Idag känner jag mig fulare än fulast, äckligare än äckligast och tjockare än tjockast. Panikångesten stramar till i bröstet och mitt huvud håller på att explodera av överbelastning efter alla tankar som åker runt utan slut. Skammen tar sönder mig från insidan, river och biter mig trasig in i varje cell. Självföraktet skriker sårande ord efter mig som är chanslös och har ingenstans att ta vägen. Jag kan inte springa ifrån de kalla hårda orden som bedövar mina öron av smärta. Det gör så ont i själen som är full av sår och ärr. Ångesten tar aldrig slut utan ligger kvar och ilar inom brösten i väntan på att bryta ut och ta över mig. Paniken flödar genom hela kroppen och jag har svårt för att andas. Spegelbilden äcklar mig, det räcker med en blick för att jag ska få gråten i halsen och banka huvudet i väggen för att radera de vidriga bilderna. Jag måste ändra på mig, om jag inte kan vara vacker på insidan så måste jag vara på utsidan. Men just nu så är jag lika ful hur jag än gör och min vidrighet försvinner aldrig, det går inte att sudda bort eller att täcka över det man helst vill gömma.
Usch och fy, jag känner igen den hemska känslan alltför väl! 🙁 Undvik spegeln idag och hoppas på en bättre dag imorgon för det blir alltid bättre förr eller senare 🙂
Du är inte alls ful,tjock eller något sånt! Om du inte ger dig snart får jag nog komma och ge dit lite smisk eller något 🙂
Naw, gulligt haha 🙂 ja min va också mysig med tjej kompisar och pojkvän 🙂
hur länge har ni varit tsm nu?
önskar jag kunde ta bort allt de där från dej, de är helt sjukt hur man kan må 🙁
ingen borde få ha de sådär, o du verkar va hur trevlig som helst men blyg o så i verkligheten, som jag
du är jättefin, hoppas du ser de en dag 🙂
vet känslan, vet precis hur jävla jobbigt det är! 🙁 orkar inte se mig själv i spegeln längre, jag känner mig fulast i världen, inte värd att leva på grund av att jag inte är fin alls.. Jag har inget att vara nöjd över, känner mig aldrig söt. Tror aldrig jag kommer det heller, och den smärtan, när man inser att man kanske aldrig kan acceptera sig själv, utan ständigt vill göra förändringar, vad som helst för att man ska kunna acceptera sig själv.. Det går inte att beskriva, det är så jävla hemsk och man vill bara sitta i sängen och gråta tills man dör. ._.
Känner igen mig så väl i väldigt många av dina inlägg…..
All ångest…. all självhat….
Eftersom jag själv känner allt det där hela tiden vet jag att det inte hjälper att säga att du faktiskt är fin, du är smal och att du duger precis som du är!
Man blir glad, men man tar inte in de orden eller hur?
Man litar mer på spegelbilden och på vad ens egna ögon ser.
Men jag kan säga att jag hoppas på det bästa för dej, att du kanske inser allt det positiva med dej någon dag.
För jag tycker du verkar vara en bra tjej
kram