3 år med Joacim

Idag har jag och Joacim varit tillsammans i hela 3 år. Var har tiden tagit vägen? Det känns lite lustigt att blicka tillbaks till tiden då vi träffades. Aldrig trodde jag att vi skulle stå här 3 år senare och fortfarande hålla ihop. Om jag blickar tillbaks ännu längre bak i tiden känns det ännu mer surrealistiskt. Innan vi hade träffats visste jag vem han var och inte hade han heller det bästa ryktet om sig.

Jag följde hans dåvarande flickväns blogg och höll tummarna för att det skulle gå bra för dem. Det verkade ju som att han hade skärpt sig och hade blivit en riktigt bra pojkvän. Sen gjorde det slut och inte så långt efter träffades vi. Att vi träffades var inte helt planerat och inte heller hade jag någon tanke på att vi skulle bli ett par. Jag var skeptiskt på grund av hans förflutna och vi hade inte pratat på nätet så länge, så jag hade inte byggt upp något intresse på det sättet heller.

Hans leende växte fast i mig

Jag vet inte hur eller exakt när det hände. Hans leende liksom växte fast i mig på ett smygande sätt och helt plötsligt var jag fast. Våra år har varit lite omtumlade minst sagt. Som jag skrev i inlägget ”14 månader med mitt hjärta” är han en av de mest jobbiga och enerverande människor jag någonsin har stött på.

Det är han fortfarande men jag älskar honom lika mycket ändå. ♥ Jag är trots allt minst lika jobbigt om inte mer. Och även fast han är duktig på att skruva på mina knappar har han ett stort hjärta. Mycket större än vad andra kan tro. Jag är glad för att han vågade släppa in mig och jag är glad för att jag vågade släppa in honom.

Jag älskar dig Joacim Bengtsson ♥