Bilder som dessa kommer ständigt upp på min dashboard när jag är inne på Tumblr. Varje gång jag ser dom blir jag lika förbannad (fast den som la till den lilla animation är ett geni). Jag har rensat bort många pro-ana bloggar som jag följde förr för att hålla motivation uppe (jag vet, det var otroligt korkat) men det går aldrig att komma undan bilderna helt. Jag undrar om de som gör sådana här bilder förstår hur mycket och hur många i världen de påverkar egentligen. Det är troligen inte deras tanke precis men resultatet förändras inte för det. Människor från hela världen använder det som motivation, får skuldkänslor, dåligt samvete och blir ännu räddare för allt som inte är fritt från vare sig socker, kolhydrater eller fett. De i sin tur för bilderna vidare och helt plötsligt har vi fått ännu ett nytt virus. Vetskapen om att jag själv kan ha rebloggat eller uttalat mig lite för oförsiktigt och påverkat andra känns verkligen inte bra. Det värsta med allt är att man dras med otroligt lätt utan att man knappt ens förstår vad man håller på med.
Om vi ska vara ärliga, är det verkligen omöjligt att vara smal och äta pizza? Nej inte precis och lite läsk om dagen gör dig inte smällfet heller hur mycket du än vill skylla på den där lilla burken eller flaskan. Allt handlar om balans och inte om att behöva undvika något helt och hållet som om den sortens produkt innehåller en bacill som automatiskt får fettet att sätta sig på höfterna. Sen kommer vi till frågan: Måste vi ha en platt mage, synliga revben och höfter samt ett stort mellanrum mellan låren för att vara värdiga människor? Är det just det som bestämmer vårt värde och hur vackra vi är? Är man verkligen perfekt bara för att man är smal? Och när anses man som smal egentligen? Jag tänker inte förneka att jag tycker att det är fint och jag själv önskar att jag var några kilon lättare. Min viktuppgång innebär inte att jag är helt frisk och är fri från mina tankar, men jag har kommit tillräckligt långt för att förstå att en sån kropp på mig skulle innebära ett extremt ohälsosamt liv.
Alla pratar om hur ohälsosamt det är med fett och socker jämt och ständigt och det gör mig spyfärdig. Jag önskar att alla kunde slopa den extrema synen på mat och börja prata mer om ordet lagom. Jag är så trött på att vara rädd och få ångest av livsmedel som media tar upp i halsen på en att jag skiter i det i ren protest. Låt mig äta min jävla pizza och låt mig dricka läsk när jag vill och håll käften. Varför tror ni att anorexi ofta utvecklas till bulimi egentligen? Eller varför många som bantar ofta hamnar i fallgropar och äter för mycket en kväll efter en vecka eller två? Vi får sug av en anledning och det är faktiskt okej att ge efter så länge man inte går till överdrift. Jag tänkte egentligen inte skriva så mycket nu och jag märker hur jag har svårt att hålla mig på samma spår, men jag antar att det är ännu ett gott tecken på en sundare syn på mat. Jag är fortfarande i fasen där jag är lite känslig och blir lätt triggad när det handlar om min kropp och mat i huvudtaget så jag blir ganska provocerad av sånt här.
Så bra inlägg!!
Så sant! Vi i sverige som alltid är så lagoma verkar faila på detta! Jag vet alla mina svar på frågorna ovan, för grejen är ju att man i 99% av fallen inte blir lyckligare av att ha ett mellanrum mellan benen eller synliga nyckelben. Mina revben sticker rakt ut haha men jag är inte smal för det xD, så fåniga grejer att sträva efter liksom. Alla kroppar är olika också, så det kanske inte ens är fysiskt möjligt för ens höftben att synas.
Skål! *dricker en klunk av min läsk för att skölja ned den underbara taco middagen jag åt nyss*
Du är stark <3
Och tack för din kommentar också ^^ <3
Ja de får vi hoppas!
Sv; Ja, det blir asbra det med! 🙂 <3
Tack för att någon mer än jag tycker såhär! Jag är helt på spåret att äta vad jag vill, för jag orkar inte leva hela mitt liv med att oroa mig för att maten jag äter ska göra mig ”tjock”. Jag ser sådana där bilder hela tiden också, och jag blir så arg! Jag är själv inte så påverkad, men det finns andra som blir grymt påverkade och som verkligen inte ska behöva tänka så.
Man blir inte lyckligare av att ha ett mellanrum mellan låren, ha platt mage, få ens nyckelben att synas eller att ens höftben syns. Jag är glad ändå!
You go girl! 🙂
Som jag brukar säga; du är klok!
Har sett den där bilden förut och den sitter på min näthinna. Tidigast idag tänkte jag ”om jag inte äter kakor får jag glipa mellan benen” (egentligen är det bara att skaffa kille så blir det glipa hur lätt som helst, bara sära på benen – haha nee skoja.. typ) och jag kom på hur dumt det lät samtidigt som jag höll mig från att äta gifflar vi har i skafferiet. Jag håller mig ifrån mat jag ”vet sätter sig” samtidigt som jag äter mat som ”sätter sig”. Jag menar, har inte ätit Pizza på en evighet (iof har jag inte varit jätte sugen heller) och samma sak med B&J eftersom jag inte kan sluta. Jag känner inget stopp när det kommer till glass, godis, choklad och chips – jag äter tills jag får ont i magen och då kommer ångesten flygandes och smäller till mig. Men vad gör det sen att jag åt med non-stop? Inget! Jag fick njuta, vara glad och tänka på hur gott det var. Skelett blir vi när vi dör och då kan vi ju liksom inte äta pizza </3
Puss vi ses imorgon 😉 <3
Sv: Ja precis! Jag menar, jag tänker på det ibland, och säkert mina kompisar också, och vi är 13-14 år! Det är sjukt!
sv: Exakt! Det är så galet, allt är bara fett och ben tydligen, ingen tänker på att det är hud, kött, organ, bråsk och genetik också! Det är ju dom grejerna som betyder nått! Skelettet också lite 😛 men om det är för synligt är det ju lättare att bryta grejer!
Mums!! Tog ett glas cola sen ^^ så najs!
Superbra inlägg! Du är så jävla bra, håller med dig! <3
TACK!! Thats what im talking about 🙂
Jag har sett den bilden åka runt på tumblr med och flera andra pro-ana bilder, och det är sådant jag med försöker ta bort + väldigt många tumblr som lägger upp bilder där folk skär sig osv.
Sv: Åååh, men tack! 😀
Ja, det blir det! Dock var det svårt att ta, då jag inte hade med mig stativet >:
Bra skrivet, håller med dig helt!!!
Sv: Tack snälla, kan säga att jag har haft lite huvudbry när den gäller det porträttet 🙂
Ett väldigt tänkvärt inlägg, verkligen. Jag gillar din bild till det också, den får mig att le 🙂
From Elizabeth, with love
Himla bra skrivet!
Vart faktisk glad hahah.. För jag har börjat få dessa tankar och jag mår så dåligt då jag ser dessa kroppar.. Men jag vet ändå att inte kroppen är allt men eftersom de postar sånt här så känner jag mig så himla ful och fet.. Blir arg!
Det finns så många vackra människor som inte har den där kroppen, och jag tycker att man borde typ ändra på alla de där bilderna i tidningarna, för de e ju det som gjort att vi tycker det är snyggt..
Om de typ kunde låta normala/mulliga kvinnor börja ha på sig kläderna för H&M reklamerna en lång tid så skulle vi bli van vid det istället?
För förr i tiden så var det ju bra om man var fet eftersom att man då var rik?
Varför kan det inte vara så nu ? Nu är det liksom typ en skam att älska mat(som jag gör) .. Jag är inte fet, jag är normal, men jag börjar påvärkas och det skrämmer mig..
Jag var alltid en sån som sket i att försöka bli smal men nu börjar jag påvärkas, och då jag tränar och ja, inte äter rätt så många gånger så får jag sjukt mycket ångest och troro att jag kommer förstöra mitt liv?!.. Gah.. Så sjukt egentligen.. Att man blir rädd för att man äter något onyttigt och tror att man ska faila hela livet..
Förlåt för den långa texten haha.. Men denna bild retade upp mig och din text var underbar.. 🙂
HA det så bra! Kramisar!