Ett liv utan självhat, finns det? – Det känns faktiskt inte som det, hatet verkar vara en del av livet då det är menat att man ska plågas för varenda lilla felsteg man gör. När det äntligen blir rätt så blir man hånad för att man blir glad för det lilla, som om det vore förbjudet. Kanske det är så helt enkelt, det kanske är så att jag inte är tillåten att glädjas för något. Det kanske är det som är meningen med mitt liv, att hata allt jag är. Min kropp kommer alltid att vara vidrig och mitt ansikte kommer alltid att vara deformerat. Den personlighet jag har kommer aldrig att utvecklas utan fortsätta att bara vara misslyckad. Jag kommer aldrig att tillföra världen något bra eller betydelsefullt och jag kommer alltid att svika de som räknar med mig. Jag kommer aldrig bli något mer än ett misslyckande..
Reserven som aldrig borde ha fötts.
(Gammal bild)
hehe tack så mycket!
grym blogg du har! gillar det du skriver, känns så himla sant.
fin blogg! ^^
Tack så mycket själv!
Sluta, jag älskar dig <333
sv: Ja, visst var den ^^ Snygg bild!
sv: tack! Det värmer! 🙂
Jag älskar dig med. <333
sv: visst ere kul! 😀 älskar spelet ^^
Tack!
Tack så mycket för din kommentar!
Fått massa tips & tror nog att jag ska börja simma & springa på band, äta mer rätt & mindre & KANSKE börja på dans! Men tack så mycket för ditt tips!
gillar det du skriver!
hoppas allt är bra
kram:)
riktigt snygg bild 🙂
jätte fin blogg 🙂
asså du är ju jättevacker 🙂 va stolt <3 (a
Jag gillar den bilden skarpt!!