Ibland så undrar jag varför jag dricker och varför jag alltid ska svepa i mig det så fort som möjligt, men så kommer jag alltid på svaret och får lust att slå till mig själv i ansiktet. Jag dricker för att jag är rädd och för att jag ska kunna vara social på fest precis som många andra. Problemet är att ångesten alltid hinner ifatt mig dagen efter och jag skäms alltid lika mycket för hur jag har betett mig. Nu ångrar jag att jag drack och jag känner mig så jävla pinsam, jag är helt enkelt inte menad för att vara med en massa människor som sitter och dömer mig med deras skrattande blickar. Jag är rädd för att bli ogillad och jag blir skrämd bara av tanken att någon skrattar åt mig för hur jag är och för vad jag har sagt.
Egentligen tänkte inte vi dra på någon fest alls men det blev så ändå och jag hällde i mig det jag kunde få tag på med en väldig fart. På hemvägen så spydde jag för första gången på en buss medan jag fiskade upp en tunn fryspåse som jag hade kvar, så lite förnuftig kunde jag ändå vara även fast jag höll på att däcka samtidigt. Våran väska glömdes även sedan på bussen så ni kan ju gissa hur det kändes efteråt, nu önskar jag att jag aldrig drack för jag verkar bara bli sämre på det för varje år som går. Samtidigt så glömde jag bort för stunden att jag alltid blir extremt lättpåverkad när jag går ner till en viss vikt så jag kände mig lite smått dum som trodde att jag kunde dricka upp allt utan problem.
Ibland funderar jag på att bli nykterist men då kommer jag ihåg rädslan som fryser fast mig på min stol, jag måste för att våga. Det enda jag kan göra nu är att fortsätta öva, jag börjar i alla fall prata mer och mer i klassen på lektionerna nu så jag är på god väg. Men så fort jag måste svara på en fråga inför alla andra så kommer paniken och mitt ansikte bränns av rodnad, det är de stunder som får mig att vilja ge upp. För då skäms jag för den jag är och ser hur alla skrattar åt mig när jag inte ser eller hör, det är en känsla som äter upp mig.
åhh jätte fin header! 🙂
Jag har haft problem med alkohol och är nu nykterist – ett beslut jag aldrig har ångrat. Jag drack förvisso inte bland andra, jag drack alltid ensam vilket såklart är väldigt destruktivt. Visst är det lockande att dricka alkohol, men det är inte bra i längden och precis som du skrev så mår man så fruktansvärt dåligt dagen efter …
Jag förstår att det måste vara jobbigt att vara blyg men jag tror inte att folk tycker illa om dig för det. En tjej på kursen jag läser har jättelätt för att rodna och rodnar nästan alltid när hon pratar med andra. Jag ser absolut inte ner på henne för det, jag bara tänker "hon är nog blyg" och sen funderar jag inte mer på saken. Precis som du skev till mig så dömer man ju sig själv hårdare än vad andra dömer en.
Sv: Tack så mycket för dina fina ord! 🙂
Jo, egentligen vet jag att jag inte behöver skämmas men eftersom jag fick ett väldigt dåligt bemötande efter panikattacker när jag läste psykologi så var jag rädd för att personerna på den kurs jag går nu skulle vara lika hemska. Lyckligtvis så var de inte det.
Fortsätt kämpa! Styrka och mod till dig.
Sv; ÅÅÅÅÅÅh fusk, vill jag med se 🙁 låter ju fett kul 😀
Jag lider med dig. Måste dock säga att det var ett väldigt öppet och modigt inlägg, modigt av dig att våga skriva om det så rakt och ärligt som du gör.
hej 😀 jag skulle vilja ha din åsikt angående min nya header^^ så skulla vara jättasnällt om du slängde in en kommentar om vad du tycker hehe,
hoppas allt är bra annars
kram 😀
Ok förstår att det är mycket att göra då. Trassel var en bra film, typiskt disney liksom.
Låter jobbigt det där, men är bra att du märker att det går framåt med din socialafobi. Hoppas du hittar din gräns vad det gäller alkohol och att du övar din fobi så pass mycket att du inte känner att du behöver så mycket av den där drickan.
sv : tack så jätte mycket ! 😀