Vad ska man göra för att livet ska kännas roligt? Det uppenbara svaret borde vara att helt enkelt göra roliga saker och träffa andra som får en att skratta, det låter rätt så logiskt i mina öron. Men vad gör man när man inte finner något direkt… kul? Det finns stunder då jag skrattar så okontrollerat att jag får ont i kinderna men de stunderna är så få att jag aldrig kan minnas efteråt hur det känns. Faktumet att livet är så otroligt tråkigt i allmänhet är det som tynger mig mest. Jag kan inte avgöra om det är tristessen som gör mig så deprimerad eller om det är depressionen som gör att jag inte kan glädja mig åt sådant som man normalt gör och därför inte heller kan ha kul. Ingenting känns tillfredsställande, ingenting. Det är alltid något som saknas och tomheten suktar ständigt efter något att fyllas med, jag kan bara inte finna vad detta något är. I slutändan blir jag alltid besviken för trots allt så slutar jag aldrig att hoppas på att idag är kanske den där dagen då jag kommer att känna mer äkta känslor, känslor som känns för att jag känner dem och inte för att de borde kännas. Ni vet, sådana där känslor som folk kallar för tillfreds, att vara nöjd och liknande.
Det ingen annans fel än mitt och det är bara jag som kan förändra min egna tillvaro. Jag vet bara inte hur och jag hatar vetskapen om det. Jag har vänner som verkligen försöker att få ut mig mer och jag älskar dem för det, för inners inne vet jag att jag behöver fylla mina dagar mer hur tröttsamt det än är. Trots att min hjärna vill stänga av sig efter ett par vakna timmar känner jag hur rastlös min kropp är och vilket understimulerat sinne jag har. Jag verkar ha hamnat i en ond cirkel som är nästintill omöjlig att att lämna men en vacker dag ska jag banne mig göra det! Tröttheten och tristessen verkar vara mina två akilleshälar (bland flera små extra hälar här och där…) och de borde väl inte vara helt och fullständigt omöjliga att få bukt med? Fast för det mesta känns det som det då det bara har blivit värre genom åren istället för bättre. Wööh, det är svårt att vara hoppfull när man inte vet vad man ska ta sig till. Ofta skrämmer det mig och gör mig livrädd men min stolthet låter mig inte ge upp, inte riktigt än.
Jo.. Så är det kanske..
Men känns som att det är svårt att lära sig Photoshop om man inte kan
något alls, inga grunder – ingenting.
Åh, har varit där. & här fortfarande, ibland. Träning brukar ge en en endorfinkick efteråt, alltid något. Att göra något som tynger ner ens axlar, så att man kan känna sig lättad efteråt att ha fått det gjort. Gör någonting du inte trodde att du kunde göra. Kanske något som gör att du får ångest, men du kanske övervinner dig själv. Kärleksberusningar, träffa nya människor & göra helt nya saker brukar också vara sånt som är svårt att göra – men när man väl gör det så brukar man belönas utav den spännande känslan. 🙂
Jag pratade om just det med min dbt-sköterska i höstas; att inget känns kul. Jag har ingen lust att göra sånt jag förutom tyckte om att göra. Då sa hon att man ska göra det ändå för om man gör ingenting så kan inte heller lusten komma tillbaka. Vilket jag gjorde och sen svor jag över att hon hade fel men hon sa åt mig att fortsätta och till slut kom lusten tillbaka.
Det kändes nästan som om jag skrivit det där inlägget.
Livet är så tråkigt, men samtidigt har jag ingen ork eller lust att försöka göra det roligt heller. Inget lockar.
Hm.. Då får jag nog kolla på nätet för tips.
I skolan hade vi någon gång Photoshop lektioner, men alla i klassen (utom jag) hade
sysslat med programmet sedan länge och kunde typ allt.
Så när jag inte hängde med alls, för att det gick för fort för mig som inte kan något,
suckade alla.
Slutade gå, då de suckade varje gång jag hade en fråga..
Eller hur.. Så att lära sig där var ingen höjdare! ;D
Det är så sjukt det där. Jag känner samma saker, jag njuter inte av något längre.
Precis, då är det inte så lätt. =P
Tro fan att man tappar lust att plugga!
Uscha <3 känner igen det, lyckligtvis kommer man ju ur det. Gäller nog att hitta gnistan eller helt enkelt att bli uttråkad på att ha tråkigt. Men det är skitjobbigt 🙁
Hoppas du blir gladare snart <3