Ångehest

Jag känner mig nästan farligt trött. Ni vet, sådär trött att man nästan blir lite ledsen och inte minst galet frustrerad för att man blir helt handlingsförlamad. För bara några timmar sedan var det tvärtom, jag började att städa och kände att idag är den där dagen då jag äntligen lyckas dra mig i kragen. Dessvärre lyckades jag mest bara samla ihop tvätten och slänga undan gamla prislappar och tomma medicinförpackningar. Den där lusten att göra saker höll inte i sig länge precis som vanligt och allt känns som ett enda kaos. Jag har i alla fall lyckats lämna tvätten nu helt själv och snart kommer boendestödet hit och hjälper mig att få undan lite. Jag har verkligen försökt att diska och hålla undan men det tar knappt en timme innan jag simmar i ett hav av smuts igen.

Hur gör folk egentligen? Jag förstår verkligen inte hur man kan klara av att hålla det rent och städat hemma. Det verkar inte gå en endaste dag utan att jag blir helt överväldigad och får ångest över hur mycket det finns som jag borde göra men aldrig lyckas ta tag i. Jag fattar verkligen inte varför det är så svårt samtidigt som jag inte förstår hur andra kan verka ha det så lätt. Utöver hushållet måste man ju ha det där vardagslivet, ett social liv, arbeta och vara normal. Hur kan man ha tid för det?

Nej usch jag är för trött för det här. Sliten, överväldigad och lider fortfarande av utsättningssymptom som t.ex. blixtrar och extrem ångest. Det känns seriöst fortfarande som att mitt hjärta förblöder. Ena stunden vill jag inte veta av människor och andra stunden vill jag inget hellre än att bli omfamnad. Blä på allt just nu.