Jag trodde verkligen att det skulle gå den här gången, jag skrev till och med en lista för att få struktur och påminnelse om vad jag borde göra. Men som alltid så misslyckas jag, det kanske är dags för mig att erkänna att jag faktiskt är för svag för att kunna hantera de lättaste vardagssysslorna. Nu känns det nästan som att jag börjar göra mig själv till ett offer men det vill jag verkligen inte. Min ork har bara inte kunnat komma tillbaka och jag känner mig helt handlingsförlamad, det är så svårt att ens ta på sig kläderna på morgnarna. Panikångesten växer och alla tankar verkar rikta sig mer och mer mot framtiden, vuxenlivet och allt ansvar som kommer med. Jag är långt ifrån redo och jag vet inte hur jag ska hantera det.
Om jag knappt kan ta hand om skolan nu så blir det svårt för mig att börja på högskola sen som är mer seriöst. Jag klarar knappt av ens mina 6 utspridda timmar på praktiken så hur ska jag kunna klara av att ha ett jobb? Hur ska jag kunna ha en egen lägenhet om jag inte kan göra enkla saker som att städa eller ta hand om räkningarna? Jag skulle inte heller våga ringa ett elbolag, telefonföretag eller kanske hyresvärden om hjälp för det är jag för rädd för.
Allt känns så otroligt svårt och förvirrande.
Sv. Ja verkligen! Inte ett dugg roligt. Har dessutom aldrig haft de tidigare så hade ingen aning om att de var så förjävligt! 😛
SV: Tack så mycket! Din är också fin, rosa ftw :>
Sv: Sötan då! Jag tror på dig, även fast det är svårt så klarar du det! jag lovar, livet är svårt men jag vet en sak o det är att du klarar allt! det visar du när du skriver så bra i bloggen! massa kärlek o kramar till dig!<3
Låter lite som du lider av social fobi.( http://www.fobikliniken.se/social-fobi/ ) Frågan är om man någon gång känner sig redo.
Sara
Jag hade det nästan jämnt när jag var liten, usch.
Fick bara tipset att dricka mycket vatten! 😉