Checka in min nya blogg!

Copyright@Ninni Undén

Tack vare omständigheterna har jag skaffat en ny blogg på Fames och ger för tillfället upp den här. Om det är ett permanent byte eller inte vet jag inte ännu men just nu ser det mörkt ut. Följ den istället och sprid det gärna vidare så att alla hittar dit! Ni som följer mig på bloglovin kommer att förflyttas till den nya.

fames.se/geekisthenewcool

You make me feel low, don’t make me feel low

Copyright@Ninni Undén

Sorry för dålig uppdatering! I Torsdags blev min blogg hackad ännu en gång men den här gången blev det så illa att jag inte kunde fixa det själv. Trots att det blev fixat hyfsat snabbt har jag inte orkat vara aktiv då alla plugins försvann. Det innebär en massa jävla arbete som jag redan har hållit på med förr och jag har inte haft någon ork alls. Ska börja försöka leta upp lite av de gamla plugin som jag hade men såklart minns jag inte namnen på alla och även om jag hittar det mesta så måste jag göra om en hel del. Jag orkar inte…

I helgen firade vi storebror lite i förskott hemma hos mamma och hade det trevligt. Vi åt grillat och jag bakade världens mäktigaste chokladkaka. Receptet hette Rocky Road tårta eller något liknande men den fick en liten egen touch så jag döpte om den till Gooey Ninjapuff! Grymt god vart den.

Ninjapuff@Instagram

Min rygg är helt död!

Om jag ska sammanfatta gårdagen med endast ett ord måste det nog bli: SMÄRTA! De tidigare sittningarna var inget jämfört med gårdagens sittning. På utsidan har det sett ut som att ryggen har läckt helt och hållet men på insidan är det en helt annan historia. Det började att svida utav helvete redan från början och jag kände hela tiden att jag inte stod ut en enda sekund till. Samtidigt skrek jag ”BE A MAN!” åt mig själv inne i mitt huvud och satt och skakande av smärta i 6 timmar. Helt galet! Ibland kan stoltheten ändå vara till ens fördel, haha.

Ska ha en lite kortare sittning till innan det blir helt klart. Det enda som saknas nu är skuggningen kring vingarna som ska få dem att se mer levande ut. Är sjukt nöjd hur som helst och är så glad för att jag bestämde mig för att lita på Linnea som är helt grym. Nu får vi se om jag överlever den kommande veckan med all sveda och kliande… wööh. Att tvätta och smörja in sig själv på ryggen utan hjälp är inte det lättaste heller ska ni veta. D:

God morgon på er!

Copyright@Ninni Undén Copyright@Ninni Undén

Möööööööörgon på er! Mitt möte med hudläkaren blev inställt så nu blir det dags för lite morgonträning istället, awesome. Det finns inget bättre sätt att få igång blodcirkulationen på än en tung uppvärmning och lite styrketräning. <3 Och ja, jag kör alltid tung vikt på uppvärmningen/konditionen. Av någon anledning känns det bara irriterande och konstigt när det inte tar emot och går för snabbt. Haha, orka vara normal och sluta hänga upp sig på småsaker liksom.

Sen ska jag till Heavenly Ink för min tredje sittning. Me likey! Förhoppningsvis blir vingarna klara och superfina idag. Hoppas bara att min kropp står på min sida idag och inte gnäller allt för mycket…

Bild och text från den 31 Maj 2011

Copyright@Ninni Undén

”Varför kan jag aldrig bli nöjd? Jag orkar inte bli strypt av ångestgreppet längre men jag vet inte hur jag ska ta mig loss för att äntligen bli fri. Skällsorden tystnar aldrig och mitt sinne får aldrig en lugn stund, alla skratt och hån går på repeat i takt med skriken som ekar i mitt huvud. Hur jag än gör så blir det alltid lika fel och jag känner mig alltid lika misslyckad i slutändan. Jag är aldrig tillräckligt bra. Även om jag skulle lyckas med något som jag vill klara av så duger jag ändå inte när jag väl tänker efter. För när jag väl klarar av något så är det bara tur och därför förtjänar jag inte att få någon så kallad ära för det. Min förflutna är fullt av skam och ånger. Min nutid är ett enda suddigt streck som åker i en väldans fart och min framtid vågar jag knappt ens tänka på. Jag kan inte se mig själv som något mer än ett misslyckande, ett uttjatat ord som upprepas om och om igen in till varje cell. Jag kommer aldrig att vara tillräckligt bra i mina ögon. Det kommer alltid att svida så fort jag ser min egna spegelbild”.


Ibland känns det som att ingenting någonsin händer. Att allt är detsamma och aldrig förändras. Det är just därför jag älskar att ha en blogg. Det får mig att minnas vad som har varit, vad som är och vad som kan hända. När man lever i ett mörker är det lätt att missa ljuset, även fast det skiner en rakt upp ansiktet. Hur ofta har jag intalat mig själv att ge upp? För många gånger. Nästan varje dag glömmer jag bort hur många framsteg jag har gjort och hur mycket bättre jag mår jämfört med förr. Trots dagliga motgångar kan jag ändå glädja mig åt att jag är frisk. Fri från bulimin.