En trött Ninjapuff med morgonruffs.

Bilden är från igår men jag ser likadan ut just nu så det spelar nog ingen roll. Jag och Julian åkte in till staden igår och träffade min fina kusin Sofia, vi skulle även träffa Tuva men tyvärr blev det inte så. Det var väldigt trevligt och vi såg många söta utklädda människor som firade Pride runt plattan och Kungsträdgården. Såklart hade jag en hemsk huvudvärk och min energi var helt uttömd så jag var nog inte så rolig som jag hade önskat. Jag kände mig vinglig och sömnig, vilket kändes dumt när man äntligen lyckas få ut en själv och göra något.  Min trötthet har blivit värre igen i huvudtaget och jag somnar nästan varje gång jag bara sitter stilla en kort stund utan att göra något. Jag måste pilla på något hela tiden för att inte tuppa av…

På onsdag fyller jag år, då har jag levt hela 19 år utan att kunna uppnå något eller uträttat nåt bra. Det känns lite deprimerande att tänka så men jag kan inte låta bli att älta över mitt miserabla liv. Jag borde vara glad och se fram emot det men den ena stunden känner jag bara ångest och den andra stunden är jag likgiltig. Det känns tråkigt och jag tror faktiskt inte att jag vill hitta på någonting för att fira mig. Även fast jag vet att det är felaktigt så intalar jag mig själv att ingen bryr och sorgligt nog börjar jag tro på det mer och mer. Det känns inte alls som det gjorde när man var liten och det känns så himla fel och trasigt. Just nu känner jag mest ångest inför dagen.