Jag och bror min. ♥
Throwback
Throwback: 2012
2012, året då hela jorden skulle gå under. Gjorde den det? Nope. Men i mitt huvud kändes det ibland som att den hade gjort det. Jag gick från att gå upp i vikt alldeles för långsamt till att det helt plötsligt small till. Poff så hade jag gått upp 25 kg och vägde mer än någonsin. Egentligen var jag ju inte så farligt stor men det kändes verkligen som det när jag vägde mer än vad jag vägde innan jag blev sjuk och var tvungen att köpa större klädstorlekar än någonsin. Trots den ångesten mådde jag bättre än på väldigt länge. Helt plötsligt fick min kropp den näring den behövde och jag började känna mig mer fungerade i både kropp och psyke. Jag började på ILSA som hjälpte mig att få en praktikplats på Katthemmet som jag jobbar på idag och jag utvecklades väldigt mycket som person. Året var ingen dans på rosor precis och många gånger ville jag bara skita i allt och ge upp men jag bet ihop och kämpade på.
Det var också ett år då jag faktiskt var jäkligt aktiv på bloggen och bytte designs hela tiden. Jag lekte med Artisteer var och varannan dag, kollade på en massa animes, bockade av skräckfilm efter skräckfilm, köpte för mycket skitsaker på Tradera, nördade WOW som fan, hade tävlingar på bloggen och redigerade bilder stup i kvarten. Det är lite tråkigt att jag inte längre har den tiden till att bara sitta och geeka vid datorn… Fast det känns faktiskt lite mer givande att få jobba än att slösa bort hela livet framför skärmen, haha. It was fun tho.
Throwback: 2011
2011 var minsann ett riktigt kaotiskt år. Självförtroende och självkänsla fanns inte ens i min ordbok och nästan alla inlägg jag skrev under det året handlade om hur mycket jag hatade mig själv och min kropp. Jag var i ett lyckligt förhållande och hade underbara vänner men allt jag tänkte på var mitt självförakt, min abnorma trötthet och all jävla smärta min kropp ständigt hade. Jag blev en självisk och manipulativ person som ljög så pass mycket att jag själv började tro på mina egna lögner. Hela mitt liv kretsade kring kalorier, hetsätning, vågen och alla de timmar jag var tvungen att spendera på gymmet trots att jag ibland inte åt på flera dagar. Jag slutade att gå på DBT efter att ha gått på det över ett år, gjorde en ordentlig utredning och fick 6 diagnoser, testade en massa olika mediciner som inte hjälpte ett piss och började på Mandometerkliniken.
Det här var ett år som jag definitivt inte vill genomleva igen. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag lyckades stå ut med all ångest som jag genomled varje dag. Jag var svårt deprimerad, min sociala fobi blev värre och jag började isolera mig själv från omvärlden igen. Jag föll ner djupare i ätstörningsträsket och blev sjukare än någonsin. Allt var bara kaos och mina känslor åkte berg och dalbana varenda minut varje dag. Det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte vara den bästa flickvännen, en duktig dotter och en god vän… jag kände mig alltid otillräcklig och såg mig själv som världens största vider som inte förtjänade någons kärlek och som borde vara hatad av alla.
Jag är så himla glad över att det är ett avslutat kapitel som jag vägrar gå igenom igen. Vissa tankar lever ännu kvar och det är fortfarande mycket kvar att jobba på men jag tänker aldrig någonsin falla så djupt igen. I´m done with that shit.
