Ett nytt kapitel i mitt liv närmar sig

Nu så händer det äntligen igen! Snart kliver jag in i ännu ett nytt kapitel i mitt liv. Det är ett stort steg för mig och jag är så förväntansfull och taggad. Jag har redan börjat planera för fullt och fantiserar om allt runtomkring som jag vill göra. Helt plötsligt har jag gått från oinspirerad till en idéspruta.

Man skulle kunna tro att förändring är det sista jag borde ha. Jag känner mig ju redan så stressad och slut att det räcker och bli över. Men jag hoppas att mina tidigare erfarenheter hjälper mig att handla lite klokare och snabbare. Jag har egentligen ingen ork för förändringar och att behöva fixa saker och ting. Samtidigt är det här något som jag verkligen vill. Jag har velat ett tag tack vare den oroliga själ som jag är, men nu tror jag att jag är redo för det här steget. När jag fick frågan och därmed ett godkännande kände jag mig så glad att det helt enkelt måste vara rätt beslut. Det är ju ändå något som jag har tänkt på länge nu.

Att gå till nästa kapitel kan vara skrämmande

Att gå vidare i livet och att ta det där nästa steget är lite läskigt. Jag vet inte varför jag tycker det egentligen. Det går ju alltid att lösa saker och ting om det trots allt går åt skogen. Jag har bara alltid varit en sån som är lite rädd för att tappa kontrollen på något sätt. Ofta undrar jag hur jag någonsin ska ska komma framåt i livet när jag aldrig är redo för någonting. Jag förväntar mig liksom att jag ska vara 100% säker på allt och att jag ska veta exakt hur det sedan utspelar sig. Men det kan man ju faktiskt inte göra. Livet är ju inte en flod som rinner åt ett håll. Livet är snarare en ström som byter riktning hej vilt och ställer till med stormar och kaos.

Jag kommer nog att få ännu en tuff sommar utan tillräckligt med vila. Det är mycket som ska göras och det är mycket att ha koll på. Jag har ju också det där lilla problemet med att komma igång och att slutföra saker. Jag är en jävel på att planera, forska och leta upp tips och råd. Men att använda mig utav dem? Nah, not so much. Så jag får verkligen ta mig i kragen nu och inte skjuta upp allt i sista minuten som vanligt så att man står där med ansiktet i väggen. Det förvånar mig inte om jag gör det ändå.

Oh lordi lord… Kan någon snälla skicka lite energi och ork till mig? Det behövs verkligen nu.
But damn, I´m so excited!

Ett nytt kapitel, ett nästa steg och en ny första gång. ♥