Måndag den åttonde Oktober. En sån där dag som är helt neutral, varken bra eller dålig, en dag som bara är. Första dagen på en ny vecka, andra veckan den här månaden. Präglad av samma frustrerande känsla – uttråkning. Jag känner mig understimulerad och stressad. Jag behöver göra något nytt, uppleva och se nya saker. Men samtidigt så har jag ingen ork till att anstränga mig och se till att detta ”något” händer. Så typiskt mig, inte sant? Tjejen som alltid klagar men som aldrig gör någonting åt det och när det väl äntligen ändras så klagar jag lite till. Gnällfia nummero uno. Ärligt talat, hur står folk ut med mig egentligen? Det kan inte vara så kul att hänga med en grinig tjugoårig unge som aldrig blir nöjd eller tillfreds med sitt liv. Nej usch, jag behöver spänning och…. något nytt helt enkelt.
Jag väntar fortfarande på att få ett erbjudande på en lägenhet men det har varit tyst länge nu. Sist låg jag på sjätte plats och självklart blev lägenheten tagen så jag borde ligga lite bättre till nu men ja, det börjar kännas lite omöjligt att få någonting här. Praktiken på katthemmet har blivit uppskjuten på grund av sjukdom men om jag tur kan jag börja nästa vecka. Jag träffade min handledare på Ilsa idag som berättade att de har 24 kattungar inne nu så nu är jag ännu mer sugen på att börja där! Håll tummarna för att jag kan börja nästa vecka. Nervositeten för hur det ska gå och för vad de kan tänkas tycka om mig växer sig större ju mer det skjuts upp så det vore skönt att få det överstökat. Och att få gosa med katterna såklart ♥
OK, men känns det bra, eller i alla fall okej med den
vikten du är på nu? =)
Hehe.. 😉
Åh, hoppas verkligen att du får lägenheten & jobbet. <3
Surt med lägenheten och att det skjuts upp med katterna! Lägenheten hoppas jag att du får, och tiden går fort så snart är du där och gosar med katterna! 😀