En tung sten lyfter från mina axlar.

Igår blev det julklappssökning i Täby centrum med Filip! Jag hittade två julklappar till Julian och var ganska nöjd med dem men såklart så köper hans mamma ett gaming tangentbord (som var en av julklapparna) till honom på exakt samma dag. Snacka om att jag blev frustrerad. Det blir visst ännu mer sökande för min del, tangentbordet funderar jag nästan på att behålla själv. När vi köpte det så sa jag ändå att jag själv ville ha den så why not? När jag kom hem fick jag en glad nyhet. Jag ska få aktivitetsersättning och jag ska även få retroaktivt, alltså pengar för de månaderna som jag har sökt och väntat. Ni kan inte ana hur glad och lättad jag blev! En tung sten lyfter från mina axlar och jag har en sak mindre att oroa mig för.

Nu sitter jag på Kliniken igen inne i värmerummet och spelar wow. Jag vägrar att sova. Igår testade jag igen att låta mig somna och fick samma förlamningskänsla som jag fick förra gången. Så jävla vidrigt. Nu har jag fått sömnparalys två gånger varav vid både gångerna fick jag hallucinationer. Jag vill aldrig uppleva den paniken igen, aldrig. Och sen kommer den andra ångesten. Efter mellis är rummet bokat en stund åt en annan tjej så jag kan inte sitta här hela dagen som vanligt. Jobbigt nog ingår det även i min behandlingsplan att jag ska sitta mer i allrummet och inte isolera mig själv eftersom att jag även måste jobba med social återanpassning. Men jag vill inte, vågar inte, kan inte. Jag skulle inte ha något emot att få kontakt med någon här men jag vågar inte ta kontakt själv och det känns svårt av att bara svara när någon frågor om vad jag heter. Blygheten stoppar mig. Jag vill vara kvar här i mitt rum där jag känner mig säker och trygg. Det här kommer att bli en jobbig dag…

Sen kommer även mamma hit för att ha ett möte med min behandlare. Då kommer hon få reda på min diagnos och vad jag har för problematik, vilket känns lite läskigt. Hon vet en hel del men hon vet inte alls hur illa det egentligen är. Men det är bra att de pratar igenom så att hon förstår alla regler och så. Till ett av mina mellis ska jag ha Oboy och då köpte hon såklart less sugar fast jag har sagt att jag inte får äta något som är light eller har ”less” i sig. Och så är det med lite saker där hemma, småsaker som hon ändå måste komma ihåg och respektera för att jag ska kunna komma undan från det där tvånget om att allt ska ha så lite fett, socker och kalorier i sig som möjligt. Efteråt ska vi åka snabbt till Täby igen för att kolla på julklappar till Berndt och Max. Håll tummarna för att jag hittar något, jag börjar känna mig redan lite stressad.