Dränkt av öl, duschad av regnet och nerkyld av blåsten.

Det finns nog inte en enda kroppsdel på mig som inte blev dränkt av öl! Eller jo… kanske rumpan och mellangärdet (åh va fint det låter!) men resten av kroppen blev blöt och fick en obehaglig stank. Jag gillar inte öl, varken smaken eller lukten så det kändes lite besvärande måste jag säga. Sedan så började det såklart att regna under det andra varvet som vi åkte med flaket medan det blåste kalla och ilande vindar. Ni kan nog gissa hur jag kände mig… Dyblöt och genomfrusen. Efter att vi äntligen var klara så kunde jag knapp gå pga. att mina fötter kändes som is och det kändes även som att jag fick kramper i alla mina svaga muskler som fick hela mig att bli stel. Efteråt var jag helt slut och utmattad trots att jag inte dansade och stojade så mycket som studenterna gjorde. Det får mig att undra lite över hur jag ska klara av att åka på mitt egna flak när jag själv tar studenten.

Vi fick sedan som tur var skjuts hem till Magdalena av hennes pappa så jag slapp att ”lida” ännu mer. Mottagning efteråt var jättetrevlig och det serverades väldigt god mat som hennes styvmor hade fixat. Den där ångesten jag hade innan minskade snabbt och jag kunde än en gång ha det väldigt roligt med henne och de som var där. Jag är väldigt glad för att jag inte lät min rädsla stoppa mig den här gången heller.