Ett helt år utan självskada

Idag är det ett helt år sen jag rörde de små blanka och kalla metallbitarna med deras vassa kanter. Idag är det ett helt år sedan jag var tvungen att gömma mig bakom min skam och mina skuldkänslor. Jag känner en viss stolthet och nu förstår jag att jag kan klara mig utan beroendet, tankarna och impulserna finns fortfarande kvar men jag kan kontrollera det. Är det nu jag ska känna att jag har gjort något bra? Ett kapitel i livet verkar komma mot sitt slut och nu kan jag fokusera att sluta med de andra bestraffningarna och ångestdämpande medlen. Som jag tror att de flesta förstår nu… jag har inte skurit mig på ett helt år idag.

Utan min pojkvän och utan DBT så skulle jag nog aldrig klara av det, inte i nuläget i alla fall.

23 svar på ”Ett helt år utan självskada”

  1. Låt dig få känna stolthet.
    Det är stort att kunna sluta med självdestruktivitet, även om du skadar dig på andra vis har du ändå kommit en bra bit på vägen bort från dem. Att kontrollera sig själv när man är/varit impulsiv på det sättet är jättestarkt gjort.
    Fortsätt kämpa.

    Svara

Lämna en kommentar