Nu är vi på andra sidan i det här årets bok. Vi har nu trätt in i ett nytt år, en ny bok och ett helt nytt kapitel i våra liv. Den förra boken var inte en bra bok och den slutade med ett dåligt kapitel som inte kändes värd att fira när vi trädde in på det nya året. Jag förstörde nyåret för mig själv och sänkte säkerligen stämningen för mer än en person. Jag lät mina rädslor och orostankar ta över ännu en gång och kände mig totalt nedslagen timmarna innan tolvslaget. När klockan slog och raketerna for upp i skyn kände jag ingen magi, glädje eller ens någon lättnad. Det kändes som att året, som om det var en person med känslor och tankar, spottade mig hånfullt i ansiktet. Som om att jag tvunget behövde bli bevisad att allt alltid kommer att bli fel och att saker och ting aldrig någonsin kommer att bli bra. Det lilla hoppet jag hade dog och jag kände mig mest tom.
Det blev lite bättre senare under natten som varade ända in på morgonen. Men min ledsamhet följde med mig under gårdagen och det tynger mig än idag. Nyår, precis som alla andra högtider, sker bara en gång om året. Därav har man bara en chans på sig varje år och varenda gång får jag höga förväntningar trots att jag kväver det in i det sista. Hur jag än gör eller hur jag än känner dagar innan kommer den där barnsliga förhoppningen på något sätt alltid tillbaks. Att det sedan blir så fel gör det hela så stort för mig. Varför vet jag inte. En del av mig verkar bara behöva den där magin man upplevde som barn. Egentligen behövde jag väl bara bekräftelse den kvällen och att någon skulle agera på ett visst sätt. Tyvärr var jag för feg för att be om det och för rädd för konsekvenserna som skulle kunna ske om jag berättade vad som var fel. Det var väl mest smågrejer i början men en situation råkade smälla till min akilleshäl och det fick mig att bara stänga av.
Att starta det nya året på ett så negativt sätt får mig inte att känna mig så särskilt motiverad. Jag startade min nya bok med skuld, oro och ångest istället för med glädje och framåtanda. Det känns som att jag har backat bakåt i tiden och fallit tillbaka i gamla mönster. En del av mig vill bara ge upp och sluta försöka men som alltid har jag även den andra sidan av mig som vägrar vara en quitter. Om det är något jag måste göra så är det att bryta bort all negativitet som förpestar mig. Det är lång väg som man måste jobba med under hela sitt liv men vad vore livet utan lite utmaningar? Ganska skönt i min mening men ett liv utan utmaningar kommer aldrig att existera så det är bara att ändra sin syn på det istället. Hur svårt det än må vara.
Min bok började inte så bra men jag hoppas att den slutar bättre. På min första sida i boken tog jag två burkar som jag limmade fast glitter på. En av burkarna är en minnes/tacksamhetsburk där jag ska skriva små lappar om positiva saker som sker under året. Den andra är en önskeburk där jag skriver ner saker som jag önskar mig. Meningen med dem är att jag ska kunna se allt positivt som har hänt och om några av mina önskningar har slagit in detta år. Tanken är även att det ska hjälpa mig att känna tacksamhet och se det positiva i livet, samt att fokusera mer på det som jag vill ha i mitt liv.
Ett nytt år innebär inte att livet börjar om och att allt det gamla raderas. Det innebär bara att du har fått chansen att skriva en ny uppföljare fylld med äventyr, drama, kärlek, glädje och sorg. Du kanske inte alltid kan välja exakt alla händelser som ska ske trots att det är din bok. Men det är bara du som kan skriva den och det är bara du som kan välja vad du upplever när du läser den. Nästa år får du privilegiet att blicka tillbaks över år 2017. Hur vill du fylla ditt år som kommer och vad vill du fylla din bok med? Jag vill fylla min med mer glädje, skratt och kärlek. Utmaningar kommer att komma i min väg men vad är en bok utan lite spänning och vad är livet utan lite krydda? Jag känner att jag har fått nog med utmaningar men jag kan inte styra vad som händer, bara det som skrivs och det som jag själv upplever. Kanske är det dags att se allt från den ljusa sidan?
Gott nytt år Ninni! <3 🙂
Gott nytt år Yolanda! <3
Tjenare, jag mailade dig igår och har nu läst rätt mycket. Må säga att jag känner till detta med att vara på helspänn i muskler mm, själv har jag ryggskador och borde stelopereras men livrädd fört tyvärr…
Du verkar ha värk lite varstans,undrar om du tror dig veta varför själv?
Åh, va hemskt att du har så stora problem… Får man fråga varför du är så rädd för det? Jag vet att det alltid finns en risk men det verkar ändå som att merparten blir hjälpta av det. Jag har tyvärr fortfarande ingen aning om varför jag har så ont. Vi hittade en ”grop” i ryggen och det är som att en kota saknas men på vanliga röntgen syntes inget fel. Jag ska på skiktröntgen om ett par veckor och jag hoppas verkligen att de hittar något då… Annars vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till. Har nervsmärtor, hemska muskelspänningar och får inflammationer nästan hela tiden.
Hallåj där igen,
Usch…skiktröntgen lär visa felet ja. Låter inge bra alls med en ”grop”…felväxt kota kanske ?
Mitt eget fel att jag inte stelopererat ryggen,legat på opbordet 2 ggr (2004 å 2009) och di har fått avbryta pga pulsen rusat rejält 2009. 2004 sa jag ifrån själv att detta går inte helt enkelt..(Tror jag vet varför ja)….men återkommer samma smärta som för några år sen igen så är det gonatt direkt å då kommer jag inte tveka,då får di karve i ryggraa tills det är så bra det kan bli. 3 diskar som är slitna varav L2-L3 inte är mer än 20% kvar av typ…går ben mot ben av å till beroende på vad man gör under dagen. Man parerar dagen utifrån hur möe örk en har helt enkelt. Parerat jobbet också genom åren å det är 25 år nu med skiten men som sagt var, mitt eget fel att gå med dreten men jag fatter vad du prater om…musclespänningar,inflammationer mm. Om man har hög stresströskel från början så riskerar man att få mer värk än andra ”normala” folks eftersom en mä högre tröskel presser på bara i sin egen fungerande takt. En takt som icke ä OK för di fleste andre typ.
Jag hoppas det. Om de inte hittar något kommer jag nog att undra om jag är galen på riktigt… Jaha oj okej. Fick du inte lugnande innan? När det är så illa så låter ju det som att operation är ett måste. Det måste ju göra sjukt ont!