Högt blodtryck, en evig smärta och nyfunnet hopp

Copyright @ Ninni Undén || Högt blodtryck, en evig smärta och nyfunnet hopp

Idag var jag på Prima och kollade blodtrycket igen och ännu en gång var det ett dåligt resultat. I April hade mitt blodtryck gått ner lite och jag trodde att det började att gå åt rätt håll, men sedan dess har det gått upp och dansat över normalgränsen. Det är inte farligt högt men det är inte alls okej för någon som är i min ålder. Att sänka medicinen verkar inte alls hjälpa så det börjar talas mer och mer om att det troligtvis är på grund utav stress och inte medicinen. Jag har sänkt så att jag bara tar 4 tabletter Attentin varje dag och tidigare när jag hade den här dosen var blodtrycket inte alls såhär högt. Vilopulsen fortsätter att hålla sig mellan 90 och 110 och det i sig är väl ett tecken på att jag aldrig riktigt kopplar av.

Det där med att koppla av fullt ut har liksom inte varit min grej på väldigt länge. När jag försöker tänker jag jämt på allt jag borde och behöver göra medan jag känner mig helt otillräcklig. Jag oroar mig över allt som har hänt i det förflutna och jag oroar mig för vad som kan hända i det framtida. Jag försöker verkligen att vara här och nu men det är svårt att vara det till 100%. Samtidigt är det helt omöjligt att koppla av när kroppen stretar emot och spänner varenda muskel.

Hur mycket jag än vill kan jag inte slappna av. Jag har äntligen träffat en medicinsk massageterapeut som är minst sagt en gåva från ovan. Han har äntligen gett mig svar på varför jag har så ont som jag har. Dessutom är han en av de få som har tagit mig på allvar och faktiskt säger att det jag känner är helt logiskt. Medan min sjukgymnast klämmer lite snabbt på ryggen och konstaterar att allt ser bra ut går han igenom hela kroppen noggrant och hittar varenda liten punkt där det gör som mest ont. Han gör inte bara det, han tar sig även tiden att förklara varför och förklarar hur alla muskler fungerar. Vad som är fel på min kropp skriver jag i ett eget inlägg senare då det går snabbare att skriva om vilka muskler som inte bråkar…

Kort sagt kan jag ju säga att det helt enkelt handlar om för spända muskler. Det låter ju inte så illa men jag lovar er att när man har passerat en gräns och låtit sig själv gå med det för länge gör det sjukt ont. Jag har ingen skada som jag kan visa upp för världen så andra har nog svårt för att tro på mig när jag våndas över hur ont det gör. Många tycker säkert att jag överdriver och att jag är känslig men sanningen är den att det känns som att jag håller på att gå sönder. Ibland vill jag bara ge upp och skita i allt för att det gör så fruktansvärt ont. Vissa dagar känner jag att jag inte orkar mer för jag kan varken gå, sitta, ligga eller stå utan att det smärtar som bara den. Jag har haft ont i kroppen på olika sätt i många år men jag har aldrig blivit så påverkad i min vardag och hindrats från att träna så här mycket förr. Eller jo, kanske när min inflammation i fötterna (Plantar fasciitis) gjorde sin debut och var som värst. Då kändes det som att jag gick på glödande kol och hade sprungit ett maratonlopp.

Spänningarna har säkerligen sakta byggts upp under flera år av stress och andra negativa känslor. Men nu är det så illa att det inte hjälper om jag blir världens gladaste människa. Skadan är redan skedd. Så att slappna av och att kunna känna mig lugnare känns som ”mission impossible” just nu. Men jag har märkt förbättringar efter massageterapin så jag har fått tillbaks mitt hopp om att kunna få vara smärtfri en vacker dag. Men något jag måste ha är ett tålamod och det är något jag inte har så mycket av. Jag är så himla trött på att alltid ha ont och att aldrig få slappna av.

Medicinjusteringar och funderingar

Förra veckan var jag hos läkaren och det blev lite medicinjusteringar och funderingar. Jag borde ha ställt fler frågor till min läkare men det kom jag såklart inte på fören efteråt, fast han verkade inte veta så mycket så jag skulle nog inte få så mycket svar ändå. Till att börja med så fick jag ta en till tablett Attentin vid lunch trots att pulsen har hållit sig uppe mellan 95 – 105, en oönskad höjning som jag inte känner av ett endaste dugg. Blodtrycket var lite för högt det med men det hade i alla fall gått ner lite sedan sist. Trots det har jag inga hjärtklappningar och jag känner mig generellt sett lugnare än någonsin. Personligen skulle jag vilja höja mer men min läkare följer FASS riktlinjer till punkt och pricka trots att det är vanligt att man tar mer än den rekommenderade dosen som är 40mg. Så nu tar jag 3 + 3 + 2 och så får det vara.

Jag fick även en ny medicin, Quetiapin, som egentligen är en antipsykotisk medicin. Det har tydligen blivit rätt vanligt att man även använder den mot sömnproblem fast på en mycket lägre dos. Den ska tydligen kunna dämpa så att man inte ligger och tänker 1000 tankar när man ska sova. Han hade nyligen testat på en kille med asperger som aldrig kunde varva ner då hjärnan jämt gick på högvarv och det hade funkat klockrent så han tyckte att det var något jag borde prova. Jag vill egentligen inte ha mer mediciner utan mindre men jag har tagit Lergigan och Stilnoct i så många år nu att de funkar lite halvdant. Han vill inte höja min dos på Stilnoct och jag kan inte somna på bara en så jag blir mer eller mindre tvungen att köra på en kombination.

Det finns en del funderingar kring Quetiapin som jag funderar på. Det första är verkningstiden. Det verkar inte stå någonstans när man ska börja känna av den och hur länge effekten ska vara. Det kan ju vara pga. att all information är gällande de som medicineras för schizofreni och mani men jag kan inte heller hitta så mycket på forum. Jag får ta 1 – 3 tabletter vid behov och det är 25mg, ej depot. Än så länge har jag bara vågat testa 1 tablett några nätter då jag oroar mig över morgontröttheten. Sen undrar jag om en sån liten dos kan påverka mig även under dagen trots att det inte är depot. Jag vet att det fungerar olika för alla men ändå. Dessutom verkar det vara extremt vanligt med viktökning och det känns ju inte så kul. Men om det är bara pga. en starkare hunger som det verkar vara när jag läser runt är jag rätt safe. När jag har hittat andra som tar det för sömnen verkar de vara tvungna att ta det varje natt och trappar upp så jag undrar även om den fungerar så särskilt bra som en vid behovsmedicin.

Finns det någon vänlig själv här som har lust att dela med sig av sina erfarenheter av Quetiapin? Eller Serquel som det även heter. Det är intressant att läsa om även om det handlar om större doser och för andra orsaker!

Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

Copyright@Ninni Undén || Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

För en vecka sedan la min rygg av totalt. Dagarna bestod av vånda och kvällarna vart ett rent helvete. Vissa nätter kändes det som som att jag aldrig skulle kunna somna för att det gjorde så ont. Dagarna efter att jag sist skrev ett ynkligt inlägg om ryggen blev det bara ännu värre. Det gjorde inte bara ont, det sved och brändes också. Igår började det kännas lite bättre och jag hade lyckats få en tid hos min gamla sjukgymnast som tog emot mig lite akut efter att jag hade ringt runt i desperation. Hon klämde och kände men kunde inte riktigt komma i underfund med vad det kan vara, men hon gissar på en rejäl låsning i bakre bäckenet eller någon sorts inflammation. Jag trodde att det var ländryggen som skrek ifrån men det var tydligen bäckenet och jag är fortfarande öm när man trycker runt i det området. Jag har inte haft så farligt ont idag men det ilade när jag satt på bussen och nu sen ett par timmar tillbaks har det svidit som bara den. Jag fick en tid till kiropraktorn nästa vecka om smärtan fortfarande inte har försvunnit.

Idag var jag på den öppna mottagning på Prima för medicinuppföljning. Jag ska höja Attentin ännu en gång och tar från och med imorgon 5 stycken tabletter. 3 på morgonen och 2 efter lunch. Det finns bara tabletter på 5 mg så därför får man ta flera istället. Det har inte varit så många biverkningar och vilopulsen har faktiskt varit lägre än vanligt. Förra gången låg den på 88 och den här gången låg den på 84. Den ligger ofta över 90 utan medicin så det är ju jäkligt bra faktiskt. Jag har inte fått någon revolutionerande effekt precis men det känns som att jag är lite mindre rastlös och lyckas få mer gjort utan att stressa så mycket. Jag har känt mig lite mer vaken än vanligt men jag känner mig tyvärr inte så mycket piggare. Den största förändringen som jag har märkt av är att jag inte kissar så sjukligt ofta under de timmar då medicinen sitter i. Jag vet inte varför men jag tror att det hör ihop lite med att den inre rastlösheten har minskat. Jag dricker ju mer på grund av muntorrheten och jag känner mig fortfarande kissnödig men jag kan liksom släppa det nu och hålla mig någon timme. Skumt men grymt skönt!

Mood swings och ny medicinering

Satan va känslorna svänger fram och tillbaks just nu. Ena stunden känner jag mig otroligt ångestfull och orolig, i andra stunden känner jag mig så himla lugn och harmonisk. Så pass lugn och harmonisk att det nästan känns läskigt. Mest känns det väl sjukt ovant. Jag går mellan att sitta med ångestfulla tankar på repeat till den grad att jag inte kan koncentrera mig på något annat till att bara känna hur jäkla mysigt livet faktiskt är. Hösten påverkar mig verkligen på ett skumt sätt. Om jag inte tänkte så jäkla mycket och överanalyserade allt skulle livet kännas rätt fint just nu.

Oh well. Jag träffade hur som helst min läkare idag och ska börja med en ny medicin. Jag var tvungen att sluta med Elvanse eftersom att min mage inte klarade av den. Så jäkla typiskt. Det blev bara värre och värre även när jag sänkte dosen så jag var tvungen att ge upp. Istället ska jag få testa Attentin som är en rätt nylanserad medicin. Det är tydligen den svenska motsvarigheten till Metamina och innehåller alltså dexamfetaminsulfat. Jag behövde inte ens fråga om jag fick testa en ny medicin den här gången. Han frågade inte ens mig om jag ville testa den utan skrev bara ut den, haha! Tydligen så vill de som ger ut licenser att man testar denna innan man får amfetamin recip och det var väl dit vi var på väg så det var väl lika bra. Jag har inte så höga förhoppningar eftersom att det alltid skiter sig, men jag hoppas att den fungerar bra och att min kropp inte sätter sig på tvären. Men troligen så skriker antingen hjärtat eller magen ifrån som vanligt…

Long time no read, i’m gonna start on a new medicine

Sorry för dålig uppdatering igen! Vad ligger vi på nu? Den hundratusende gången, eller? Jag har haft så himla fullt upp att jag knappt ens har landat i hur fullt upp jag faktiskt har haft. Förutom jobb, träning och möten har jag träffat nya människor och haft lite mycket roligare än vanligt. Jag har nog försatt mig i en liten farlig situation då jag har insett att det faktiskt inte är så jäkla roligt att vara ensam så pass ofta som jag brukar vara ensam. Men tydligen tänker dom aldrig lämna mig ifred igen så det problemet är nog löst.

Idag satte jag min fot inne på Prima för första gången på 1 år och träffade min läkare. Och det var ungefär 1,5 år sedan som jag slutade med alla mediciner förutom sömntabletterna. Egentligen skulle jag bara dit för att checka av läget då jag som sagt inte har varit där på ett år men istället passade jag på att be om att få testa en ny medicin. Jag har lessnat totalt på att inte kunna förmå mig själv att kunna hålla koncentrationen. Konversationer med andra känns bara som ett pussel utan slut där jag måste gissa mig fram till vad andra försöker säga då jag oftast missar mer än hälften av orden. Det tar så himla mycket på mina krafter att få ihop allting att det känns värt att försöka trots att jag inte har fått så särskilt bra gensvar av mediciner tidigare.

Jag har testat 3 av 4 Metylfenidat samt Strattera som fick mig att må pyton så det kändes som att det var dags att testa något helt annat. Till förvåning behövde jag inte alls argumentera för min sak som tidigare, istället sa han bara okej och skrev ut ett recept. Det där med att ha lite pondus när man vill något verkar visst funka. Det jag ska testa heter Elvanse, vilket innehållet lisdexamfetamin istället. Förhoppningsvis känner jag av en viss skillnad, annars har jag i alla fall testat och det enda jag förlorar är lite tid för blodprov och kollar. Vi ska i alla fall vara lite mer försiktiga den här gången så att jag inte behöver ta betablockerare igen.