Att leva med en ändlös hunger

Note to self: Köp en matvåg. – Jag behöver inte äta på mandometervågen längre, jag håller ett bra tempo och jag kan helt enkelt inte lära min kropp att följa kurvan och känna riktig mättnad. Det sistnämnda är en stor poäng av att använda själva vågen så den fyller inget större syfte för mig längre. Men jag ska börja väga upp maten igen och det finns en risk för att jag måste göra det livet ut. Jag kan inte lita på mina signaler och troligen kommer jag aldrig att kunna göra det heller. Man kan nästan säga att jag ”föddes” med bulimi (latinska ordet bulimia betyder omättlig aptit/oxhunger) så det är inget som kommer förändras helt plötsligt efter alla dessa år. Istället för att motarbeta min ändlösa hunger måste jag acceptera den och lära mig att hantera den med diverse hjälpmedel.

Det är otroligt påfrestande att det alltid känns som att jag svälter. Hur fylld min magsäck än blir och hur illamående jag än är så skriker min mage alltid efter mer. Jag har testat bantningspiller efter bantningspiller, piller som ska dämpa aptiten och piller som sväller upp och fyller magsäcken. ADHD medicinen som så många går ner i vikt av gör ingen skillnad och Fluoxetinet som jag tar mot både bulimin och depressionen hjälper inte heller. Jag kan inte känna mättnad. Det tar aldrig stopp. Men att bara sitta och beklaga mig över det hjälper inte precis så det är väl dags att lära mig att leva med det tills någon förhoppningsvis hittar en lösning. Om någon kunde hitta på ett botemedel mot vad det nu än är som gör mig så hungrig skulle jag bli överlycklig. Måste även följa matschemat igen tills det går bättre med maten.