Nu är mina knän omplåstrade och fina! Mina knän har börjat bråka med mig igen. Jag brukar inte riktigt tänka så mycket på att jag har haft knäproblem tidigare, så jag är aldrig klok nog att bry mig så mycket om hur jag gör när jag t.ex. mockar lådorna på katthemmet. Men för några månader sen började jag märka att det kanske inte var så jättesmart att sitta på huk hela tiden… Det började göra ont så fort jag böjde på knäna och nu gör det ont även när jag går och står. Och det gör inte lite ont heller, det börjar bli en riktig pina faktiskt.

Så idag fick jag lite laserbehandling som jag även fick för 3 år sedan. Den här gången fick jag dessutom rosa plåster som ska hålla upp och avlasta knäskålarna. Allt såg bra ut när hon klämde och kände så troligen är knäna bara lite överbelastade. Jag fick även lite tips på nya övningar som är bra för knäna och stabiliteten. Jag var lite orolig över min teknik på knäböjen då jag har ökat vikten rätt snabbt den senaste tiden men det såg tydligen helt perfekt ut. Så jag är free to go wild! Fast jag får inte gå ner så jätte djupt så jag får väl inte gå helt wild and crazy.

Copyright@Ninni Undén

Idag byggde jag och Johanna denna magnifika byggnad!

Det blev ett fuskbygge dränkt i smält socker och kristyr.
Med en massa Non Stop såklart!
Vill äta den nu…

Jag brukar drömma mycket men den här veckan har nog allt tagit hem priset! Att jag har vaknat upp tiotals gånger varje natt har inte stoppat en enda dröm från att fortsätta med sina galna historier som spelas upp bakom ögonlocken. Jag kan vakna, gå upp och gå på toa för att sedan lägga mig och fortsätta på samma dröm. Förut tyckte jag alltid att det var skönt att vakna upp så att jag hade en chans att slippa ha den pågående drömmen men nu tänker jag bara ”to be continued” innan jag sluter ögonen igen.

Den här natten var inget undantag. Det spelade ingen roll hur många gånger jag vaknade upp, drömmen bara malde på och malde på. Och vilken ångestdröm det var… Jag skulle se SWS och PVTs konsert som jag och Sofie ska gå på nästa år. Problemet var att Sofie helt plötsligt inte kunde gå och jag tog med min kusin istället. Jag vet inte om det riktigt var hennes fel men allt blev helt kaos så jag tycker att vi säger så.

Jag såg Vic äga scenen men inte Kellin! När Pierce the veil hade spelet klart slog det slint i min hjärna och vi gick efteråt som alla andra gjorde av någon anledning. Efter otaliga skumma incidenter insåg jag att Sleeping with sirens visst skulle spela och att jag hade missat mitt favoritband… Fan va dåligt jag mådde! Vi stack dit i alla fall och hamnade i ännu fler jobbiga och konstiga situationer. Båda banden var till min förvåning kvar och Kellin gick med på att sjunga 2 låtar för min skull. Problemet var bara att jag inte alls kände igen dom och att han ville att jag skulle sjunga med. Pinsamt eller vad? Sen flörtade jag och höll handen med Jaime Preciado och Mike Fuentes. Egentligen var det bara en av dem men min hjärna blandade ihop dem hela tiden.

Det känns som att den här drömmen har hållit på hela natten så egentligen skulle jag kunna skriva en hel bok om den. Synd bara att minnena försvinner så himla snabbt. Jag minns mest bara fragment av skumma typer, bandaffischer och en jäkla massa kläder som folk har lämnat med flit men som man inte får ta. Det starkaste minnet är den ständiga ångesten och alla försök att ställa allt till rätt när ALLT går emot en.

Bäst för dig att du följer med Sofie så att jag inte missar Sleeping with sirens spela!

Copyright@Ninni Undén

Jag och gamle goa Arne. ♥ Ibland är det inte det minsta lätt att jobba på ett katthem. Speciellt inte när man kärar ner sig i så många och inser att nej fan, jag kan ju inte ta hem alla. Visst blir en del av en glad när kissarna äntligen hittar sitt perfekta hem men en annan del vill att de ska stanna kvar på katthemmet för evigt. Just nu har jag fallit rätt hårt för en riktig snygging vid namn Cato. Han är en sån där katt som tar huvudbuffar till en helt ny nivå och som antingen hänger över din axel eller som klättrar upp och lägger sig på din nacke. Hur kan man motstå det?!

Bli inte förvånade om jag blir en riktig crazy cat lady och dör som singel med 60 katter ute i skogen. Det känns inte som en helt främmande framtid… Den här ”charmiga” bilden ligger förövrigt uppe på katthemmets hemsida nu. Det börjar sakta sjunka in att jag faktiskt är anställd på riktigt. Hur gick det till?

Copyright@Ninni Undén

Var i Täby centrum och julhandlade med finaste Johanna idag. Jag lyckades fixa en hel julklapp, whoop whoop! Har förvisso inte så många julklappar att inhandla i år men ändå, skärpning Ninni. Mina fötter ville döda mig efteråt men det var hur mysigt som helst att spendera eftermiddagen med pälski. Och för en gång skull kändes centrumet inte helt överfullt och kaotiskt. Hur ofta händer det?!

Nu sitter jag här med olivolja i håret och känner mig helt slut. Vinter + för mycket information på jobbet = Kaos i mitt huvud. De senaste månaderna har det känts mest som att jag springer runt som en förvirrad höna på katthemmet och jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera det. Men jag fick huvudbuffar av Laban idag så min stressiga dag blev lite räddad ändå. Vissa katter får ens hjärta att smälta totalt när man behöver det som mest.

Jag kommer förövrigt att börja lösenordsskydda vissa inlägg i framtiden. Jag kommer dessutom gå igenom gamla inlägg och lösenordsskydda några av dom också. Jag är jäkligt öppen men vissa saker vill jag inte att hela släkten och familjen ska veta och jag vet att fler att hittat hit nu. Jag har blivit lite för feg med vad jag skriver pga. det så det känns som att det är dags! De som vill ha lösenordet får skicka en kommentar, skriva på FB eller slänga iväg ett mail! Om du kommenterar så får du länka till din mail så det inte går att spåras på nätet.

Ninjapuff

ninjapuff.se
Ninni Undén, 22 år & från Stockholm, Crazy cat lady, animenörd & bokstavsbarn

Kontakt: Ninjapuffen@hotmail.com

Follow on Bloglovin

Facebook

Arkiv

Instagram