Idag är det pluggdag!
Tror ni att det funkar eller? Det gör det inte. Jag försöker få klart min examinationsuppgift som ska vara inlämnad imorgon men jag kommer aldrig igång helt och fryser fast så fort jag börjar. Det här med att plugga och göra skoluppgifter är verkligen inte min grej, speciellt inte hemma under eget ansvar. Har aldrig kunnat och kommer nog aldrig att kunna det. Det värsta med att göra läxor är att det får mig att känna mig så otroligt dum och tafatt. Det räcker med att läsa instruktionerna för att jag ska få ångest över att jag inte fattar någonting. Men det är bara att bita ihop och hålla ut! Jag ska klara av de här två kurserna, punkt. Jag försöker tänka på och se fram emot att jag slipper plugga på ett tag efteråt och kan då lika gärna kämpa in i det sista. I Januari har vi de sista lektionerna så det är ju ändå inte så mycket kvar. Håll ut, du måste hålla ut.
Nu har Danderyd hört av sig och introduktionsmötet blir den 22 November, dagen efter ska jag direkt påbörja behandlingen och släppa all ickeexisterande kontroll. Jag är lite förväntansfull samtidigt som jag är livrädd. Viljan och motivationen finns men ändå inte. Varje dag förändras de inre rösternas åsikter och jag står kvar förvirrad och kluven. En del av mig känner sig fortfarande för fet för ingå i någon sorts behandling alls och anser att jag inte är dugg sjuk. Beteendet har normaliserats sig själv och att leva på ett annat sätt känns ouppnåeligt. Men jag försöker lyssna och använda mig av förnuftet. Jag känner ju skuld och skam av en anledning och då måste väl ändå något vara fel? Ett inre krig. Jag är så kluven.
Hehe, just det, är så virrig numera, minns knappt vad jag säger längre, eller tänker. =O
Hehe, precis min tanke, när jag var som mest nere för ett par år sedan glömde jag hela dagar och veckor, det var grymt förvirrande när jag pratade med folk och de påstod att jag hade sagt saker till dem, men jag kunde inte minnas det alls.
Precis, många tror att man bara jävlas och försöker vara rolig när man säger att man inte alls minns vissa saker, men det är verkligen läskigt och inte alls självvalt.
gjort idag? (:
Ja, och folk vill inte ta sådant på allvar.
Allt de inte förstår ignorerar de och viftar undan.
Och ja, det är svårt att förstå hur någon kan glömma hela dagar.
Men det är inte mindre sant för det..
sv: haft fotbollsträning och skola(-.-). (:
vad pluggade du? 😉
Sv: Ah typ! Man ska inte börja för tidigt 😉 Okej, men det är ju ingen fara så 🙂 vi får höras lite längre fram och se när det går 🙂
sV; nej fyfan. :/
du är stark, du klarar det!
vet hur svårt det är att börja plugga :/
Sv: Tack tack, då ska jag kolla upp de filmerna 🙂
Ja, precis så känner jag också ofta, att alla skall bräcka alla andra i vem som mår mest skit.
Vem som behöver mest medlidande.
Mest empati.
Så jävla korkad tävling !
sv: Åh, tack! Det är en sådan jag vill se. Fixar hem den nu 🙂
för mig e de slappe dag
Hoppas mötet går bra!
Cool blogg!
Ja, men precis, det är "coolt" att må skit.
Att skära sig, att se ledsen ut med luggen i hela ansiktet.
Inte konstigt att de som mår dåligt på riktigt inte blir tagna på allvar.
Ja, precis så är det.
Jag kan förstå att ätstörningssidan hos en tävlar med alla andra, man vill ju vara smalast etc. Men när det gäller ärr på armarna, då har det gått för långt.
Gillar din blogg!
Sänder en kämparkram till dig 🙂