Fullt upp?

Jag behöver semester! Nej visst, jag jobbar inte och går inte i skolan som många andra men ändå lyckas jag alltid få så fullt upp. Jag är för stresskänslig och utmattad för att klara av att leva normalt, ändå lyckas jag på något sätt få ihop det. Jag fattar verkligen inte hur… hur klarade jag mig egentligen när jag även gick i skolan?

Bara den här veckan innehåller: Mandometerkliniken + motivationssamtal, utföra diverse samarbeten, en ansträngande utredning som jag har gått på 2 gånger, möte med LSS, möte med Nätet, se till att det kommer en ansökan till Ilsa, läkarmöte, möte med sjuksköterskan för koll på blodtryck och puls, sjukgymnastik 2 gånger, införskaffa medicin, träffa min kontaktperson, leta upp nödvändig information till diverse saker, blogga, planera maten och se till att allt finns, städa, rensa ut kläder som är för små… osv osv.

Det som gör allt så himla jobbigt är just tiden som alla möten och aktiviteter tar. Mina möten varar oftast minst 1 timme, utredningen pågår i 3 timmar och under dagarna måste jag åka fram och tillbaks med buss och tåg. Det enda som inte tär på mig är egentligen att träffa min kontaktperson, då kan jag liksom slappna av och behöver inte ta in en massa info medan jag måste prata om mig själv och mina problem. Mina dagar låter kanske inte mycket för andra men för mig är det riktigt ansträngande. Det tar så otroligt mycket energi att komma ihåg allt, att lyssna, att ta in och koncentrera sig på allt som sägs. Att vara kroniskt trött och ha koncentrationssvårigheter hjälper inte precis.

Detta inlägg har 7 kommentarer

  1. JOSEFINE

    Gud vad fin blogg!

    Vill du bli veckans blogg i en blogg som har nästan 100 läsare om dagen?
    Gå in på min blogg och va med!

  2. sharkycomplete

    Haha för att vi gick i en ganska låg skola med inga läxor, inga prov och en mattelärare som gav dig beröm för att du jobbade så bra på lektionen när du i själva verket satt på FarmVille 😉
    Nej men du är duktig, förstår att du blir psykigt och fysiskt utmattad av allt åkande och görades hela tiden. Vi åker till Jamica och festar med Marley kopior – eller vad säger du? 😉 <3

  3. Y,

    Jag har också mycket möten och blir väldigt uttröttad. Förstår inte heller hur jag klarade av att gå i skolan och till och med ta studenten. <3

  4. charlotte

    Förstår att det är mycket. Speciellt när du bor en bit från kommunikationer och måste åka kommunalt. Om du känner att det är för mycket möten någon vecka är det bara att säga till om du vill hoppa över vår träff någon vecka. Inga problem. Men det är ju bra att du tycker det känns bra när vi träffas. Det tycker jag med!! Lycka till med städningen! Kram

  5. qat

    Jag kan ju inte EXAKT veta hur du känner eftersom vi är separata individer, men jag har liknande problematik som du och jag vet hur det känns att bombarderas med intryck hela tiden. Både när det gäller yttre men också inre (det som händer känslomässigt). Du har mina fulla sympatier och tankar, ninni.
    My recent post Att överleva feminismen

  6. palle

    Utredningar o allt sånt tar jättemycket på krafterna. Jag håller själv på att utredas just nu, och att bara sitta där 1 &frac12; timme kör slut på mig helt >< Så det är förståerligt att du har fullt med, trots att du inte går i skola eller jobbar. Det där är MINST lika jobbigt!
    My recent post Norrsken

Lämna ett svar