Bussolycka, tokiga katter och olidlig trötthet

Duckface is tha shieet. Idag hände det där som jag har väntat på i flera år, jag var med om en liten bussolycka. Med tanke på hur förarna här ute brukar köra förstår jag inte att det har hänt tidigare. Speciellt sedan Arriva kom och vi har haft nya förare hela tiden som inte kan de svåra vägarna. Det var lite smalt i den där kurvan där vi mötte en stor bil som tillhörde arbetet som pågår nere i Nantes. Pang sa det och helt plötsligt låg det glasspillror vid fötterna på en! 3 fönster lyckades gå i spillror men som tur var blev ingen träffad. Om jag hade suttit två säten bakåt hade det varit en annan historia. Tur att det inte var så då min reaktionsförmåga var sådär skrattretande långsamt…. Jag fattar inte hur jag lyckas överleva när jag är så efter, haha.

Veckan har varit sisådär. Katterna är hur duktiga som helst. Det första jag möts av när jag går upp är Zelda som vill kela. Lisa och Mandella är ofta framme och den där katten (lilla Lisa) som alltid låg under filtarna på katthemmet älskar att ligga på kökssoffan. Mandella går bärsärkagång ett par minuter efter att jag har lagt mig, leker med varenda liten leksak och bokstavligen racear fram och tillbaks som värsta galningen. Det som har dragit ner mig har varit den här olidliga tröttheten som känns lite värre än vanligt. Jag känner mig helt nerdrogad och kan inte se tydligt för fem öre den första timmen på morgonen. Det börjar bli ganska påfrestande att försöka fixa sig och göra frukost när är allt är helt suddigt. Men i allmänhet fortsätter jag att må bättre.

Har gjort min egna Nutella också, så gott! ♥