Nu har det snart gått 2 år sen jag sist skrev ett inlägg på den här bloggen. Hur i helvete kan tiden ha gått så snabbt?! Jag fattar verkligen inte… Tiden går ju bara snabbare och snabbare hela tiden.
Mitt senaste inlägg handlade om stress och tyvärr så är det fortfarande en stor del av mitt liv. Inte egentligen för att jag nödvändigtvis har ett stressfullt. liv, utan för att jag fortfarande inte riktigt klarar av krav och för mycket ansvar.
Jag hade hoppats att jag hade kommit längre fram med det nu när jag har fyllt 28, men tyvärr har det inte blivit så.
Nya mediciner
Innan mitt lååånga avbrott i bloggen skrev jag att jag hade börjat med Voxra och Melatonin. Som vanligt med antidepressiva kände jag ingen större skillnad så jag fick testa Brintellix istället. Tyvärr vart det samma resultat än en gång så jag har nu bytt till Venlafaxin. Jag har inte fått någon effekt ännu, men jag tar fortfarande en låg dos.
Det är inte så att jag känner mig svårt deprimerad. Det är bara den här avtrubbade delen av min hjärna som jag vill få bort. Vad jag än testar lyckas jag aldrig få upp motivation eller tillbaks den där starka glädjen jag hade innan den här resan började för 18 år sedan.
Melantoninet visade sig dock vara en av de bästa sömnmedicinerna jag har testat! Speciellt pga. anledningen att jag vaknar upp naturligt innan min väckarklocka. Jag somnar snabbare men slipper segheten dagen efter.
I samma veva som jag började med Venlafaxinet har jag även börjat med Intuniv. Det är en medicin mot ADHD som även fungerar som blodtryckssänkande. Mitt hjärta rusar iväg på alla centralstimulerande så jag kan aldrig höja dosen så mycket som jag behöver.
Därför hoppas jag verkligen att den här funkar. Men visst känns det lite skevt att jag tar den till kvällen med min sömnmediciner för att den gör mig så trött.
Jag behöver väcka och stänga av hjärnan på samma gång
Jag förstår mig verkligen inte på min hjärna. Hur kan jag behöva väcka och stänga av den på samma gång? Var finns logiken i det faktum att jag är konstant trött, men samtidigt rastlös och är frustrerad över att jag inte får ut min energi?
Jag är så trött på att testa flera olika mediciner och kombinationer. Visst blir det bättre på vissa sätt, men jag kan aldrig komma åt kärnproblemet. Det känns liksom som att en del av min hjärna är konstant sovandes. Samtidigt känns det som att den aldrig kan stänga av med sina hyperaktiva diskussioner som snurrar där inne.
Ibland funderar jag på att sluta helt med mediciner, men då kommer rädslan för att det blir som förut. Att jag inte kan sova på nätterna, men inte kan hålla mig vaken på dagarna.
Vad händer annars då?
Annars fortsätter livet som vanligt. Morgonpromenader, jobb, träning, mat, sova. Allt går på rutin och det är väl tur det. Annars skulle jag aldrig klara av att träna med smärtan i kroppen.
Fibromyalgin har tyvärr inte försvunnit på ett magiskt sätt sen jag skrev sist. Ibland går det att leva med det och ibland vet jag inte hur jag står ut.
Som tur är får jag gå på massage genom jobbet och har med det funnit en behandlingsteknik som funkar förvånansvärt bra! Den heter Fascia Repatterning och det är den bästa massagetekniken jag har testat hittills.
Trots smärta och trötthet har jag ändå blivit bättre på att vara social och hitta på saker. Covid-19 kom ju såklart och satte käppar i hjulet för det lite, men innan dess hade jag börjat att gå ut och dansa mer. Jag som inte ens klarade av att göra det offentligt tidigare liksom.
Så kort sagt går livet framåt, trots att jag tar flera steg baklänges då och då. Förhoppningsvis börjar jag skriva lite mer i framtiden. Jag har varit mer aktiv på min andra blogg, beautyandlace. Tyvärr inte alls i den utsträckning jag hade tänkt mig från början, men ändå.
Vi får se om jag lyckas komma tillbaks med skrivande på riktigt. Även om jag inte riktigt har något intressant att dela med mig utav är det alltid kul för mig själv att blicka tillbaka.
Då ser man trots allt att jag har vuxit lite på 10 i år. Och lite är ju alltid något. 😉