Dan före dan före dopparedan.

Nu är det inte långt kvar tills julafton, bara några timmar faktiskt. Någon större julkänsla har jag tyvärr inte men den har kommit lite mer nu efter att dagen har gått. Granen är nu klädd, allt julpyssel är uppe och rummet är städat. Min julstrumpa sitter upphängd på väggen och min längtan har börjat vakna till lite, min barnanyfikenhet har kommit tillbaka och nu längtar jag tills tolvslaget. Då räknas det som jul och då brukar jag öppna några julklappar i min ensamhet innan jag lägger mig och sedan direkt när jag vaknar. Jag är fortfarande lite rädd för att min dödande julångest ska komma tillbaka och ta mig tillbaka till det förflutna, men jag ska försöka att skaka av mig det så fort det ens närmar sig. Jag ska må bra och inte tänka på det som har varit, ingen tjänar på det och ingen blir glad av att jag isolerar mig för att gömma mina tårar.
Nej jag ska må bra, så är det bara.