Igår så verkade allt gå fel och jag bröt nästan ihop, jag satt med ångest i strupen och försökte komma på varför jag överreagerade och blev extra deppig. Egentligen hände det inget farligt alls utan bara små irriterande saker. Så det slutade med att jag blev sur på mig själv och försökte komma på en anledning till varför jag mådde som jag gjorde. Såklart så kom jag aldrig fram till en vettig anledning och var tvungen att acceptera läget, ibland så finns det inte så mycket mer än det som man kan göra.
Jag verkar bara bli mer och mer virrig och förvirrad av mig. Igår när jag skulle hämta ut min dator från skolan efter träningen så tappade jag bort mig totalt och hittade knappt till rummet som de befinner sig i. Jag har gått dit flera tusen gånger men ändå så fick jag panik och undrade var jag befann mig. Idag så blev jag irriterad och svor för att jag hade glömt min laddare hemma, men det visade sig att jag redan hade satt in kontakten i datorn. Det har hänt många liknande saker och det händer nästan hela tiden, jag har till och med råkat gå ut i gatan istället för att gå på gångsvägen. Vad tänker mitt lilla huvud på egentligen?
Det kanske är hjärnstress?
usch det låter inte roligt.. 🙁 hoppas det blir bättre!
Känner igen mig… Känns som man är en senil gammal tant. Simpla saker blir väldigt förvirrande och sedan frustreande och så blir man deppig över det tillsist. Ivarjefall jag.
Gillar din blogg, får en slags trygghet när jag läser den. Räkna med återkommande besök från mig.
Tusen tack ,älskar ditt hår ! 😉
Säkert, skulle inte förvåna mig faktiskt.