra!

Spara

Spara