Varför kan jag aldrig bli nöjd? Jag orkar inte bli strypt av ångestgreppet längre men jag vet inte hur jag ska ta mig loss för att äntligen bli fri. Skällsorden tystnar aldrig och mitt sinne får aldrig en lugn stund, alla skratt och hån går på repeat i takt med skriken som ekar i mitt huvud. Hur jag än gör så blir det alltid lika fel och jag känner mig alltid lika misslyckad i slutändan. Jag är aldrig tillräckligt bra. Även om jag skulle lyckas med något som jag vill klara av så duger jag ändå inte när jag väl tänker efter. För när jag väl klarar av något så är det bara tur och därför förtjänar jag inte att få någon så kallad ära för det. Min förflutna är fullt av skam och ånger. Min nutid är ett enda suddigt streck som åker i en väldans fart och min framtid vågar jag knappt ens tänka på. Jag kan inte se mig själv som något mer än ett misslyckande, ett uttjatat ord som upprepas om och om igen in till varje cell. Jag kommer aldrig att vara tillräckligt bra i mina ögon. Det kommer alltid att svida så fort jag ser min egna spegelbild.
aww, din text. vad fin! du förtjänar inte att må som du gör. du verkar vara en jättesöt tjej ju! Hoppas det finns vissa saker som ligger dig varmt om hjärtat och som får dig glad!
Nej. Nej. Nej.
Du är inte misslyckad. Du är precis så tillräcklig som du ska vara.
Det är svårt att ta in, men försök att lyssna till det. Man kan känna sådär, men känslor är inte lika med sanning.
Du är allt annat än misslyckad.
Kram!