En sammanfattning av gårdagen:

Sexveckorskontroll: Resultatet av gårdagens sexveckorskontroll var superbra! Poängen på tvång, depression och ångest har gått ner igen och kompensations och planeringstankarna har minskat ytterligare. – Vilket innebär att jag börjar få mindre ätstörningstankar och är därför ett steg närmare till att bli frisk! Jag fick även sitta i labb och äta en blindmåltid som vanligt (med det menas det att jag lägger upp maten på en mandometervåg utan att se hur mycket eller hur snabbt jag äter). Jag la upp exakt 300 gram mat vilket betyder att det gick perfekt! Jag åt inte heller för långsamt eller för snabbt utan helt normalt. Det var alltså en lyckad sexveckorskontroll.

Läkarmöte: Jag fick bättre kontakt med läkaren den här gången och han berömde mig och sa att jag var en klipsk tjej som kunde så mycket. Det var kul att få höra att han tyckte att det var roligt och bra att jag är så intresserad och kunnig inom psykologi och medicin. Andra läkare verkar ha blivit lite tjuriga när jag har börjat debattera så det kändes bra att få höra det. Pulsen har gått ner till 94 igen så jag fick höja Ritalinan med 10 mg till. Tack vare pulsen måste vi gå väldigt långsamt fram men han verkar ha förstått hur viktigt det är för mig att få bukt med min ADHD – problematik så det står i alla fall inte helt still. Jag passade på att fråga honom om han hade stött på någon annan som har samma problem som jag när det gäller hunger och mättnadskänslor men nej, tydligen är det väldigt sällsynt och det enda han kunde komma på som kan hjälpa är en gastrisk bypass… men jag är inte överviktig och det är ju inte magsäcken som det är fel på så det känns inte så jättepassande, hahah.

Fika med min kontaktperson: Skulle nog mer vilja säga att hon är min vän faktiskt men eftersom att det kanske finns några där ute som tänker på att skaffa en kontaktperson så skriver jag så, så att andra kan se vad man kan göra och hitta på. Vi satt ute i hennes trädgård och myste, förhoppningsvis lyckades jag få lite färg på mig också! Hennes barn var också där och dom är ju bara för söta! Minstingen gav mig komplimanger för mitt halsband och mina ”örhängen” som egentligen är ett par töjningar, haha. Så gick hon runt med choklad runt hela munnen utan att ens märka något ♥ Den äldre är också en liten sötunge som brukar ge mig glada och speciella blickar när vi båda två småfnittrar åt något.

Kvällspromenad: Jag ska fortsätta att göra det så ofta jag kan för det är så himla mysigt och uppiggande! Visst blir kroppen lite trött men den blir det på ett skönt sätt som gör det lättare för mig att slappna av när jag ska somna. Promenader har många fördelar! Så länge jag inte gör det för att bränna fett eller kalorier ska jag fortsätta med det så håller jag blodcirkulationen igång medan jag tränar upp mina onda knän.