Blyga uppmäksamhetskåta lejonet

Trött tjej är trött! Makes sense, huh? Har inte suttit vid datorn på hela dagen och känner mig lika stressad som vanligt bara för att jag ligger lite efter med mail, inlägg på bloglovin och dylikt. Haha, är man en nörd eller vad? Inte hinner jag spela wow ikväll heller för såklart så ser mitt rum ut som ett bombnedslag medan jag huttrande längtar till sängen och värmefilten, uuh. Jag är ju också lite småduktig och försöker ligga i sängen vid 22.00 så att jag faktiskt har en chans att komma upp på morgonen. Anyway, idag har jag shoppat loss i Täby centrum med min älskade kusin! Har skrattat som en galning, fått extremt ont i fötterna, blivit äcklad av min kropp i provrummen, ätit yoghurtglass och tyckte om det, köpt en vinterjacka, fått en komplimang om mina armar för att de inte ser ut som bräckliga pinnar (Tydligen borde jag visa upp dom mer, the fuck?), blivit flörtad med enligt Sofia, undrat om jag hatar mina armar eller mina lår mest, köpt min första BH i storlek 75B (Fyllde ut en A-kupa för första gången i mitt liv i år så ja jag är förvånad), köpt lite mer kläder, skrattat lite till och sen gått hem i mörkret utan några väglampor.

Fick beröm av Sofia för att jag var så social och pratsam när vi var inne på Carlings. Tydligen betedde jag mig som om att jag var bekväm i situationen och är en jävligt social person som inte har några problem som helst. Själv hade jag panik och försökte få mig att sluta vackla med blicken då jag verkligen fick en sån enorm ångest när jag råkade få ögonkontakt. Sen pang! Så blev jag omringad av de tre som jobbade där och insåg till min förvåning att de faktiskt skrattade med mig och inte åt mig. Hur kan jag lyckas med det sociala när jag är så nervös att jag knappt vet vad jag gör eller säger? Och hur kan andra ens uppfatta mig som social kompetent? Jag känner mig helt bortkommen jämt men ja, när jag inte vet vad jag håller på med verkar jag lyckas jävligt bra och hur blyg jag än är så kommer alltid lejonet i mig att älska uppmärksamheten. Jag vill vara osynlig men jag älskar att bli sedd! Fast mest var det för att jag inte vet hur man avslutar ett samtal…

7 svar på ”Blyga uppmäksamhetskåta lejonet”

  1. Jävla snygging!!!
    Gu va härligt att höra (förutom det negativa, fast det är ändå bra att du kan tänka negativt för det låter som att du sedan tänker positivt igen), du är så duktig så! 🙂 <3

    Svara
  2. Sv: Söte, tack men du kommer alltid vara min konkurrens av snygghet 😉 <3
    Ja men precis! Gillar verkligen att du först inte gillar synen i omklädningsrummet, sen går och äter glass! Det är STARKT! Det är grymt gjort av dig! Unna dig och samtidigt kanske tänka "jag lever bara en gång i denna kroppen – let's lyxa till det" 😉 <3

    Svara
  3. Känner så igen mig i det där, man tror själv att det går jättedåligt & sen får man reda på att den andra personen inte alls tycker det.
    Men fan va bra ändå, du gör framsteg!

    Svara

Lämna en kommentar