Doctor´s appointment tomorrow.

Imorgon åker jag tidigare från Mando och får äntligen gå mitt efterlängtade läkarsamtal. Det var flera månader sen sist jag var där så det känns rätt så behövligt. Ända sedan i somras har jag väntat på att få göra ett 24 timmars EKG-test som äntligen blev av för 1-2 månader sedan, såklart tog det mer än den utlovade veckan att få reda på resultatet. På grund av den långa väntetiden har jag missat mycket tid till att pröva nya mediciner som kanske skulle ha underlättat lite för mig. Jag är inte en sån person som förlitar mig på mediciner, vill leva med det för resten av livet och tror att det finns ett maximalt lyckopiller men jag tror definitivt att det hjälper till en viss del. Medicinen mot min ADHD är det som jag är mest spänd på då jag märkte själv att Concertan började minska tröttheten lite och gav mig mer lust till att göra saker. Tyvärr kom den höga pulsen i vägen så jag fick aldrig reda på hur det hade ha känts om jag fick höja dosen.

Trots att man egentligen inte ska ta antidepressiva på Mando har min behandlare kommit fram till att det troligen är bäst för min del. Anledningen till att de undviker det är mestadels pga. risken att man kan förlora aptiten (även fast de flesta verkar uppleva en viktuppgång) men just för min del är det just det som jag behöver. På grund av min abnorma hunger misstänker han att jag inte riktigt kommer att kunna lära mig att känna riktig mättnad som andra kan göra så det är den enda lösningen. Dessutom har det även bevisats att vissa SSRI-preparat fungerar mot bulimi så det är alltid värt att prova. Han och mamma hade även tydligen diskuterat om min depression och kom då fram till att det kanske vore bra att behandla den också även fast de egentligen inte brukar göra så. När jag kom hit för att påbörja min behandling och blev utredd fick jag svara på en massa frågeformulär och fick då svart på vitt se ett diagram om hur mina resultat blev. På allt det negativa låg jag mycket högre upp än vad genomsnittet av ätstörda och icke ätstörda gjorde. På ett annat test om ångest, depression och tvång låg jag även där långt över det normala. På sexveckorskontrollen sjönk det lite men han tror, precis som jag, att enbart äta aldrig kommer att få mig till en normalt sinnestillstånd. Det har funnits i mig alldeles för länge för att lösas så simpelt.

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Sv: Jag förstår! Jag var också hyper förut, hade som inget mellanläge. Antingen var jag hyperaktiv eller så var jag jättelåg. Sedan jag började med mediciner har all hyperaktivitet försvunnit och nu är jag mest låg hela tiden. Vad jobbigt, att ha varit så trött i tio år. Jag hoppas att du kan bli hjälpt med det på något sätt, synd att den där medicinen som gjorde dig piggare då ökade pulsen för mycket.

    Haha, vad bra att någon tycker om starten i alla fall! Avskyr verkligen starten, senaste gångerna jag flygit har jag till och med hållit mamma i handen där i början, läser tidningar och försöker att glömma bort att vi lyfter. Nu har jag William med mig och han brukar vara bra på att lugna mig, så det kommer nog gå bra 🙂

  2. sv; Tack dsm! Gillar din blogg! 🙂

    Kram

  3. gu va jobbigt att du har så många diagnoser på en o samma gång 🙁

  4. Hoppas det går bra hos läkaren och att du får mediciner som du behöver. Åh, din ADHD medicin lät asbra, blev erbjuden den hos bup, då jag har ADD, men tackade nej. Men nu efter ett tag har jag bara känt mig helt slö och inte orkar någonting mer än att gå till och från skolan och sedan ligga död hemma D:

  5. sv: haha, fast med tanken på att jag "bara" har en

Lämna ett svar

Stäng meny