Nu är jag hemkommen från träningen och min kropp är helt slut, kan knappt röra på benen som verkar ha förstelnat. Idag har jag hunnit göra klart min projektplan i skolan och det börjar bli klart med uppgiften i kursen projekt och företagande också. Jag och Johanna har verkligen gjort ett bra jobb så jag hoppas verkligen på ett bra betyg även fast vår lärare är lite inkompetent.
Sedan så åkte jag in till Mörby för att gå på ett individuellt DBT- möte och efter det till läkaren. Nu ska jag höja med 50 mg till på Lamictal och jag hoppas verkligen att medicinen snart ger någon effekt. Idag lyckades jag i alla fall öppna mig ännu mer för läkaren, det har varit något som är väldigt svårt för mig. Jag berättade om allt som skedde efter skilsmässan och vilka krav som ställdes på mig. Det blev bekräftat ännu en gång att det var en traumatisk upplevelse. Så kanske det är okej att jag fortfarande kan må dåligt för det? Jag har alltid känt skam och ilska då jag har tyckt att jag inte ”förtjänar” att må dåligt, som att jag inte får göra det. Men det är bekräftat att jag har gått igenom ett trauma så jag kanske ska försöka att acceptera mina känslor istället för att ifrågasätta dem.
”Att sorgens och bekymrens fåglar flyger över ditt huvud kan du inte ändra, men att de bygger bo i ditt hår kan du förhindra.” – Detta var ett fint citat som jag fick av min psykolog idag. Hon hittade det på en sida som heter AnBo som är en förening för de som är anhöriga eller närstående till någon med borderline. Hon tyckte att den passade till mig eftersom att hon nu försöker hjälpa mig till att hitta verktyg för att förhindra alla dömande tankar. Det var lite gulligt av henne tycker jag.