Första skoldagen gick åt helvete precis som jag trodde. Såklart kom jag dit för tidigt, 50 minuter för att vara exakt, så jag fick gå runt och vänta panikslaget i en ny miljö som kändes otrygg och skrämmande. Som jag befarade behövde jag fråga om hjälp då jag glömde att kolla på vilken sal jag skulle vara innan jag åkte. Jag behövde till och med gå två gånger med skamsna ögon och fråga efter hjälp eftersom att jag var för stressad för att komma ihåg att lyssna på svaret den första gången. Sedan kom uppropet med alla ögon på en och de skrämmande orden; ”sen ska alla presentera sig själva”. När jag fick reda på att det var rast innan dess pustade jag ut och sprang skräckslagen till läraren och bad om att få slippa det, vilket jag fick. Men det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Hon mindes inte mitt namn så jag ropades upp och när det hade gått en tyst stund börja jag prata med panik i rösten. När jag väl sa något så avbröt hon mig och sa då inför hela klassen som stirrade på mig att jag hade bett om att få slippa presentera mig. Jag sjönk ner i stolen, fick tårar i ögonen och satt med hjärtklappningar.
Ångesten fanns där innan, under och efter. Just nu känner jag att jag aldrig vill dit igen på grund av den lilla incidenten, så rädd är jag. Jag har haft panikångest exakt hela dagen och känner mig nu helt uttömd psykiskt. Till råge på allt så var inte personen där som jag skulle prata med efter lektionen om hur jag ska studera osv. på grund av min problematik. När jag gav upp och skulle bege mig hem kom ett vattenfall av regn över mig och jag hade varken en luva eller ett paraply. Genomfrusen och utmattad åkte jag till Täby C för att köpa ett SL-kort där kön var lång och ångesten stark. Att stå i en vanlig kö är fortfarande läskigt för mig när jag är ensam. Såklart missade jag även tåget precis och fick sitta och vänta rastlös och sårbar. Hela dagen har jag varit instabil och jag klarar inte av så mycket alls. Varför ska det vara så himla svårt med sociala situationer? Jag är alltid så otroligt rädd för att bli kritiserad och hånad. Nu har jag haft Social fobi i ungefär 9 år, jag har blivit mycket bättre men alltför mycket känns fortfarande så svårt. Att ständigt vara rädd och ha panikångest så fort man går ut är otroligt påfrestande. Det blir lättare med tiden att dölja det för andra så det är inte alla som vet om det, men jag rasar ständigt på insidan. Andras blickar skrämmer mig och hjärtat sitter nästan alltid i halsen.
Jag orkar inte.
Det låter inte alls roligt! Speciellt när man redan är nervös och sårbar. Jobbigt att hela dagen var en nedförsbacke.. jag tänker i alla fall på dig och håller tummarna att det ska gå bättre den kommande tiden!
Sv; Eh jo, försök inte med mig 😉 Även om det inte gick bra så tycker jag fortfaraned att du är modig som tar dig dit!!
Tack så mycket söta du! Vi får ses snart tycker jag 🙂 <3
Din stackare. Det är inget roligt läge och som åskådare utan den erfarenheten har man ju inte en aning om vad man kan säga för att underlätta eller vad för tips man kan ge. Just det där med att presentera sej inför klassen eller att ens tala inför alla främmande människor under första dagen är dessutom något man inte behöver ha social fobi för att ha svårt för. Jag själv och många av mina vänner har väldigt svårt för att ens tala inför större sällskap.
Vad jag skulle kunna säga, som du kan ha nytta av, är att vi alla är människor och säger ofta fel saker. Man kan inte ha rätt jämnt… (i mitt fall har livet iofs varit ett ständigt lära-av-misstagen) Dessutom är det av dessa händelser man lär sej mest och utvecklas som person. Kritik kan vara bra, om den läggs upp på rätt sätt.
Jag är ändå övertygad om att du kommer klara dej väldigt bra i skolan. Kämpa vidare och låt ingen bryta ner dej. Bättre att be om hjälp och vara den som vet än att stå för länge och vara osäker på vad som gäller. Lycka till!
Sv: Precis som du 🙂
Okej det låter ju som att vi kan ses typ nästan när vi vill! ;D <3
åhh 🙁 låter inte alls kul
men kämpa, ge inte upp. de kommer gå bra! jag tror på dej 🙂
Åh. Jag tycker också att det är väldigt skrämmande med nya miljöer och blir otroligt ledsen när jag inte hittar dit jag ska. Känner verkligen igen mig. Ge inte upp! Kram
Vilken idiotisk lärare. Hatar när de gör sådana saker. Man säger inte det – om något bett om det håller man käften så att det inte blir värre. Men jag hoppas innerligt att det kommer bli bra ändå <3 Jag tror inte att den lilla incidenten kommer få människor att sätta en stämpel i ditt huvud. Du är en fin och vacker människa <3
Sv; Det är svårt som du säger.. Men det är också mitt mål och det är inte mycket som hindrar mig att gå ner i vikt förutom skolan just nu. Kan inte sluta äta då skolan kommer bli ett pain. Men vill inte träna för då får man muskler
Usch,känner igen det där 🙁 Tycker det var dåligt av läraren att säga så inför hela klassen,man känner sig riktigt jävla dum…
Men det var modigt av dig att ändå gå dit,trots att det var så jobbigt,annars är det ju väldigt lätt att undvika jobbiga situationer 🙂
Ninni du borde inte känna så här.. lättare sagt än gjort, jag vet! Jag misstänker att jag en gång också varit social fobiker (och är fortfarande lite ibland/vissa situationer) men ett ökat självförtroende fick mig att inse att jag är riktigt grym
Vela träffa dig och Julian fett jävla länge nu 🙁 kan vi inte sluta sitta med tummarna i rövarna och ses snart? 😀
Också håller med ovan ^
Skev lärare :/ gjorde ju förmodligen bara saken värre amirite or amirite
Fy fan, jag lider med dig, det var verkligen ingen bra dag alls.
Och vad fan är det för fel på läraren som sa det till klassen att du inte ville presentera dig !?
Är hon störd, efterbliven på något sätt !?
Vad är det för klass du började i, egentligen ?
Hoppas att du kanske kan finna styrka och stå ut med de timmarna i skolan..
Styrkekramar !
Åh, att läraren glömde ditt namn lät inte alls roligt. Så synd när det ska bli mycket värre än man befarat. Men försök tänka positivt; du klarade dig igenom dagen och det kan knappast bli sämre i framtiden eller hur? Tror att du kommer klara det hur bra som helst. Även om det inte känns så så är du mycket starkare än du tror. Det märker man så väl när man läser det du skriver och får höra om dina upplevelser. Oavsett vad så tror JAG på dig! Du är bra Ninni!
kram <3
Usch, vilken hemsk lärare…
"men ett ökat självförtroende fick mig att inse att jag är riktigt grym " – Bara att du skriver/känner så gör dig ännu grymmare!
Vill träffa dig med faktiskt, saknar dig ju! Det tycker jag låter jättebra. 😀
Ninniiii, fan vilken idiot till lärare. Blev sjukt sur när jag läste det där..!
Men jag vet att du kommer äga sönder den där klassen, brudarna kommer vilja vara dig och killarna kommer vilja ha dig, höhöh! Nejmen. Det kommer gå bra, för du är galet grym även om du inte känner det själv.
Saknar dig <3
You´re so right!
Smart att säga så även efter jag tvingades till att säga något… det var ju liksom en lång tyst stund först.
Blev sjukt kefft hela skiten. 🙁