Ju närmare vi kom till Bromma Kyrka desto svårare blev det att hålla tillbaks tårarna. När vi väl var framme vid kyrkogården började det bli nästintill omöjligt och när alla andra kom för att krama om en sprack det totalt. Under hela begravningsgudstjänsten satt jag och hulkade medan händerna skakade som asplöv. Jag hatar att blotta mina känslor på det sättet framför andra men hur mycket jag än försökte kunde jag inte hålla inne alla känslor som jag har kvävt sen dagen han gick bort. Många tror att jag har tagit det här bra men det är bara min ständiga fasad som skyddar mig själv från verkligheten. Jag har inte hanterat det i huvud taget och tårarna som kom ut idag räcker inte för att få ut all smärta som jag egentligen känner. Jag saknar min älskade morfar så fruktansvärt mycket…
Det gör så ont att inse att du verkligen är borta.
Usch, jag lider med dej! 🙁 Sånt där är aldrig kul, speciellt när personen står en så nära som jag förstod att han gjorde. Han är aldrig helt borta finis, han kommer alltid titta ner på dej, det är jag säker på!
En gammal kompis till mej gick också nyligen bort :/
KRAM! <3 <3
Åh gulliga Ellen…Tack så mycket för ditt fina stöd.
Jag beklagar verkligen sorgen!
Många kramar på dig!!! <3 <3