Happy birthday my sweet friend!

av

Jag följer trenden och gratulerar min egna blogg som idag har funnits i ett helt år i ett eget inlägg. Jag känner mig till och med så sentimental att jag lägger till en liten bild på hur jag såg ut då jag började om med denna blogg istället för att fortsätta på bloggspace där jag hade min gamla. Att jag skulle få ut någonting genom att skriva om mitt tramsiga liv och ständigt klaga i form av negativa inlägga anade jag aldrig. Under dessa år som jag har bloggat har jag alltid väntat på att bli bombarderad av elaka kommentarer om hur patetisk jag är och dylikt men jag hade visst fel. Sen jag började med min nya har jag knappt fått något elakt skrivet till mig alls och det känns fortfarande lite chockerande. Det som chockerar mig mest dock är den fantastiska responsen jag har fått från andra bloggare och läsare som finns där ute. Aldrig trodde jag att det fanns så många omtänksamma och snälla personer i en värld full av idioter. Jag har fått och får fortfarande otroligt mycket stöd från både gamla och nya läsare samt från vissa som bara tittar förbi. Tacksamheten är obeskrivlig. I de mörkaste stunderna får ni alltid fram ett leende på mina läppar. Känslan som kommer när andra skriver om hur min blogg har hjälpt dem och har fått dem att må bättre är helt otrolig. Tänk att vi kan hjälpa varandra så mycket genom att bara skriva några rader i ett inlägg eller i en kommentar. Jag uppskattar allt ni har skrivit sjukt mycket, det ska ni veta! Ni är helt underbara.

26 svar på ”Happy birthday my sweet friend!”

  1. Grattis till din blogg! Det är bra att vissa av bloggläsarna har kunnat få dig att le under dom mörkaste stunderna 😀

    Sv: Det är du som är fin, precis som du är! 😀

    Svara

  17. Då har du varit mycket mer disciplinerad än jag.
    Har förstört hela dagen..
    Så jag tänkte förstöra resten av kvällen också och ta nya tag imorgon,
    då skall jag börja med Fluoxetin igen, mådde illa förra gången jag hade den.

    Svara

  18. Det är svårt att gå emot ätstörningstankarna, och även om man vill bli kvitt ätstörningarna är det inte så lätt att "bara skärpa sig"!

    Ja, det är nog värt det, vi får se, de värsta biverkningarna försvinner ju (oftast) efter några veckor.

    Svara

  19. Hoppas gör inte jag, blir bara besviken då..
    Så jag väntar mig det värsta, då kan det ju bara bli bättre. ;D
    Alla kallar mig negativ, när jag säger så.

    Svara

  20. Brukar svara precis samma sak som du ! =)
    Ja, väntar jag mig det värsta så kan det ju bara bli bättre.
    Och är man inte van vid att allt bara flyter på för en livet,
    varför bli extra ledsen när det blir fel ännu en gång (?)

    Svara

  22. Något särskilt du grubblar på.. ? =/
    Nej, inte så bra, skall snart gå och lägga mig, vill inte ha med dagen att göra alls.
    Ser fram emot imorgon, spänd och förväntansfull.

    Svara

  23. OK, jag förstår, jag går inte ihop med min mamma, jag vill, men vi är, precis som ni, alldeles för olika som människor.
    Och så kan det vara ibland, man måste inte gilla dem man älskar. ;D

    Ja, det är lite blandat… Både om medicinen och maten/vikten, men framförallt det sistnämnda.

    Svara

  24. Jo, det är ju sant, att vara med någon så ofta, och inte riktigt tåla varandra bli påfrestande. ;D

    Haha, nej då, du är inte dålig på att skriva stöttande ord.
    Och jag "pekar finger" åt folk också, trots att jag kan hålla
    på likadant, men det är ju inte så konstigt, vi vet ju hur
    vi egentligen borde handskas med maten, men när det väl
    kommer till kritan är det inte så lätt.. =/

    Svara

Lämna en kommentar