Höstkyla.

Bortdomnade tår, iskalla fingrar och en darrande kropp. Den här dagen har varit kall, ruskigt kall och inte minst sagt grå. En sån där typisk tråkig dag då man bara vill stanna kvar i sängen hela dagen och dra täcket över huvudet. Men så blev det inte. Istället gick jag på två möten, handlade mat med mamma och tränade trots orkeslösheten. Jag träffade min kontaktperson för första gången som nu efter en stunds väntetid har blivit utvald. Hon verkade jättetrevlig och har varit kontaktperson åt en annan flicka tidigare så jag tror nog att det blir bra. Såklart var jag alldeles för blyg för att ställa några frågor och för att ens knappt svara på några men jag tror och hoppas på att det blir lite lättare när vi träffas ensamma. Jag vet inte vad jag riktigt förväntar mig utav det hela än men jag hoppas väl att jag på vägen lyckas göra lite mer nya saker samt håller mig ifrån att isolera mig själv. Än så länge känns det lite (läs väldigt!) läskigt med det hela men jag ska försöka skjuta det åt sidan och fokusera på det positiva.

När vi handlade hittade jag Espresso House Suryp men smak av choklad som jag inte kunde hålla tassarna ifrån. Jag tror att jag ska våga unna mig en moccalatte ikväll om ångesten låter mig göra det. Det skulle vara behövligt och mysigt i den här höstkylan. Om kaloritankarna bara kunde låta mig vara ifred…