Är det verkligen okej när ens arbetsgivare hoppar upp i knät och slickar en i ansiktet?

Det här är en av mina nya chefer och hon heter Leia. Hon är jättemysig och trevlig att ha och göra med men hon har lite problem med gränser…  Jag vågar inte riktigt säga till henne för det känns som att hon har min ”storchef” lindat runt sitt lillfinger. Men är det verkligen okej när ens arbetsgivare hoppar upp i knät och slickar en i ansiktet?

Hon säger att det är helt normalt men det känns lite främmande för mig. Dessutom måste jag klia henne på magen. Om jag inte gör det ser hon så himla ledsen ut och lägger hennes huvud i mitt knä… Vad ska jag göra? Titta på de där ögonen liksom. Hur kan man motstå dem?!

Jag känner mig så kluven. Det är ju trots allt lite mysigt också att få lite kärlek på jobbet. Sen så har jag ju även en till liten miniboss som heter Nova. Hon hoppar inte upp i ens knä men hon buffas tills att man klappar på henne.

Jag tror att jag kuvar mig för arbetsmiljöns skull. Man vill ju inte vara den som alltid säger nej ju! Jag vill ju få jobba kvar här så det är nog bäst om jag bara lyder utan att klaga. Jag får helt enkelt skamset offra mig. Även om mina chefer är lite knäppa är de faktiskt jävligt bra chefer! De är ju trots allt lika knäppa som jag.

Spara

Spara

Spara

Spara

3 svar på ”Är det verkligen okej när ens arbetsgivare hoppar upp i knät och slickar en i ansiktet?”

  1. Åh, haha. Jag hade inte heller kunnat motstå! Jag älskar hundar. Hade praktik på ett hunddagis, det var mysigt! Men nä, inte okej av ens arbetsgivare att göra så… Jobbig situation. Känns som din arbetsgivare utnyttjar dig. Haha.

    Svar: Tack för din kommentar! Nej, jag har ingen som kan föra min talan. Alltid haft med mig mamma, men hon är inte riktigt på min sida. (jag har skrivit ett inlägg längre ner i bloggen vad jag brukar få för kommentarer). För henne så överdriver jag osv. Vi är inte på samma punkt helt enkelt… :/

    Svara
    • Åh va mysigt med praktik på hunddagis! Hahah, ja eller hur… Jag borde nog ta och ringa facket!

      Jävligt trist att din mamma inte står på din sida. Jag förstår ju själv hur viktigt det är… Du kan alltid testa en vän också. Ibland hjälper det bara med att ha någon med sig bara som stöd. Glöm inte att du också har all rätt i världen att byta läkare! Det är viktigt att ha någon som lyssnar på en. Jag hoppas att allt löser sig på något sätt!

      Svara
  2. Svar: Ja, det är trist att hon inte är på min sida. Men hon har alltid varit sån. Hon lever själv med en kronisk sjukdom, men ”på hennes tid” fanns typ inte psykisk ohälsa och ”nu för tiden har alla det”. osv. Jag hade i alla fall med min arbetspsykolog till öppenvården på möte, det kändes bättre än att ha mamma med mig… Jag vet att jag kan byta läkare, men jag har haft sååå många olika! Aldrig haft en fast läkare. Jag är så trött på att byta hit och dit… De skickar runt patienter som monopolpjäser.

    Tack fina du! Det hoppas jag med…

    Svara

Lämna en kommentar