Jag vet inte vad som har hänt men något har förändrats på gymmet. Visst har de flesta alltid varit trevliga och hälsat inne i omklädningsrummet men nu börjar fler och fler helt plötsligt att prata med mig medan jag tränar. Konversationerna kan vara allt ifrån mina töjningar till tips på olika tekniker. Den största skillnaden har kommit den senaste månaden. Huxflux så har många blivit väldigt måna om att inte va i vägen för mig och flyttar snabbt på sig så fort jag börjar sätta på vikterna på stången. Jag kan stå och köra bicepscurls och ändå få frågan om jag använder maskinen som står 1 meter bort… Om det var en engångsföreteelse vore det inte så konstigt men nu börjar jag bli lite misstänksam. Inte för att det är så särskilt negativt egentligen, det känns bara så ovant!

Idag började jag prata med en annan av ”veteranerna”. Att stå vid de fria vikterna verkar vara en port till det sociala livet, haha! Han sa att jag är ”jäkligt stark” och att han är imponerad. Jag blev helt överlycklig. Så fort det inte går framåt snabbt känner jag mig som världens klenis, så att höra från en man med stora armar säga att man imponerar på honom känns jäkligt bra. Så ikväll går jag med huvudet högt. Jag är kanske inte världens starkaste men jag är stark om jag jämför med mig själv för ett år sedan. Det är helt otroligt vad kroppen kan göra när man pushar den lite.

Jag har förresten bestämt mig för att börja bänkpressa på riktigt nu och inte bara ibland. Bröstmuskler here I come! Kom på idag att jag inte har sett en enda kvinna köra bänkpress på det här gymmet. Hur kommer det sig?

Copyright@Ninni UndénDET SNÖAR! Eller det gjorde det i alla fall innan det började förvandlas till tråkigt regn igen. Det har snöat hela dagen och det har varit hur mysigt som helst. Tyvärr blev det inte så vitt som på den här gamla bilden men ändå! Jag har bestämt mig för att inte vara så negativ och tråkig som jag alltid är så från och med nu ska jag njuta av vad vintern har att erbjuda. Trots mörker och kyla. Nu ser jag fram emot att frossa i clementiner, pepparkakor, julmust och lussebullar. Fast det får väl vänta lite lite till antar jag.

I år bryter jag och familjen mot vår tradition och vi kommer inte att fira julen hemma i Täljö. Jag pushade på något helt oväntat: Att åka på kryssning! Jag är egentligen en sån där person som vill ha julen på ett speciellt sätt och avskyr förändringar, men i år fick jag nog på mig själv och min besatthet när det kommer till jul. Jag har väl försökt leva kvar lite i det förflutna men nu vill jag bara gå vidare och vidga mina vyer. Så jag, familjen och mina morföräldrar drar till Helsingfors på en 2-dygnskryssning och skiter i all julstress! Vi ska bara frossa i oss julmat (som inte vi behöver laga) och njuta av varandras sällskap. Kan det bli bättre?

Jag har lite mycket jullängtan just nu faktiskt.