Apati eller ångest? Pest eller kolera?

Jag mår inte bra idag, inte någonstans.. ena minuten känner jag mig apatisk och nästa minut så känner jag mig ångestfylld. Det som gör mig mest arg just nu är det kvarstående faktum som finns där i 98% av ”fallen”, jag har ingen aning alls om varför jag mår som jag mår.

Jag känner mig som en meningslös grå prick som går runt på jorden utan ett syfte, som om hela min existens är helt utan mening. Allt jag gör är att förstöra för andra även fast det aldrig är min mening. Och nu när jag väl börjar skriva det här inlägget, som i sig även det är meningslöst, så börjar jag tänka på det som jag skrev här. Fy fan vad de känslorna verkar vilja bubbla upp igen. Kanske för att jag aldrig ska glömma bort min dumhet, eller kanske för att jag ska få slippa känna den apatiska känslan. I alla fall så känner jag mig sjukt dålig och feg, jag skäms verkligen över mig själv. Men snart kommer väl apatin tillbaks och då kommer det kännas som att jag aldrig har brytt mig, även fast att jag vet att det bara är ännu en lögn. Jag hatar verkligen att ha dessa överdrivna humörsvängningar.

Nu när jag är hos Julian så kan jag knappt gå ut ur rummet så länge hans mamma + sambo är här. Vad är det för fel på mig? Jag orkar inte vara så feg och fånig som jag är, så fort jag bara hör ljud utanför dörren så spänns varenda muskel i kroppen och jag skriker svordomar i mitt huvud. Kan de inte bara gå? Frågar jag om och om igen och hatar mig själv för skräcken jag känner.