Det känns lite tomt

För 40 minuter sedan så lämnades Julian av vid tåget för att bege sig hem, jag kan ju inte förneka att det känns lite tomt i mitt rum nu. Det känns alltid lika konstigt när han åker, som att någonting saknas och är fel. Men jag tycker ändå att det är skönt att sakna och längta, det blir en sån mysig känsla när man träffar varandra igen. Nu så kollar jag på ”My Big Fat Diet Show” och försöker samtidigt att samla tankarna inför att planera veckan. Jag har verkligen ingen koll alls på hur det blir med skolan, praktiken eller mina möten. Allt har liksom lagt sig på en av de översta hyllorna som jag inte riktigt når. Men istället för att stå på samma ställe och trampa så borde jag för en gångs skull hitta en stege för att ta mig upp. Jag är redan utbränd och tillräckligt förvirrad så jag måste verkligen ta tag i det och sluta att glömma bort det.

Jag är inte säker på hur jag mår just nu, det kommer flera ångestattacker lite när som helst som inte har någon mening. De känns svaga men ändå starka, så diffusa och onåbara. Det jag inte kan ta på förstår jag inte, och mina händer åker rakt igenom känslorna så fort jag försöker. Varför?