Can someone wake me up?

Vissa dagar vaknar jag mellan 04.00 – 05.00 och kan inte somna om, andra dagar vaknar jag efter väckarklockan. Idag vaknade jag vid 06.00, kramade mamma innan de åkte och lyckades sedan sova halvvaken till 07.00. Sådana här dagar slutar oftast med att jag aldrig vaknar helt under dagen och så verkar det bli idag med, fysiskt är jag vaken men psykiskt sover fortfarande en del av mig. Jag känner mig helt borta och att bara skriva det här känns som en otroligt stor bedrift. Mina ögon vacklar och jag rör mig i slowmotion. En smäll i ansiktet, pang, det hjälpte inte och jag känner knappt av det. Det känns som att jag lever i ett vakuum. Men så här kan det inte fortsätta, jag måste lyckas packa och städa ihop lite snabbt. Klockan 12.00 kommer min kontaktperson hit för att hämta mig då vi sen ska äta lunch tillsammans. (Måltiden som är den mest svåra, jobbiga och ångestfyllda under hela dagens alla måltider). Efter det ska jag åka in till stan och träffa älsklingen som jag ska spendera helgen med. Jag måste vakna upp för att kunna klara det, för att kunna prata och vara här och nu.

Igår stannade jag hemma för att göra ingenting, eller jo… för att äta. En hetsdag planerades eftersom hela veckan förstördes då jag bara orkade träna två gånger den här veckan. Vilken underbar logik va? Det blev inte att hetsäta, istället ville jag äta det jag var sugen på och sedan äta normalt som man ska göra. Det landade på 2500 kalorier om jag räknade ut det rätt men upp mot 3000 kan stämma. Jag var förberedd på 7000 men insåg sen att jag faktiskt inte äter så sjukt mycket såvida jag inte har godis, chips och sådant skit hemma. Jag vill säga att det kändes bra men det gjorde det inte, tvärtom. Hungerkänslorna var kvar som alltid men min magsäck kändes ständigt full och svullnade upp så mycket att jag såg gravid ut, vilket kan bero på att jag har IBS. Jag höll på att spy men tryckte in allt och kände hur maten åkte upp i halsen. Illamående. Hur kan människor äta så utan att vara tjocka? Varför är jag tjock även fast jag oftast håller mig till 800 kalorier per dag, mer eller mindre och fastar ibland? Juste, dagarna som fylls av hetsätingar jämnar ut det och min kropp har väl samtidigt fått systemet förstört för längesedan. Det här känns inte bra alls. Nu måste jag ha gått upp åtminstone 5kg, helvete. Panikångest. Jag fick inte ens någon energi från maten utan kände bara hur den puttrade i magsäcken i evigheter. Istället för pigg blev jag bara sjukt trött, illamående och seg. Det känns som att maten från igår har gett mig en bakfylla till idag. Underbart, verkligen…

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Eriiza

    Ja, precis, det är andningen som är jobbigast för mig också.
    Blir "åksjuk" när jag skall fokusera på andningen, tycker att jag andas för mycket och för högt..
    Men medicinsk yoga som jag provade var mycket lugnare, man behöver inte vara vig eller så, utan det är lite som mindfullness, men mer med kroppen inblandad. =)

  2. JOZ♡

    sv: Tack så mycket 🙂 Rolig visningsbild du hade 😛

  3. camilla

    du är inte alls stor!
    Träffar du din kontaktperson ofta förresten?:) vad brukar ni göra?

  4. Mel

    Var inte så hård mot dig själv. Försök att inte räkna alla kalorier som du äter, utan ät så du är mätt och rör på dig lagom mycket. Då jämnar det ut sig och du slipper upp- och nergångar i vikten. Tänk på allt bra du har istället, var glad över att du är lyckligt lottad som har en fin mamma och en pojkvän som verkar underbar. Gör saker för din egen skull, saker som DU tycker är kul. Och skriv. Att skriva är en grym självhjälp.
    Kramar i massor!

Lämna ett svar