Imorgon är min sista dag på katthemmet. Det känns lite overkligt på något sätt. Jag började där år 2012 som otroligt rädd och osäker. Mitt självförtroende var ganska obefintlig och jag kände oro huruvida jag någonsin skulle kunna klara av att ha ett arbete. Jag mådde ju så dåligt, min ork var obefintlig och alla människor skrämde mig. Hur skulle jag någonsin klara av ett arbete? Men år 2014 fick jag min chans efter att jag hade fått växa till lite. Jag tog den och jag har vuxit grymt mycket som människa sedan dess. Jag kan inte längre säga att jag har social fobi och jag har trots min bakgrund blivit den som både tar hand om andra och ger order. I början vågade jag inte säga ett pip liksom.
Idag bjöds det på avskedsfika i form av en otroligt god marängtårta. Jag fick ta farväl av mina två chefer och av styrelsens ordförande. Det känns lite svårt att känna att det är ett farväl och det känns inte alls som att det är sista gången som jag träffar dem. Eller sista gången är kanske att ta i men sista gången som jag träffar dem på länge i alla fall. Trots att jag länge har känt att jag vill komma ifrån mitt jobb är jag grymt tacksam för att de vågade chansa på mig! Det har varit galet många tuffa dagar på katthemmet jag skulle ha velat slippa men jag har även lärt mig mycket av det.
Tack för att ni vågade tro på mig.