Två väldigt omtänksamma avskedsgåvor från två omtänksamma volontärer.
Idag överraskades jag med dessa två otroligt fina avskedsgåvor som gjorde mig varm i hjärtat.Nu är det exakt en vecka kvar till min sista dag på katthemmet så nu har jag fått ta farväl av flera volontärer. Blomman i den otroligt söta skon fick jag av en volontär som jag har arbetat med ända sedan jag själv började som volontär. Den fina texten hittade jag i en bok som jag fick av en arbetstränare som jag har varit handledare till. Båda avskedsgåvorna gjorde mig otroligt glad! Texten fick mig att bli väldigt rörd och jag uppskattar varenda ord obeskrivligt mycket.
Att vara en handledare var aldrig min plan och jag har länge känt mig oduglig.
Jag kan ju inte precis säga att jag var född till att leda. Att dessutom leda volontärer är lite knepigt. Det är en ständig balansgång mellan att kräva och att inte kräva. Jag ska liksom leda men jag kan aldrig ge order. Samtidigt kan det inte vara totalt kravlöst för då skulle ingenting hända istället. Volontärer är otroliga människor som lägger sin tid helt gratis på att hjälpa till. Deras generositet är beundransvärt och det har varit en ära att få arbeta sida vid sida med dessa människor. Tyvärr har jag inte precis känt mig som den bästa handledaren. Jag tycker att det är extremt jobbigt att be någon om något. Samtidigt måste jag ständigt pusha mig själv för att se till att alla hjälps åt med allt. Jag har inte bara haft hand om volontärer utan även om folk som arbetstränar. Där har jag också känt att det är en enorm balansgång mellan att pusha någon framåt och att inte lägga för mycket på någon. Jag vill lära alla att bli självständiga och att kunna känna sig trygga nog att ta egna initiativ. Samtidigt känner jag mig hemsk så fort jag ber dem om något.
Så att få läsa den här fina texten gjorde mig otroligt glad!
Det känns helt underbart att veta att jag har lämnat ett avtryck i någons liv. Att läsa att jag faktiskt är en riktigt bra handledare gör mig så rörd. Det får mig att känna lite mindre ångest över min roll som handledare. Flera har sagt till mig nu att det kommer att bli svårt att ersätta mig. Även fast jag vet att det finns många som är bättre lämpade för just det här jobbet gör det mig otroligt glad. Då kanske jag inte bara har gjort fel under min tid. Jag har länge känt mig otillräcklig och ibland till och med lite värdelös. Men tack vare alla dessa fina människor på katthemmet känner jag mer och mer att jag har haft lite av värde på något sätt. Och det är det finaste avskedsgåvan man kan få.