Nu när 2014 börjar närma sig sitt slut tänkte jag kolla upp vilka nyårslöften jag hade för i år. Vilka jag lyckades och vilka jag misslyckades att uppfylla. Några hade jag glömt bort totalt…

1. Lära mig att älska min kropp.
- Älskar jag min kropp? Nja kanske inte riktigt men jag tycker om den mer än vad jag någonsin har gjort tidigare så jag är helt klart på rätt väg!

2. Sluta att undvika jobbiga situationer och låta mig bli konfronterad.
- Det har inte funnits så jättemånga situationer där jag har behövt bli konfronterad men jag tror tyvärr inte att jag har blivit så mycket bättre på den fronten. I’m a scaredy cat.

3. Bli av med min sociala fobi, för gott.
- Jag är inte helt av med den men jag har kommit riktigt långt! Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att kunna bli av med tankarna som snurrar runt i mitt huvud 24/7 men min blyghet har minskat enormt. Det känns fortfarande som allt jag säger och gör är fel och nej jag kan inte sluta tro att alla hatar mig, men det påverkar inte min vardag som det gjorde förut. Lejonet i mig som vill bli sedd och hörd växer sig allt större!

4. Finna en balans mellan att vara frisk och samtidigt träna och äta nyttigt.
- Yes! Jag har funnit en jäkligt bra balans där jag inte behöver träna överdrivet mycket samtidigt som jag kan äta mer än någonsin. Min kärlek till mat har blivit större och jag känner inte att jag behöver vara så jäkla nyttig hela tiden. Choklad varje dag är bra för själen!

5. Spendera mindre tid framför datorn och mer tid med vänner.
- Jag spenderar mindre tid framför datorn men jag träffar nog inte mina vänner mer än tidigare. Nu när jag jobbar har det ju blivit ännu svårare att hinna med allt…

6. Bli en gladare och piggare människa.
- Ohja! Det är svårt att tro nu när det är vinter och nu när jag inte har mått sådär världsbäst, men det räcker med att jag blickar tillbaka bara ett år så ser jag vilken stor skillnad det verkligen är. Jag är inte världens mest lyckliga människa men jag är stabilare än vad jag har varit på många många år. Min trötthet finns kvar men den är inte lika överväldigande och den förstör inte mitt liv lika mycket som dem gjorde förr.

nerd
Efter 3 låååånga och plågsamma veckor har jag äntligen köpt en ny dator! Lyckan är obeskrivlig. Igår när jag tittade runt fick jag världens ångestklump då den var slut på de flesta av Sibas lager. Fy satan va det förstörde hela min kväll! Hela morgonen kändes helt värdelös tills att jag insåg att jag inte hade tittat på Webbhallen och se på fan, där fanns den ju i Täby centrum! Nu är Bobby min (Ja klart att man döper sin dator till Bobby!) och han är helt underbar. Skärmen som är större än på min pluttiga bärbara är också rätt grym men det tar nog ett tag innan jag vänjer mig vid den och inte får ont i ögonen. It´s Worth the pain tho.

Helst skulle jag vilja låsa in mig i lägenheten och leva på cola, pizza och choklad i ett par veckor nu. Men såklart så är det juletider och snart nyår så jag kommer inte att kunna använda min älskling så mycket alls fören efter årsslutet. Jag som ligger efter så jäkla mycket i en massa serier… Och jag vill ju så gärna aktivera mitt WoW – konto och börja spela Warlords of draenor som jag inte ens har kunnat testa ännu. Det suger ju lite! Speciellt eftersom att WoW är så jäkla mysigt runt jul. Hmpf!

Nu är mina knän omplåstrade och fina! Mina knän har börjat bråka med mig igen. Jag brukar inte riktigt tänka så mycket på att jag har haft knäproblem tidigare, så jag är aldrig klok nog att bry mig så mycket om hur jag gör när jag t.ex. mockar lådorna på katthemmet. Men för några månader sen började jag märka att det kanske inte var så jättesmart att sitta på huk hela tiden… Det började göra ont så fort jag böjde på knäna och nu gör det ont även när jag går och står. Och det gör inte lite ont heller, det börjar bli en riktig pina faktiskt.

Så idag fick jag lite laserbehandling som jag även fick för 3 år sedan. Den här gången fick jag dessutom rosa plåster som ska hålla upp och avlasta knäskålarna. Allt såg bra ut när hon klämde och kände så troligen är knäna bara lite överbelastade. Jag fick även lite tips på nya övningar som är bra för knäna och stabiliteten. Jag var lite orolig över min teknik på knäböjen då jag har ökat vikten rätt snabbt den senaste tiden men det såg tydligen helt perfekt ut. Så jag är free to go wild! Fast jag får inte gå ner så jätte djupt så jag får väl inte gå helt wild and crazy.

Copyright@Ninni Undén

Idag byggde jag och Johanna denna magnifika byggnad!

Det blev ett fuskbygge dränkt i smält socker och kristyr.
Med en massa Non Stop såklart!
Vill äta den nu…

Jag brukar drömma mycket men den här veckan har nog allt tagit hem priset! Att jag har vaknat upp tiotals gånger varje natt har inte stoppat en enda dröm från att fortsätta med sina galna historier som spelas upp bakom ögonlocken. Jag kan vakna, gå upp och gå på toa för att sedan lägga mig och fortsätta på samma dröm. Förut tyckte jag alltid att det var skönt att vakna upp så att jag hade en chans att slippa ha den pågående drömmen men nu tänker jag bara ”to be continued” innan jag sluter ögonen igen.

Den här natten var inget undantag. Det spelade ingen roll hur många gånger jag vaknade upp, drömmen bara malde på och malde på. Och vilken ångestdröm det var… Jag skulle se SWS och PVTs konsert som jag och Sofie ska gå på nästa år. Problemet var att Sofie helt plötsligt inte kunde gå och jag tog med min kusin istället. Jag vet inte om det riktigt var hennes fel men allt blev helt kaos så jag tycker att vi säger så.

Jag såg Vic äga scenen men inte Kellin! När Pierce the veil hade spelet klart slog det slint i min hjärna och vi gick efteråt som alla andra gjorde av någon anledning. Efter otaliga skumma incidenter insåg jag att Sleeping with sirens visst skulle spela och att jag hade missat mitt favoritband… Fan va dåligt jag mådde! Vi stack dit i alla fall och hamnade i ännu fler jobbiga och konstiga situationer. Båda banden var till min förvåning kvar och Kellin gick med på att sjunga 2 låtar för min skull. Problemet var bara att jag inte alls kände igen dom och att han ville att jag skulle sjunga med. Pinsamt eller vad? Sen flörtade jag och höll handen med Jaime Preciado och Mike Fuentes. Egentligen var det bara en av dem men min hjärna blandade ihop dem hela tiden.

Det känns som att den här drömmen har hållit på hela natten så egentligen skulle jag kunna skriva en hel bok om den. Synd bara att minnena försvinner så himla snabbt. Jag minns mest bara fragment av skumma typer, bandaffischer och en jäkla massa kläder som folk har lämnat med flit men som man inte får ta. Det starkaste minnet är den ständiga ångesten och alla försök att ställa allt till rätt när ALLT går emot en.

Bäst för dig att du följer med Sofie så att jag inte missar Sleeping with sirens spela!

Copyright@Ninni Undén

Jag och gamle goa Arne. ♥ Ibland är det inte det minsta lätt att jobba på ett katthem. Speciellt inte när man kärar ner sig i så många och inser att nej fan, jag kan ju inte ta hem alla. Visst blir en del av en glad när kissarna äntligen hittar sitt perfekta hem men en annan del vill att de ska stanna kvar på katthemmet för evigt. Just nu har jag fallit rätt hårt för en riktig snygging vid namn Cato. Han är en sån där katt som tar huvudbuffar till en helt ny nivå och som antingen hänger över din axel eller som klättrar upp och lägger sig på din nacke. Hur kan man motstå det?!

Bli inte förvånade om jag blir en riktig crazy cat lady och dör som singel med 60 katter ute i skogen. Det känns inte som en helt främmande framtid… Den här ”charmiga” bilden ligger förövrigt uppe på katthemmets hemsida nu. Det börjar sakta sjunka in att jag faktiskt är anställd på riktigt. Hur gick det till?

Ninjapuff

ninjapuff.se
Ninni Undén, 22 år & från Stockholm, Crazy cat lady, animenörd & bokstavsbarn

Kontakt: Ninjapuffen@hotmail.com

Follow on Bloglovin

Facebook

Arkiv

Instagram