Medicinsk yoga, träning, ryggvärk och ilska

Idag testade jag medicinsk yoga för första gången och jag säger bara wow… Jag kan inte för mitt liv förstå hur 90 minuter kunde passera så snabbt när vi inte gjorde så särskilt mycket mer än att andas. Vi gjorde några ställningar men jag minns inte så mycket mer än att jag försökte hålla koncentrationen på att andas och samtidigt tänka SAT NAM.  Det där med meditation och mantra är något som aldrig har riktigt funkat för mig men idag kändes det som om att jag var på rätt spår. Det ska bli spännande att se om det gör någon skillnad efter några veckor. Jag fick i alla fall en fin påminnelse om hur viktigt det är med andningen. Jag var orolig för att jag skulle somna när vi låg på våra madrasser och slappnade av men istället kändes det som att jag fick lite ny energi efteråt.

Det enda som var jobbigt, förutom min pyttelilla blåsa, var ryggen och rumpan. Man sitter ju mestadels i den där klassiska meditationsställningen och det kändes såklart direkt. Jag behöver sitta väldigt mjukt och ha en kudde bakom ryggen för att det ska kännas okej så det var lite smått distraherande, men förhoppningsvis lär jag mig att ignorera det. Ryggvärken har plågat mig i flera månader nu så jag hoppas verkligen att jag har funnit rätt väg till att lösa den. Jag har fått pussla ihop en massa pusselbitar på egen hand då min nuvarande sjukgymnast inte är så särskilt engagerad och inte det minsta informativ. Som tur är har jag råkat stöta på bland annat en naprapat och en man som har haft kronisk ryggskott i 7 år så nu känns det lite mer logiskt. Ibland är det bättre att prata med sina medmänniskor än med de så kallade ”proffsen” som inte ens har tid att förklara för en hur kroppen fungerar.

Sedan är det inte så särskilt lätt att bli tagen på allvar när man har diagnoser i bagaget. Det spelar ingen roll vad jag söker hjälp för, alla har redan stämplat alla mina problem som psykiska och visar inte ens respekt nog till ge mig en rättvis och noggrann undersökning. När jag hade haft ryggvärk i en månad var jag nära på att be en kiropraktor att dra åt helvete för att jag blev så förbannad. Om det inte går att hitta något så fine, då får jag acceptera det och försöker finna andra lösningar. Men ingen har rätten att döma mig i förhand för vad som står i mina journaler! Det är rätt logiskt att man påverkas fysiskt när man mår psykiskt dåligt, speciellt när det kommer till spänningar. Om man är väldigt spänd i axlarna till exempel för att man drar ihop sig av ångest och oro så är det inte så konstigt att man får huvudvärk till följd. Men hur blir man hjälp när någon bara säger åt en att det är psykiskt? Vad hände med att ge avslappningsövningar och tips på stretchning till exempel? Ingen mår precis bättre när någon låter nedlåtande och får en framstå som en uppmärksamhetssökande lögnare eller en borderline hypokondriker.

Om jag hade följt hans smarta tips och bara tränat på skulle jag nog inte komma upp ur sängen vid det här laget. Jag får liksom vara glad om jag klarar av att bära matkassarna hem utan att jag bryter ihop av smärta eller om jag kan ta de där 3 kilos hantlarna på gymmet. Jag klarar av jobbet med nöd och näppe och då får jag ändå en del hjälp med dammsugning och dylikt. Min egna slutsats av det hela är att det är en blandning av olika faktorer. Troligtvis triggades det igång av ett felaktigt lyft men det har nog byggts upp under en väldigt långt tid. Först har vi den svaga bålstabiliteten som används till allt vi gör. Utan den är det inte så konstigt att jag har felbelastat mina muskler otroligt mycket, vilket jag märker nu när jag medvetet använder den. Helt plötsligt kan jag börja isolera och använda den rätta muskeln istället för använda andra som inte ska påverkas så särskilt mycket i övningen. Sen har vi knästabiliteten som är svag och det är inte så konstigt om även det påverkar hur jag tränar eller rör på mig i huvud taget. Om jag har ondare i ena knät kan jag mycket väl fuska undermedvetet och därav belasta fel och få ena sidan av kroppen att behöva kompensera. Det största och svåraste problemet är nog spänningarna som jag har i sätesmusklerna, vaderna och skuldrorna. Jag blir lätt spänd lite överallt men dem är helt bestående. Jag känner faktiskt mer smärta i rumpan än i ryggen och har troligen fått tillbaks min falska ischias fast värre den här gången. Vissa dagar strålar smärtan ända ner till foten vid varje steg jag tar.

Så vad ska jag göra för att lösa det? Först av allt behöver jag tålamod och det är banne mig inte lätt. Sen tränar jag mycket stabilitet men försöker även komma igång med vikter igen fast väldigt långsamt och försiktigt. Jag har skärpt till mig när det kommer till konditionsträningen och försöker hålla igång blodcirkulationen så att det inte blir värre. Fast där måste jag också öva på att bromsa mig själv för jag vill jämt gå all out. Jag försöker sitta mer på min pilatesboll hemma för att underhålla bålen lite extra eftersom att jag väldigt lätt glömmer bort den. Jag kör med spikmatta, vetekudde, massageboll och värmefilt för att få musklerna att slappa av lättare. Efter träningen stretchar jag alltid, vilket jag inte gjorde förut. Förhoppningsvis händer något inom en snar framtiden, annars blir jag lite förkrossad… Men jag ska ju vara en positiv människa så det här kommer nog att bli toppen!

Är det redan jul snart?


Copyright@Ninni Undén || Är det redan jul snart?Jag vet att jag har ställt den här frågan 100 gånger förut men jag bara måste ställa den igen. Hur kan tiden gå så fort?! Dagarna har bara sprungit förbi mig och jag kan inte förstå hur det redan snart kan vara jul. Avsaknaden av snön och den höstlikna stormen får mig att ifrågasätta om det ens är December…

Vad har annars hänt under den här perioden av bloggtorka då? Ryggen är på bättringsvägen och nu känner jag knappt av den längre. I alla fall inte så länge som jag sköter mig och inte lyfter en massa saker eller ligger på sidan för länge. Det var tydligen korsryggen som hade tagit stryk och sjukgymnasten misstänker att jag har lyft fel eller för tungt med skivstången. Standard, I know. Under vägens gång upptäckte vi att mina djupa och sneda magmuskler är rätt svaga. Jag har väldigt starka yttre magmuskler så det blir en väldigt stor obalans samtidigt som att hela bålstabiliteten fallerar. Vilket inte alls är bra när man kör marklyft och sådant. Så just nu kör jag mest core och stabilitetsövningar men jag har börjat att sakta lägga in lite mer styrkeövningar på maskin igen. Tråkigt nog på väldigt låga vikter men jag har inte ett så stort val just nu. Det viktigaste för mig är just nu att hitta så att jag verkligen suger in naveln under lyft och finner den där inre stabiliteten. Vilket innebär att jag ofta sitter på en pilatesboll och lyfter hantlar på 5 kg… Min rygg är fortfarande inte redo för mer än så. Jag har även skärpt till mig på jobbet och är nu noga med att böja på knäna och att inte lyfta med ryggen hela tiden. Jag insåg inte fören nu hur mycket jag har fuskat med det.

Annars har mina lediga timmar mest bestått av rensning, rensning och ännu mer rensning. Det syns inte om man kommer hem till mig just nu men jag har faktiskt rensat ut sjukt mycket och jag fortsätter att göra det varje vecka. Allt ifrån kläder till gamla leksaker och små skitgrejer som jag inte förstår varför jag har kvar. Samtidigt försöker jag organisera så att jag får bättre plats i min lilla etta, men det är inte lätt när man har så pass mycket saker som jag har. Men jag börjar se ett litet ljus i slutet av tunneln! Det gäller bara att jag också gör mig av med alla ikeapåsar som jag har proppat allting i. Tyvärr får mitt kök ta smällen och det ser alltid ut som ett bombnedslag därinne. Ett annat problem som jag har är att jag vill så himla mycket och min medicin hjälper mig att komma igång och faktiskt göra något. Tyvärr har jag fortfarande lika svårt med att avsluta saker och ting så mycket blir aldrig helt klart samtidigt som jag drar igång flera projekt och drar ut ännu fler saker. Jag kommer liksom på att rensa garderoben för att sen mitt i gå till sminklådan och efter en stund dra ut alla smycken istället… Det är ju inte alltid sådär jättesmart precis men jag kan verkligen inte låta bli! Sen rinner ju tiden ur händerna på mig och det är sjukt frustrerande…

Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

Copyright@Ninni Undén || Ryggvärk från helvetet och och uppdatering om Attentin

För en vecka sedan la min rygg av totalt. Dagarna bestod av vånda och kvällarna vart ett rent helvete. Vissa nätter kändes det som som att jag aldrig skulle kunna somna för att det gjorde så ont. Dagarna efter att jag sist skrev ett ynkligt inlägg om ryggen blev det bara ännu värre. Det gjorde inte bara ont, det sved och brändes också. Igår började det kännas lite bättre och jag hade lyckats få en tid hos min gamla sjukgymnast som tog emot mig lite akut efter att jag hade ringt runt i desperation. Hon klämde och kände men kunde inte riktigt komma i underfund med vad det kan vara, men hon gissar på en rejäl låsning i bakre bäckenet eller någon sorts inflammation. Jag trodde att det var ländryggen som skrek ifrån men det var tydligen bäckenet och jag är fortfarande öm när man trycker runt i det området. Jag har inte haft så farligt ont idag men det ilade när jag satt på bussen och nu sen ett par timmar tillbaks har det svidit som bara den. Jag fick en tid till kiropraktorn nästa vecka om smärtan fortfarande inte har försvunnit.

Idag var jag på den öppna mottagning på Prima för medicinuppföljning. Jag ska höja Attentin ännu en gång och tar från och med imorgon 5 stycken tabletter. 3 på morgonen och 2 efter lunch. Det finns bara tabletter på 5 mg så därför får man ta flera istället. Det har inte varit så många biverkningar och vilopulsen har faktiskt varit lägre än vanligt. Förra gången låg den på 88 och den här gången låg den på 84. Den ligger ofta över 90 utan medicin så det är ju jäkligt bra faktiskt. Jag har inte fått någon revolutionerande effekt precis men det känns som att jag är lite mindre rastlös och lyckas få mer gjort utan att stressa så mycket. Jag har känt mig lite mer vaken än vanligt men jag känner mig tyvärr inte så mycket piggare. Den största förändringen som jag har märkt av är att jag inte kissar så sjukligt ofta under de timmar då medicinen sitter i. Jag vet inte varför men jag tror att det hör ihop lite med att den inre rastlösheten har minskat. Jag dricker ju mer på grund av muntorrheten och jag känner mig fortfarande kissnödig men jag kan liksom släppa det nu och hålla mig någon timme. Skumt men grymt skönt!

Före och efter bilder: Biceps

Copyright @ Ninni Undén || Före och efter bilder: Biceps

Att träna armarna har aldrig varit min grej. Hur mycket jag än har försökt har jag liksom aldrig kommit någonstans… fören nu. Jag kommer nog alltid att tycka att armarna är jobbigast att träna men nu när jag äntligen ser att jag kan få resultat utav det tänker jag inte ge upp! Jag har inte världens största muskler (vilket jag inte heller vill ha) men de är större än någonsin och jag tror aldrig att jag har haft så fasta armar som jag har nu. På första bilden var jag så svag att jag knappt ens kunde spänna armen och fettet dallrade som gelé. Nu finns det faktiskt någonting i armarna som får mig att orka bära alla dessa jäkla tunga sandpåsar på jobbet. Axelmusklerna kom som en positiv överraskning med på köpet. Jag ska nog börja köra lite mer axelövningar också.

Spara

Laserbehandling och rosa fina plåster

Nu är mina knän omplåstrade och fina! Mina knän har börjat bråka med mig igen. Jag brukar inte riktigt tänka så mycket på att jag har haft knäproblem tidigare, så jag är aldrig klok nog att bry mig så mycket om hur jag gör när jag t.ex. mockar lådorna på katthemmet. Men för några månader sen började jag märka att det kanske inte var så jättesmart att sitta på huk hela tiden… Det började göra ont så fort jag böjde på knäna och nu gör det ont även när jag går och står. Och det gör inte lite ont heller, det börjar bli en riktig pina faktiskt.

Så idag fick jag lite laserbehandling som jag även fick för 3 år sedan. Den här gången fick jag dessutom rosa plåster som ska hålla upp och avlasta knäskålarna. Allt såg bra ut när hon klämde och kände så troligen är knäna bara lite överbelastade. Jag fick även lite tips på nya övningar som är bra för knäna och stabiliteten. Jag var lite orolig över min teknik på knäböjen då jag har ökat vikten rätt snabbt den senaste tiden men det såg tydligen helt perfekt ut. Så jag är free to go wild! Fast jag får inte gå ner så jätte djupt så jag får väl inte gå helt wild and crazy.