Den konstanta stressen

Jag vet inte hur många gånger jag har loggat in på bloggen, tryckt på ”skapa ett nytt inlägg” och bara stirrat på skärmen med tomma ögon. Det finns så mycket att berätta och att skriva om men när jag väl försöker försvinner allt puts väck. När jag äntligen får en stund över mellan varven då jag springer runt och irrar i stressens anda förvandlas min överaktiva hjärna till en geggig massa. Tidigare under dagen har jag nästan alltid tänkt ut en hel bok att skriva men när jag väl sitter ner kan jag knappt ens komma på 5 meningar om min dag. Jag brukar alltid må bättre av att skriva av mig så det känns lite irriterande faktiskt.

Ett stort problem som har tyngt mig länge nu är den konstanta stressen. Jag har alltid varit en lättstressad och känslig person men den här sortens stress som jag har nu har varit mer smygande och långdragen. Det började väl egentligen för längesen men nu har det eskalerat totalt. Mina regler gällande när jag ska t.ex. sova, äta och träna var från början rutiner som hjälpte mig att få mitt liv att gå ihop. Men faktumet att det har blivit mer regler än rutiner gör att jag alltid är i stress för att jag måste ligga i sängen vid en viss tid eller för att jag måste träna på just den här dagen och så vidare. Mina rutiner som snarare är regler har gjort det svårt för mig att hinna med något annat, vilket gör att jag ständigt försöker skynda mig och pressa ner tiden så att jag hinner göra mer. Summa summarum: Jag har fastnat i en ond cirkel där allt kretsar kring tid.

Tid är något som jag känner att jag har ont om, tid är något man inte kan styra och tid är något som går snabbare för varje år som går. Jag har ångest för att jag inte hinner med allt och det slutar med att jag får mindre gjort. En stressad hjärna fungerar inte så ultimat som man önskar att den gjorde… Jag har med mig den här stressen på jobbet, i hemmet, i min vardag, på fester, på träningen, på varje promenad, när jag duschar och ja… hela tiden. Förut kändes det som om att jag hade det under kontroll men jag har insett mer och mer de senaste månaderna att det har varit värre än vad jag har erkänt för mig själv. Det blev som mest påtagligt när jag fick problem med ryggen och ischiasnerven då jag inte kunde röra mig lika snabbt och mycket som tidigare. Sedan i vintras har det börjar bli så illa att det har fått mig att må riktigt dåligt och det blir bara värre hela tiden.

Jag försöker att bryta mitt mönster och mina tankebanor men det är så fruktansvärt svårt. Det går inte att beskriva hur svårt det är att bryta rutiner när man får ångest och kan känna sig totalt vilse för att ens rutiner blir förstörda. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har försökt för att sedan blivit totalt styrd av ”hur det ska vara”. Det är som en gyllene regel och att bryta den får mig att känna mig orolig och återigen stressad. Jag sitter lite fast i moment 22 så att säga och hur jag än gör blir det fel. Det hela håller på att driva mig till vansinne och jag är så trött att jag ibland bara vill skita i allt och ge upp. Det är så tröttsamt att känna så här och jag blir så arg på mig själv för att jag inte klarar mer. Är jag verkligen så här vek?

Att ge upp är inget val så det måste ske en stor förändring i mitt liv. Problemet är bara att jag måste ha tålamod och kunna stå ut med att det tar tid. Jag försöker att släppa på rutinerna mer men det går väl lite sisådär. Det är mest min sömn som skjuts upp vilket resulterar med att jag har ångest över att jag sover för lite. I 2 veckor har jag dessutom haft jättesvårt för att somna trots extra mycket sömntabletter så sömnen har blivit en bristvara här hos mig. Det har inte precis hjälpt mig med stressen på något sätt så mina försök har inte varit så lyckade än så länge. Min ADHD hjärna vill inte heller gå med på att sluta med att starta projekt så den där känslan av att aldrig någonsin bli klar med något blir helt bestående. Vilket självfallet ökar stressen ännu mer och gör mig mer arg på mig själv än vad jag redan är…

Projekt ”sluta vara så jävla stressad” kommer nog inte att bli klart på ett bra tag.