23 December: Dan före dopparedan

Imorgon är det julafton och jag har fortfarande ingen julkänsla whatsoever. Det är så otroligt tråkigt. Varför kan det inte vara som förr när man var liten? När man var pirrig, förväntansfull och vaknade av sig själv klockan 06.00 på morgonen för att man var så spänd. Allt jag känner just nu är bara trötthet och ömmande fötter. Istället för jullåtar ekar vår familjs eviga gnäll i rummen och ingen verkar så särskilt glad just nu. Allt är bara jobbigt och åt helt helvete precis som det har varit mer eller mindre de senaste tio åren. Inte heller blir det bättre utan bara värre och värre. Ingen orkar mer och all stress vi har genomgått börjar bokstavligen att ta kål på oss.  Jag drar mig undan alltmer och försöker gömma mig från alla hårda ord men allt fel jag gör kommer alltid ikapp mig. I år gav jag upp den där duktiga lilla flickan i mig som alltid försöker att visa upp sig. Jag är för trött.

Nästa år blir det bättre ska ni se! Ja så tänker jag varje år. Inte bara med julen som är den viktigaste högtiden för mig av någon anledning, utan med allt. Jag vet att det går emot det jag lärde mig från tiden när jag gick i DBT men det är så svårt att sluta. Det är för svårt att ständigt leva i nuet. Jag vill lura i mig att jag tror på en bättre framtid. Ni vet en sån där framtid som ser precis ut som i en film där allt blir helt perfekt i slutändan trots hinder på vägen. Det vore så otroligt skönt om det för en gångs skull kunde bli så lätt. Många säger att det skulle vara tråkigt om man levde ett liv utan problem och visst kanske det finns en poäng med det, men enough is enough. Det räcker nu för min del. Jag vill ha mitt lyckliga slut precis som i filmerna.

Hoppas att ni får en underbar jul i alla fall! På den otroligt ”kreativa” och ”fina” bilden ser ni min rosa minigran som bara blir mindre och tunnare för var år som går. I år har vi även lyckats att tappa bort det mesta av vårt julpynt någonstans nere i boden, eller rättare sagt så har ingen riktigt orkat leta så särskilt mycket bland alla kartonger. Min julstrumpa har även den försvunnit så i år har jag istället en liten julklappssamling under bredvid min lilla gran. Oh juste, jag har fått ett eget julkort i år! Av pappa förvånande nog… han kan också vara lite gullig ibland.