Det är en fråga som ständigt kommer upp i mina tankar. I ren desperation har jag spenderat ännu en kväll med att sitta och söka på nätet efter människor med samma problem, vilket har varit lika lönlöst som alltid. Lika lönlöst som all den tid jag har lagt på att kolla på sjukdomar, symptom och på flera olika möjliga förklaringar för att ensam försöka lösa mitt egna problem. Efter år av läkarbesök och besvikelse känns det hopplöst. Jag borde sluta lägga ner så mycket energi på det och sluta läsa artiklar om tumörer och muterade gener, men jag kan inte.
För det gör så otroligt ont. Jag är trött på att ständigt behöva ljuga och svara ja när någon frågar om jag är mätt. En dum artighetsgest som jag redan i ung ålder lärde mig att avsky som pesten. Skammen som kommer när alla pustar ut och ser belåtna ut medan jag bara vill ha mer är olidlig och jag blir alltid lika svartsjuk… för jag vill också kunna känna mig nöjd.
Jag saknar mättnadskänslor
De närmste mättnadskänslorna jag någonsin har fått är illamående och att känna mig spyfärdig. Jag känner att magsäcken är full och att magen putar ut så mycket att de gör ont, men hungern består. En timme utan mat känns oftast som flera dagar och alltför ofta får jag panik för att hungern blir så outhärdlig. När andra tappar hakan över hur mycket de överviktiga kan äta i programmet Supersize VS. Superskinny brukar jag skämta med, men på insidan gråter jag för jag finner deras mängd så enkel att få i mig.
Även om jag inte lider av fetma eller vräker i mig offentligt så skäms jag över hur mycket jag skulle kunna äta om jag inte var så viktfixerad. Det känns på något sätt så förbjudet och tabu, något som man helt enkelt inte ska kunna göra. Det är inte svårt att få i sig 10 000 kalorier på en timme, det som är svårt att är att bara äta 2500 kalorier på en hel dag. Men på något sätt lyckas jag hålla mig någorlunda disciplinerad, frågan är bara hur länge jag orkar stå ut.
Jag hatar den konstanta hungern
Jag önskar att jag kunde förklara hur smärtsamt det är att gå med en ständig hunger och att slåss mot falska svältkänslor, men det går inte. Det är otroligt svårt att sätta ord på hur mycket det har förstört för mig och hur det har påverkat mitt liv. Hets och överätningar, bulimi, skam, smygätande, godis och chipspåsar gömda i lådor fyllda av ångest, tömda kokosnötsburkar i ren desperation och kaksmetar som aldrig fick bli tillagade.
Jag är stolt över mig själv för att jag har kommit över det mesta av allt det där men fortfarande måste jag kämpa för att inte tappa greppet. Och ständigt ställer jag frågan om och om igen för mig själv: Hur känns det att vara mätt och nöjd?
Åh fy, tycker så otroligt synd om dig! 🙁 men kom ihåg, du kan vara nöjd utan att vara mätt! O att vara mätt är inget speciellt, det är nästan obehagligt. Men jag förstår dig mycket väl o som du kämpar. Men kom ihåg att du är stark – o du blir starkare för varje dag <3
My recent post Sunset
Hej Ninni. Jag hittade din blogg för bara någon vecka sedan, och kände direkt igen mig i det du skrev. Har inte vågad kommentera förrens nu (brukar aldrig kommentera bloggar). Men vill bara säga att du inte är ensam! Jag lider av något liknande (nej jag skojar inte. är helt seriöst). Jag har haft ätstörningar sedan jag var 14, och någonstans vid 16 års ålder kom denna ”omättnads känsla”. Jag kan gå och stirra in i kylskåpet, gå till köket flera gånger om dagen. Och är hela tiden hungrig. Blir aldrig mätt, precis som du beskriver. Då jag äter middag är det samma där, skulle kunna äta 4 portioner utan att känna mig ”mätt”. Dock får man hålla emot hungern och då gråter man inombords. Vill äta mer, men vet att det är fel. Kroppen säger inte stopp, utan skulle kunna fortsätta äta all mat som fanns på tallriken, om det så var ett berg av mat. Och så Är jag alltid hungrig. Läkare, Bup, Vuxenpsykiatrin, Psykologer och dietister har sagt att jag har en sorts av ätstörning (lixom grattis, you dont say). Mer vet jag inte, Och Jag får kämpa varje dag för att kontrollera min hunger. Dock så är det för mig som att det är antingen svart eller vitt. Antingen så kan jag sluta äta helt (för då känner jag inte hungern) och då blir det någon sorts anorexi. Men sen direkt om jag börjar äta igen, så vet jag att jag inte kan kontrollera mitt ätande… Orkar inte skriva mer här nu, för skämms lite över migsjälv och har svårt att öppna mig, då jag inte berättat detta för så många:c ville iaf skriva att du absolut inte behöver känna dig ensam!!! Kramar från mig.
Kära vännen! <3 Det enda jag känner jag kan göra åt detta, är att ge dig flera kramar nästa gång vi ses. Och hur jag känner när jag är mätt: jag HATAR den känslan, mest för att när jag är Mätt, då har jag ont i magen. Försöker hålla mig till att bli sådär lagom mätt, så där vänta lite innan jag tar nästa portion och känna hur den sköna mättnaden kommer flygandes! Men att vara Mätt, för mig är det obehagligt. Men att Inte bli mätt hur mycket man än äter, det måste vara ännu mer obehagligt!
Men är glad och stolt över dig att du kommit över det mesta, som du skriver, och Kan äta! Puss på dig <3
Att vara mätt är en skön känsla men att vara för mätt är genast mycket jobbigare. Det är verkligen en känsla jag hatar. Jag äter mig aldrig mätt, utan jag äter tills jag vet att nu klarar jag mig. Jag äter tills min kropp säger att den är nöjd. Om jag äter mig mätt blir min mage alldeles svullen och det är en känsla jag hatar. Jag känner mig så himla tjock när magen svullnar. Men att må illa och känna mig spyfärdig efter att jag har ätit har jag aldrig gjort. Jag tycker så synd om dig så har det problemet. Man ska inte behöva känna så när man äter. Äta som är så underbart! Jag älskar verkligen mat och det borde alla kunna göra 🙂
Jag har aldrig riktigt haft det problemet du har haft och inte motsatsen heller. Men ibland kan min kropp få för sig att den inte behöver någon mat under en dag och då äter jag ingenting eftersom jag inte är hungrig. Det tär något förjävligt på min kropp dagen efter :/
– Haha, tur att du hade någon att prata med under barnkalaset ^^
My recent post Kan inte sova vidare utan pojkvännen
Låter inte kul 🙁 <3 Tänker på dig <3
My recent post Dagens MUMS
Har också svårt att känna mig mätt, iaf av en lagom portion 😛 Vilket lätt blir att man äter för mycket 😛
har hört att LCHF hjälper, men vettefan, e inte mkt för dieter =( men kan vara värt att prova!<3
tACK FÖR ATT DU SKREV DET HÄR INLÄGGET.
kÄNNER MIG SÅ OTROLIGT ENSAM I DET HÄR, VARJE DAG. oCH SKAMMEN GÖR ATT JAG INTE KAN/VILL PRATA MED NÅGON OM DET, ERKÄNNA MÄNGDERNA JAG TRYCKT I MIG UTAN ATT MIG I NÄRHETEN AV MÄTT.
uSCH. 🙁