DBT, kissprov och den eländiga tröttheten

Idag så lyckades jag få upp mig i tid för att komma iväg till DBT-gruppen även fast  jag bara ville ligga kvar i sängen och sova. Men jag gjorde tvärtom mot vad mina impulser sa och drog iväg samtidigt som jag skämdes för hur jag såg ut med mitt slitna ansikte. Bussen var såklart försenad och därmed skulle jag komma sent, då tänkte jag passa på och göra något som är för mig väldigt svårt. Istället för att skriva ett sms så ringde jag en av ledarna till gruppen och berättade om min försening. Det kanske låter fånigt men det fick mig att känna mig lite duktig då jag alltid får en extrem ångest av det, såklart så höll de med och tyckte även de att jag var duktig som klarade av det. Så nu har jag något att lägga till på min självvalidering.

Efteråt så passade jag på att fråga (eftersom att de är sjuksystrar som är vidareutbildade) om de har några råd eller tips på hur jag ska göra med min trötthet. Jag förklarade ytterligare hur svårt det är för mig att hantera det och hur jag har provat allt, även så förklarade jag att jag har testat mig många gånger om det är någon brist eller dylikt i kroppen. Som vanligt fick jag svaret; ”Har du prövat Blutsaft eller järntillskott?” – Ja det har jag eftersom att jag hade järnbrist när jag var 12 år, inte gjorde det någon större skillnad och inte heller har jag järnbrist längre. De ända de kunde säga var att det är symptom på det som jag ska få en utredning för, men om det inte är det som är ”felet” så vet jag inte hur jag ska få hjälp för att få känna mig ens lite pigg.

De kunde inte rekommendera ens ett enda naturmedel eller liknande, det var bara det gamla vanliga om att sova och äta. Men jag blir aldrig utvilad efter att jag har sovit och jag får ingen energi av mat. Jag är en vandrande zombie. Aja, nu står jag i alla fall i femte plats i kön och jag har tagit ett kissprov..  så nu är det bara att vänta!

Jag känner fortfarande exakt som jag beskriver i det här inlägget.