After every school day I feel sick.

  • Inläggskategori:Livets ångest
  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer
  • Lästid:3 minuters läsning

Idag är en sån där typisk och tråkig dag där allt bara känns fel. Gymmet kändes motsträvigt med min spagettiben som vek sig under mig medan jag försökte trampa på. Armarna kändes svaga som alltid och att träna dem kändes nästan omöjligt. Men jag tog mig igenom det och gjorde så gott jag kunde medan jag kände hur tröttheten och yrseln forsade över mig som regnet utanför. Dagen och det jobbiga som hör till tog inte slut där, sedan var det dags att ta sig ut i det dystra vädret igen för att bege sig till skolan. Jag vet inte vad som är värst, att behöva åka stressfylld dit med kollektivtrafiken som jag hatar eller att sitta i det gult belysta  rummet med dess obekväma stolar. 10 minuter räcker för att huvudvärken ska förvärras medan jag blir överdränkt av intryck och alltför många ljud som uppstår på en och samma gång. Så fort jag kommer in i klassrummet får jag ont i ögonen och ser en massa svarta moln komma upp här och var. Ute är det grått och inne är det gult, både färgerna får mig att se dåligt och ger mig ett obehag som är olidlig. Jag kan inte låta bli att undra om de som bygger upp skolorna ens har en tanke på de med perceptuella störningar och en viss överkänslighet. Alla dessa skolår har genomlidits och en del problem har berott på just en sån bagatell som ljuset, vilket är fruktansvärt påfrestande.

Såklart så var föreläsaren en tysk man som pratade lika dåligt engelska som min svenska lärare. Att bara försöka lyssna på en mening gjorde ont och jag kunde inte koncentrera mig alls på något annat än hur irriterad jag blev. Idag lärde jag mig ingenting alls och jag ville bara därifrån. Jag minns inget av det han sa och hörde knappt ens något att försöka minnas. Småsaker kan man tycka, men det får mig att må så otroligt dåligt både mentalt och fysiskt. Nu har jag ont överallt och känner mig helt förlamad. Det tar jävligt mycket energi från en när man försöker fokusera och även hålla sig vaken trots att det ibland är nästan omöjligt. Nu minns jag varför jag mådde så mycket sämre förut när jag gick i skolan fem dagar i veckan, efter varje skoldag känner jag mig fysiskt sjuk och psykiskt uttömd. Död.

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. jessica - en borderline blogg

    sv: okej, det tar typ lite mer än en timme att åka till närmaste DBT för mig och då prioriterar de patienter från sitt egna län och inte andra 🙁

  2. Bambi

    Jag gillar dina djupa texter och jag tycker att det är synd att du mår som du gör :C

  3. Eriiza

    Vilken jobbig dag.. =/
    Vad skönt, det är det jag hört av andra som gått i sådana här grupper, men man vet aldrig, ett sådant terapisätt fungerar ju inte för alla.

  4. Julian

    🙁 <3 ily

Lämna ett svar