Är helt slut och utpumpad, men känner mig bättre nu!

Jag antar att jag hade lite (Läs ganska mycket) tur idag faktiskt, min psykolog var virrig som vanligt och var till och med tvungen att fråga mig om vad det var som jag skulle ta upp med läkaren idag. Såklart så sa jag att jag inte mindes och tryckte bort det där som jag skrev om i det förra inlägget. Jag känner mig inte riktigt redo än att ens försöka sätta ord på just det där så jag försöker att skjuta upp det ett tag till. Sedan så hade jag tur återigen då min läkare var förkyld och sa att hon inte ville röra mig så de somatiska testen skjuts upp tills i Februari. Det ger mig lite lättnad och nu har jag lov från både skolan och DBTn tills nästa år! Det blir varken grupp, individdual eller läkarmöten.

Jag måste medge att jag blev väldigt deppig helt plötsligt under träningen och kom som vanligt aldrig på anledningen till varför. Jag skulle kunna skylla på att träningen gick åt helvete men det känns inte särskilt tillräckligt. Det känns bara så svårt att acceptera att man mår skit fastän att inget riktigt har hänt, det känns så otroligt onödigt! Det är väl därför jag sitter i flera timmar om dagen och grubblar för mig själv i jakten på varför, ett svar som kanske inte alltid finns.

Men när jag kom hem igen så fylldes jag snabbt med glädje, min storebror var här och vi började såklart att fåna oss som vi brukar. Han har hjälpt mig med att baka lussebullar, rocky road och mandelmusslor. Jag fick helt plötsligt den där orken och extraknuffen som jag behövde och kom verkligen igång. Jag tror minsann att jag behöver min älskade bror mer än vad jag erkänner, även om han ser mig som lilla irriterande syster så ser jag honom som en av mina bästa vänner. Han är så klok, så barnslig och samtidigt så mogen precis som en bror ska vara. Nu är jag helt slut och utpumpad men jag känner en viss trygghet i min ryggrad, Max sover över hos oss inatt och det betyder att han finns här i min närhet. Nu har jag min bror som jag kan reta och slå hur mycket jag än vill och ändå få se hans glada leende.

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Carroo

    Förstår dig hur du menar med en storebror, de får en alltid på bättre humör när man inte sett dom på ett tag! 😀

  2. tessan

    När det är jobbigt och svårt. När man är liten i sinnet.
    Lyssnar jag på Thåströms Flicka med guld.

    "Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
    att det är lugnet som jagat dig tills nu.
    Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
    och jag vet att ljusen aldrig tar slut."

    Take care…./ Lilla-T

Lämna ett svar