Halsen ömmar och svider, det bränns på insidan av strupen och det gör ont av att bara svälja. Monstret står bakom axeln och viskar in i mitt öra de ord som jag i hela mitt liv har fått höra. Ångesten lämnar mig aldrig ifred, den förföljer mig och biter tag i mitt bröst. Jag känner mig vidrig och äcklig. Det känns som att jag har gått upp allt som jag har gått ner på bara den här veckan. Ingen våg har heller varit tillgänglig så jag börjar få panik, jag behöver kontrollen och vetskapen. Innerst inne så vet jag att jag inte borde vara slav under vågens makt, men det är så svårt att låta bli. Jag äcklas av min kropp och står verkligen inte ut, samtidigt så vet jag att det jag gör inte är bra. Dubbelmoral? Ja det är något jag är bra på, jag velar och byter åsikter stup i kvarten.
Om jag bara kunde döda den inre rösten..
gud vad söt du är tjejen ! 😀