Förbannad, arg och allmänt less

2 vodkadrinkar och 3 dagens senare insåg jag hur förbannad jag verkligen är. Igår var jag och Johanna ute på Public och hade en liten egen tjejkväll, vilket var väldigt behövt från min sida. Ibland behöver man träffa en av sina bästa kompisar, snacka skit och få prata lite om ens känslomässiga problem. Vissa saker har jag dock väldigt svårt att prata om även med mina närmaste, men igår kväll kom en hel del ut som har bubblat länge inom mig. Ju mer jag pratade desto mer upphetsad och irriterad blev jag. Helt plötsligt ville jag bara stå och skrika medan jag bad folk att dra åt helvete med fingret mitt i handen pekandes emot dem.

Istället fick Johanna stå och ta emot medan jag ilsket berättade hur dumma i huvudet alla är. Det som är så bra med äkta vänner är att de mer än gärna lyssnar medan man spyr ut galla över alla ens små problem. ♥ Det var skönt att kunna få prata med någon som inte får mig att känna mig invaliderad eller som förminskar det som jag ser som problem. Jag har känt länge nu att jag bara blir mer och mer less och hur mycket jag än försöker kan jag inte släppa på ilskan. Hur skulle jag kunna det? Förutom att saker och ting som gör mig förbannad aldrig förändras så får jag heller aldrig ge uttryck för min ilska på det sätt som jag behöver göra det på. Jag är alldeles för snäll så när jag väl ryter till håller jag alltid tillbaks alldeles för mycket.

Hur arg jag än är släpper jag aldrig lös allt som jag egentligen känner. Jag tänker mig alltid för så att jag inte börjar skrika eller säga en massa dumma ord. Det är väl kanske en bra egenskap egentligen men just nu känner jag att jag behöver få ut allting innan jag exploderar och tar ut allt på mig själv. Jag är trött på att vara den som vill slå den andra på käften men som istället går och slår i någon vägg. Inte för att jag vill slå någon, men det skulle vara otroligt skönt att kunna skälla ut någon utan att förfina sina ord och be den att dra åt helvete även om jag så inte ens menade det. Jag vill kunna låta mina känslor gå amok och ge andra vad de förtjänar för jag är så jävla trött på att känna att min snällhet blir utnyttjad.

Det är flera personer som jag är arg på just nu. Några av samma anledningar och några av andra. Sen så har väl förra året och det här årets start tagit ut sin rätt på mig. Det har varit så mycket stress, oro, problem med kroppen och olika problem med olika människor att jag bara känner mig allmänt less. Jag må vara lite känslig och lättstött men många små problem som aldrig blir lösta byggs bara på tills att en kulle blir till ett berg. Min ork och mitt tålamod har börjat sina och jag känner att jag snart inte orkar bry mig mer. När det händer klipps människor ut ur mitt liv och när jag har gjort det finns det ingen återvändo.

Det tog många år innan jag kunde känna att jag förtjänade mer. Förr skulle jag skriva att jag förtjänade det sämsta medan jag lät alla trampa över mig hur som helst. Nu är jag inte den personen längre. Jag är värd mer än det här. Jag förtjänar inte att få känna mig så betydelselös och liten. Vill du ha mig kvar i ditt liv? Bevisa det.

Spara