Dödsångest

Idag har det blixtrat oavbrutet i huvudet och det har även börjat gått ut mer och mer i kroppen. Att städa idag på katthemmet var minst sagt komplicerat då jag får yrselanfall var och varannan minut men som vanligt lyckades jag få det gjort på något vis. Jag känner mig sjukt känslomässigt instabil och har gråtit flera gånger som ett litet barn idag. Ångesten är fruktansvärd och ända från i eftermiddags har det känts som att mitt hjärta blöder. Mitt bröst tycks vilja explodera vilken minut som helst och allt jag kan göra är att sitta här och invänta explosionen. Det gör sån ont. Jag vill skylla allt på utsättningen av medicinen men jag vet inte. Mina ihopkleggade tankar och intensiva känslor är för otydliga för mig att förstå. Jag känner mig fruktansvärt labil och hänger inte med i mina egna svängar. Ena stunden gråter jag och andra stunden skrattar jag åt ett dåligt skämt på teven. Förhoppningsvis blir det en bättre dag imorgon men jag vågar inte hoppas för mycket. Det som jag behöver mest just nu är en god natts sömn för jag har knappt sovit alls den senaste veckan. När jag väl somnar drömmer jag mardrömmar och skriker hest efter hjälp så samtidigt är jag rädd för att somna. Äckliga våldtäktsdrömmar och äckliga liv.