Förra veckan var jag hos läkaren och det blev lite medicinjusteringar och funderingar. Jag borde ha ställt fler frågor till min läkare men det kom jag såklart inte på fören efteråt, fast han verkade inte veta så mycket så jag skulle nog inte få så mycket svar ändå. Till att börja med så fick jag ta en till tablett Attentin vid lunch trots att pulsen har hållit sig uppe mellan 95 – 105, en oönskad höjning som jag inte känner av ett endaste dugg. Blodtrycket var lite för högt det med men det hade i alla fall gått ner lite sedan sist. Trots det har jag inga hjärtklappningar och jag känner mig generellt sett lugnare än någonsin. Personligen skulle jag vilja höja mer men min läkare följer FASS riktlinjer till punkt och pricka trots att det är vanligt att man tar mer än den rekommenderade dosen som är 40mg. Så nu tar jag 3 + 3 + 2 och så får det vara.

Jag fick även en ny medicin, Quetiapin, som egentligen är en antipsykotisk medicin. Det har tydligen blivit rätt vanligt att man även använder den mot sömnproblem fast på en mycket lägre dos. Den ska tydligen kunna dämpa så att man inte ligger och tänker 1000 tankar när man ska sova. Han hade nyligen testat på en kille med asperger som aldrig kunde varva ner då hjärnan jämt gick på högvarv och det hade funkat klockrent så han tyckte att det var något jag borde prova. Jag vill egentligen inte ha mer mediciner utan mindre men jag har tagit Lergigan och Stilnoct i så många år nu att de funkar lite halvdant. Han vill inte höja min dos på Stilnoct och jag kan inte somna på bara en så jag blir mer eller mindre tvungen att köra på en kombination.

Det finns en del funderingar kring Quetiapin som jag funderar på. Det första är verkningstiden. Det verkar inte stå någonstans när man ska börja känna av den och hur länge effekten ska vara. Det kan ju vara pga. att all information är gällande de som medicineras för schizofreni och mani men jag kan inte heller hitta så mycket på forum. Jag får ta 1 – 3 tabletter vid behov och det är 25mg, ej depot. Än så länge har jag bara vågat testa 1 tablett några nätter då jag oroar mig över morgontröttheten. Sen undrar jag om en sån liten dos kan påverka mig även under dagen trots att det inte är depot. Jag vet att det fungerar olika för alla men ändå. Dessutom verkar det vara extremt vanligt med viktökning och det känns ju inte så kul. Men om det är bara pga. en starkare hunger som det verkar vara när jag läser runt är jag rätt safe. När jag har hittat andra som tar det för sömnen verkar de vara tvungna att ta det varje natt och trappar upp så jag undrar även om den fungerar så särskilt bra som en vid behovsmedicin.

Finns det någon vänlig själv här som har lust att dela med sig av sina erfarenheter av Quetiapin? Eller Serquel som det även heter. Det är intressant att läsa om även om det handlar om större doser och för andra orsaker!

Copyright@Ninni Undén || Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta Snuggles

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta Snuggles. ♥ Att jobba på ett katthem är både underbart och hjärtekrossande på samma gång. Man kan inte hjälpa att bli förälskad om och om igen men man känner ändå alltid glädje när katterna hittar sitt egna hem. Men några få fastnar man för så totalt att det blir svårt att släppa dem. Snuggles är en av dem få och han får mig att falla för honom mer för varje vecka som går. Jag har sett honom gå från att vara en väldigt blyg, rädd och ledsen liten pojken till en kärlekstörstande tuffing som bara går framåt hela tiden. Hans utveckling har varit helt otrolig! Så fort man kommer fram till hyllan han ligger på skyndar han sig upp för att buffa en i ansikte medan han spinner och dreglar som bara den. Sötnos. ♥

Copyright@Ninni Undén || Time sure flies by so fast

Time sure flies by so fast. Nyss var det måndag och imorgon är det fredag igen. Dagarna försvinner i ett nafs och jag hänger fortfarande inte med. Kan inte tiden gå lite långsammare så att jag kan hinna med allt som jag vill göra, snälla? Den här veckan har helt klart varit bättre än den förra men det går fram och tillbaks som det brukar göra. Man kan väl säga att jag går runt med ett öppet sår som vägrar att läka helt. För hur ska det kunna läkas när det rivs upp på nytt hela tiden och aldrig blir ordentligt omhändertaget? Ibland känns det för jävligt och ibland orkar jag inte ens bry mig. Eller det är i alla fall vad jag intalar mig själv.

Fysiskt sett har den här veckan varit helt åt helvete. Min ischiasnerv har bett mig att dra åt helvete och har gjort fruktansvärt ont hela veckan. Triggerpunkten i rumpan har nästan krampat hela tiden och myrkrypningarna i fötterna har blivit värre. Ryggen och låren känns konstant utmattade och den molande värken går aldrig över. Varför vill den här skiten aldrig släppa för?

Jag mår i alla fall bättre på andra sätt och vis. Min fokus har känts lite bättre och min trötthet har inte varit lika outhärdlig. Jag verkar inte kunna ta information så särskilt bra då allt som kommer in går ut genom andra örat men det mesta löser sig ändå. Det har även funnits ett par arbetsdagar där jag inte har stressat in i sista minuten så jag har kunnat fota och gosa lite mer med kissarna. ♥ Jag önskar bara att det fanns mer tid till organisering och småfix som jag vill ta itu med…

Copyright@Ninni Undén || Min lilla bebis Zelda

Min lilla bebis Zelda. Jag vet att du egentligen är en dam men för mig kommer du alltid att vara min lilla fluffboll. Du är så himla knäpp och allt ska jämt vara på dina villkor men jag älskar dig ändå. Fast jag tycker faktiskt att du kan bli en knäkatt snart… Varför ska jag vara som mest intressant på morgonen när jag har bråttom till jobbet för?

Copyright@Ninni Undén || I måndags var jag på min 36 månaders uppföljning på Mandometerkliniken.

I måndags var jag på min 36 månaders uppföljning på Mandometerkliniken. Det känns helt otroligt att jag har varit friskskriven i 3 hela år på lördag. Det är sjukt hur något som var en sån stor del av mitt liv har blivit så liten… nästintill obefintlig. Kan ni fatta att jag varken har spytt, hetsätit eller svält mig själv med flit ända sedan 2011?! Det kan inte jag. Det var ju allt jag tänkte på som om det var allt mitt liv handlade om. All mat var ju livsfarlig och det räckte med 200 kalorier för att jag skulle känna mig äcklig och misslyckad. 3 timmar på gymmet och 2 timmars promenad var så jäääävla lite och värdelöst.

Idag känner jag mig nästan helt fri. Klart att jag också ogillar min kropp ibland och önskar att jag var lite smalare här och där men idealet är inte längre så himla sjukt. Jag hatar inte mina ben för att de inte har ett gigantiskt mellanrum mellan dem och jag har absolut ingenting emot om min rumpa blir lite större. Andras kommentarer och diskussioner kring mat och om hur många timmar de tränar påverkar mig fortfarande men det blir alltmer enkelt att slå bort det. Jag tänker fortsätta äta sånt som innehåller farliga kolhydrater som absolut sätter sig på midjan direkt och har ingen som helst annan uppgift i kroppen… Behöver jag förklara sarkasmen där? Och jag tänker fortsätta ta vispgrädde i min turkiska yoghurt för tro det eller ej, men du kan äta både fett och kolhydrater. Mindblown, jag vet. Allt handlar om balans och måtta. Det är inte så att jag aldrig tänker på vad jag stoppar i mig eller att jag känner att det är okej att äta chips varje dag. Men jag har inga förbud och om jag vill unna mig något mitt i veckan så är det okej.

På ett år har jag gått ner 2 hekto. Sist jag vägde mig låg jag på exakt samma vikt jämfört med ett halvår tidigare. Innan dess hade jag rasat 10kg men jag låg fortfarande på en hälsosam vikt så jag fick godkänt, speciellt med tanke på hur bra jag mådde. Grejen var ju den att jag inte hade börjat äta mindre utan mer. Det enda jag ändrade på var sättet jag tränade på och det faktum att jag slutade köpa färdiggjorda matlådor. Helt plötsligt fick jag muskler och det var som att jag för första gången i mitt liv fick en fungerande ämnesomsättning. Förra året blev ett dåligt träningsår där jag började oja mig lite över kroppen då jag ändå ville fortsätta äta hur mycket jag ville. Det har gått flera månader utan att jag har tränat pga. ryggont och nerver i kläm så ibland har jag ärligt talat känt mig smällfet. Sen tar jag lite ”progress” bilder och inser att det enda som har hänt är att jag helt enkelt bara är lite mindre trimmad.

Jag har inte förlorat alla muskler som jag dumt nog befarade. Jag har inte gått upp en enda storlek och inte heller har jag gått upp i vikt. Lite muskler har såklart försvunnit men det handlar verkligen inte om mycket. Mina armar är lite degigare och magen har inte lika snygga abs men annars är skillnaden inte så särskilt stor. Att få bekräftat att jag både kan äta och kan gå längre perioder utan att träna får mig att känna mig ännu friare. Jag behöver inte vara besatt och få ångest. Jag kan göra det min kropp och jag mår bra av och jag kan njuta av det goda i livet. Och även om min kropp inte är perfekt så hatar jag inte den längre. Aldrig igen.

Roma, ”bråk”, pizza, chillkrök och födelsedagsmiddag. Så kan man förkorta den gångna helgen. Det här inlägget får komma lite sent då bloggen började strula när jag försökte installera ett tillägg som skulle förbättra bloggens utseende på mobiler. Det blev lite strul med filerna så jag kunde inte logga in och ett par inlägg visades sig inte på första sidan längre. Att jag aldrig lär mig att jag inte ska pilla för mycket… Men det är ju så jäkla svårt att låta bli! Speciellt när sidan ser helt mongo ut på mobilen.

Copyright@Ninni Undén || Jocke gör sig i ordning

På fredagen bjöd Jockes mamma oss på middag på Roma. Det blev pastagratäng för min del, såklart. Varför testa något nytt liksom? Jag fick 2 saker bekräftade också. 1: Det faktum att jag och Jocke driver som fan med varandra jämt och ständigt får folk att tro att vi bråkar 24/7. 2: Vi kommer nog inte att kunna sluta med det, inte jag i alla fall. Vi gillar och diskutera allt mellan himmel och jord och det är inte alltid som vi håller med varandra. Men när jag imiterar hans gester eller när jag hånar och skrattar åt honom gör jag det av kärlek. Jag lovar! Att det blir lite hetsigt ibland är bara för att det är så jäkla kul.

Copyright@Ninni Undén || Roma, "bråk", pizza, chillkrök och födelsedagsmiddag

På lördagen kom min älski Sofie och hennes pojkvän Hannes över! Det blev en obligatorisk pizza och jag och Jocke behövde inte ens säga vad vi skulle ha när vi beställde. Betyder det att vi äter pizza för ofta eller? En pan pizza, Mexicana, är standard.

Copyright@Ninni Undén || Chillkrök med gängetCopyright@Ninni Undén || Det blev lite sådär med de flestas sömn och dagen efter var vi lagom pigga.

Sen vart det chillkrök och ”ölspel”. Oscar blev rätt ägd den kvällen. Tyvärr lyckas jag fortfarande inte ta några bra bilder när det är mörkt… Jag börjar ogilla att använda blixt mer och mer så jag SKA lära mig att ställa kameran rätt. Någon gång… när jag orkar. Det blev lite sådär med de flestas sömn och dagen efter var vi lagom pigga. Det fick bli en extra powernap sen.

Copyright@Ninni Undén || Mormor, morfar, Jocke och knäppkissen

På söndagen vart vi bjudna på middag hemma i Täljö då vi firade mamma lite i förskott. Det var supermysigt som vanligt och jag var såklart glad över att även få träffa mina älskade morföräldrar igen. Jag är nog allt både mammas, mormors och morfars lilla flicka! Och min lilla knäppkisse var såklart där också. Jocke försökte få huvudkontakt med henne men hon tyckte inte alls att det var en sån bra idé. Jag hann även klippa mig och få min undercut snaggad så nu känner jag mig något mindre skabbig också. Äntligen!

Ninjapuff

ninjapuff.se
Ninni Undén, 23 år & från Stockholm, Crazy cat lady, animenörd & bokstavsbarn

Kontakt: Ninjapuffen@hotmail.com

Follow on Bloglovin

Kategorier

Arkiv

Instagram